Jag trycker på »gå med«, väntar ett par sekunder och möts sedan av en morgonpigg Sophia på datorskärmen, med en stor tekopp i handen. Trots att vi möts digitalt, vilket ofta bidrar till lång startsträcka, hamnar vi snabbt i ett samtal om Bibeln och hur den blev en verklighet för henne som 15-åring. Då visade Guds ande henne att Bibelns verklighet och hennes verklighet hör ihop.
Sophias första möte med bibelordet var fullt av tillit, förundran och uppenbarelsens ljus. Och sedan dess har hon varit övertygad om att det som står i Bibeln är relevant och framförallt tillförlitligt idag. Hon berättar att relationen till Bibeln inte varit utan svårigheter och tvivel. Det har funnits tider av brottning, och hon känner tydligt igen två olika typer av kamper. Den första brottningskampen kom för henne i gymnasiet, då hon tillsammans med sin blivande man brottades med svåra ämnen som Bibeln benämner.
Exempelvis sexualitet, synen på kvinnor eller att Gud ska vara i centrum och inte jaget.
– Jag kände att jag inte kunde acceptera de här sakerna. Men så visade Guds ande att det inte är Bibeln som ska anpassa sig efter mina åsikter och världsbild, utan att jag måste anpassa mig och förvandlas efter Bibelns verklighet. Hans ord måste stå över mina tillfälliga åsikter eller känslor inför saker.
Det var alltså en brottning på ställningstagandenivå. Att ikläda sig bibelordet, att anamma den verklighetsbild som Bibeln har, det tar ett liv att upptäcka, och det är den andra brottningskampen Sophia nämner.
– Jag kommer brottas hela livet med bibelordet, att se mitt eget liv i Bibeln. Att samma sak utspelar sig även i mitt liv, precis som i bibelordet.
Sophia jobbar idag med att översätta Bibeln till språk som inte har Bibeln översatt. Mellan åren 2015–2020 fick hon möjligheten att befinna sig i Etiopien och arbeta med översättning av Bibeln till minoritetsspråk. Det arbetet är en del av SIL Ethiopias arbete med att utveckla minoritetsspråken i Etiopien. Hennes nuvarande projekt är en översättning till språket suri, där hon tillsammans med översättare har en konsulterande och undervisande roll. Sophia bidrar med kunskap om Bibelns kultur, teologi, exegetik och språk.
– Vi är som pusselbitar som behövs på olika sätt. Vi kommer in med olika kompetenser och kunskapsområden och så blir det lite som att vi bygger ett pussel tillsammans.
Sophias jobb innebär att utifrån sin kompetens ställa frågor till bibelöversättare för att skapa en så idiomatisk översättning som möjligt. Alltså är det inte upp till Sophia att kunna alla minoritetsspråk, utan hon kommer in i ett senare skede av översättningsprocessen och bidrar till en tillförlitlig översättning av Bibeln. Med en historia av att undervisa i språk på universitet har hennes arbete som översättare idag gett henne den bästa kombinationen enligt henne själv: att arbeta med språk och Bibeln. Allt från språkliga, till kulturella, till grammatiska utmaningar kan uppstå i arbetet. Sophia förklarar att vissa saker, som man tar för givet att de fungerar liknande i alla språk, som ordklasser, skiljer sig och hon förklarar vidare:
– Exempelvis att översätta Paulus brev, som innehåller många substantiv som kärlek, nåd och förlåtelse, blir svårt i ett språk som inte har de substantiven. Då behövs det verb som motsvarar substantiven.
Hon klargör hur breda, abstrakta begrepp och resonemang behöver smalnas av och bli konkreta i ett språk som suri. Kulturella utmaningar omfattar de hinder som kan finnas i skillnaderna mellan Bibelns kultur och det samhälle den ska översättas till. Hon tar upp ett exempel med jordbrukssamhällen som är centralt i Gamla testamentet. En sådan kontext förstås lättare av ett samhälle på Etiopiens landsbygd eftersom de lever i samma typ av samhälle, snarare än ett samhälle i en större stad i Sverige utan större kontakt med jordbrukslivet.
Det omfattande arbetet att översätta enbart ett av testamentena blir tydligare ju mer Sophia förklarar, och det är inte förvånande när hon berättar att ett projekt kan ta upp till tio år att slutföra. Gamla- och Nya testamentet har två olika karaktärsdrag som Sophia berättar om utifrån läsning ur Erich Auerbachs Mimesis: Verklighetsframställningen i den västerländska litteraturen. Gamla testamentet är bakgrundsdigert, menar Auerbach: det består av kortfattad text och inte så mycket som sker på scen, det mesta sker i kulisserna. Det sparsmakade sättet som texterna är författade på gör att läsaren dras in i berättelsen och det läggs till en dimension i läsningen.
