Kvinnan rör sig snabbt mellan butikshyllorna på Willys. Hon är klädd i en heltäckande burka och gift med en av områdets imamer. Frida Thornell har sett henne många gånger tidigare, men de har aldrig pratat. En dag blir de stående bredvid varandra när Frida handlar tillsammans med två av sina barn. Kvinnan frågar vad barnen heter.
– Isak och Sakarias, svarar Frida.
– Det är ju namnen från Koranen.
– Ja, men också från Injil.
Det arabiska ordet, som syftar på Jesus evangelier och som muslimer tror har försvunnit, får kvinnan att reagera. »Vad vet du om Injil?« Snart börjar hon följa med Frida hem för att läsa evangelierna tillsammans med henne. De träffas regelbundet och kvinnan är hungrig på kunskap.
När kvinnans man förbjuder henne att röra Bibeln ber kvinnan Frida att skriva bibelorden på små lappar i stället. »Då kan jag läsa texten utan att röra själva boken«, förklarar hon klurigt.
– Jag hade ju aldrig trott att den här kvinnan skulle vilja läsa Bibeln. Men hon var supertörstig. Och precis det här möter vi hela tiden. Vi kan aldrig veta vem som är intresserad av Jesus, innan vi presenterat honom för dem. 
Sedan dess har Frida mött många fler som varit nyfikna på den kristna tron och i dag arbetar hon som inspiratör för EFS projekt Injil, som alltså betyder evangelium på arabiska. Hon rustar församlingar och nätverk att möta människor med muslimsk bakgrund, också de som valt att följa Jesus.
– Många har förlorat sina sociala sammanhang. Därför betyder gemenskapen med landsmän och andra kristna oerhört mycket.
Men för Frida är Injil mycket mer än ett jobb. Hon växte upp i ett hem där dörren nästan alltid stod öppen. Hennes föräldrar arbetade som evangelister inom Navigatörerna och runt köksbordet fanns ofta gäster och inneboende. När Frida senare flyttade hemifrån gick den första flyttlasset till Rinkeby, en mångkulturell miljö där hon genast kände sig hemma.
– Jag älskade att sitta på torget och prata med människor om tro. Då började jag fundera på om det här faktiskt var något Gud kallade mig till.
Tillsammans med maken Andreas och barnen levde och arbetade hon sedan som EFS missionär i Etiopien i åtta år. Innan dess bodde de också ett par år i Sudan. Men när familjen återvände till Sverige 2022 tog uppdraget inte slut – det bytte bara plats. Genom Injil har Frida fått fortsätta arbetet på hemmaplan, i ett Sverige där omkring en miljon människor har muslimsk bakgrund.
När Frida besöker EFS-föreningar och församlingar möter hon ungefär samma frågor: Hur delar jag min tro? Tänk om jag säger fel eller råkar såra någon?
– Folk vill gärna ha en lista både över vad man bör säga och »no-no’s« att undvika. Men jag tror faktiskt att rädslan för att göra fel är farligare än att någon gång göra eller säga fel sak. Rädslan kan göra att vi låter bli att göra något alls.
Vid ett seminarium berättade en ung kvinna med muslimsk bakgrund om den kristna familj hon vuxit upp hos. Familjen hade gjort precis allt de just gått igenom att man inte borde göra. »Men jag såg Jesus i dem ändå och blev kristen. Var inte rädda. Det viktigaste är att ni är er själva.«
Frida menar att hon sällan möter muslimska vänner som bett henne tona ner sin tro. Tvärtom upplever hon att många uppskattar människor som tar sin tro på allvar. 
– Vi har så mycket att lära av människor med muslimsk bakgrund. För många av dem är tron en självklar och synlig del av vardagen. När det är bönedags rullar de oblygt ut mattan och ber, de fastar och talar öppet om Gud. Tron är inte något de gömmer undan.
Men hur tar man de första stegen då? Injil erbjuder utbildningar, nätverk, besök och material. Verktyg som Al Massira, en samtalsbaserad kurs om kristen tro för människor med muslimsk bakgrund, eller materialet Vänner emellan, som hjälper människor att mötas och utforska den kristna tron tillsammans. Men Frida betonar också att inga metoder i världen kan ersätta relationer.
Hon berättar om en muslimsk kvinna som deltagit i en Al Massira-grupp i en mångkulturell stadsdel. Vid ett kommunalt arrangemang fick deltagarna frågan vad som var bäst med området där de bodde. Kvinnan räckte upp handen och sa: »Kyrkan«.
Rummet var fullt av andra muslimska kvinnor och hon fick genast mothugg. Hon fick höra att hon inte kunde säga så. Men hon stod fast och sa: »De är som min familj«.
– Man kan gå hur många kurser som helst och lära sig svenska perfekt. Men om ingen bjuder hem dig, firar midsommar med dig eller blir din vän kommer du ändå känna dig som en besökare, både i samhället och i kyrkan.
Efter fyra år som Injil-inspiratör menar Frida inte att utmaningen handlar om att hitta fler eller bättre metoder. Däremot är det helt avgörande om vi vågar öppna våra hem och våra liv för människor som ännu inte har en självklar plats i gemenskapen.
– Och våra egna liv hade ju varit så mycket tråkigare om vi inte hade fått möta alla dessa människor.