Det är en orsak till varför det är viktigt att människor får Bibeln på sitt eget språk, för att få grepp om hur detta gestaltas. I Nya testamentet sker allt på scenen i stället, allt förklaras och det finns inte mycket utrymme kvar för läsaren att tolka. Det finns en stilblandning i Nya testamentet där högt och lågt blandas. Det gör att texterna kommer ner i vardagen och vanliga människors liv speglas i bibelberättelserna och kombineras med det högsta vi har, nämligen det gudomliga.
– När människor möter detta och vi läser texten så som den är given så har Gud klivit ner i vår vardag och det leder till omvändelse och upprättelse. Oavsett om det sker på landsbygden i Etiopien, i ett slott i Frankrike eller i en medelklassvilla i Sverige.
Eftersom berättelserna i både Gamla testamentet och Nya testamentet är skrivna på ett så speciellt sätt så är det viktigt att människor får ta del av själva texterna och läsa dem. På så sätt kan flera ta del av det helt makalösa att den levande Guden gjort sig till en av oss som lever här nere på jorden så att vi, i vår tur, kan kliva in i berättelsen och delta i den.
– Bibeln är inte en magisk bok som behöver överföras form för form, ord för ord, utan vi tror att Bibeln pekar på en verklighet där Gud har uppenbarat sig. Bibeln går att översättas, den till och med måste översättas, för att människor ska kunna läsa och ta till sig och ta ställning och sedan…
Där bryts ljudet för en sekund och meningen avbryts. Sophia upprepar sig och poängterar att vi också uppmanas att leva ut och delta i berättelsen. Bibeln går att översätta och det är viktigt att den översätts, som en del av det missionsuppdrag församlingen fått av Jesus.
Det leder oss in på Bibelns plats i församlingen och Sophia menar att Bibeln har en tydlig plats i församlingar i Sverige idag. I dess mångfald gör församlingar mycket bra saker som är bibelförankrat. Människor sträcker sig ut till utsatta grupper och gör sociala insatser, exempelvis vid flyktingvågen 2015. Då var det många församlingar som engagerade sig och det utifrån förankringen till Bibeln. Däremot ser Sophia att det behövs mod för att våga stå upp för Bibelns sanningar och världsåskådning, även i de frågor där det är lite svårare och går emot kulturen i det moderna Sverige. Hon nämner Bibelns syn på äktenskap som ett exempel på en svår fråga.
– Vi behöver som kyrka vara bra på flera saker samtidigt, och i ledning av Guds ande, kunna förklara på ett bra och övertygande sätt. Att leva i ett äktenskap är att underordna sig varandra och vi behöver prata om det, leva i det och kyrkan behöver hjälpa människor med det här. Det här lyckas vi inte alltid med men vi kan inte släppa tanken på att Bibelns verklighetsbild måste vara överordnad vår.
Det som majoriteten av alla svåra frågor har grundläggande gemensamt är frågeställningen om det är jaget som individ som ska tala om för Bibeln hur det är eller om det är Bibelns verklighet och kyrkans lära som ska tala om för jaget dess verklighet.
– Konsekvensen av detta är en andlig resa där jaget måste anpassa sig och förvandlas av bibelordet. Det är svårt och smärtsamt men också glädjerikt.
Sophias syn på Bibelns roll i samhället i stort är att den har minskat senaste tiden, där ungdomar idag har mindre kunskap om Bibeln än för tjugo år sedan. Det är inte bara en nackdel att det är så, då det medföljer ett intresse för Gud och Bibeln, samt att det ger församlingar möjligheter att evangelisera.
– Vi borde ta chansen att berätta bibelberättelserna, att gestalta dem, söka upp människor och jobba aktivt.
I en jämförelse mellan det etiopiska och svenska samhället och Bibelns och trons roll finns en tydlig skillnad – i Etiopien räknar alla med att Gud finns och är en reell verklighet för såväl kristna som muslimer. Det innebär att i Etiopien ser många redan Bibeln som en auktoritet, där blir argumentation kring vad Bibeln säger central snarare än om det är en auktoritet eller inte.
Sophias möte med Bibeln har präglat hela hennes synsätt på Guds verklighet i relation till människans, och det präglar även hennes yrkesliv idag. Hennes passion för texterna förmedlas trots stundvis sprakande ljud och långsam bild, och Bibelns förmåga att överskrida gränser blir påtaglig. Behovet av att inte bara berätta Bibelns verklighet för människor utan att kunna ge dem bokstäver i tryck blir också det påtagligt och möjligheten att få ta emot och förvandlas av Gud uppenbarad i Kristus. Med en sen länge tom kaffekopp bredvid mig stänger jag ned skärmen och känner mig manad att läsa och få mer insikt om Bibelns verklighet i mitt liv.
