Marcus-Gunnar sitter i sin soldränkta studio i Arvika och hans porlande värmländska inger värme och lugn. Jag frågar varför han jobbar som just illustratör och svaret är både ärligt och eftertänksamt. 

– Den korta förklaringen är att jag inte kan något annat. När jag ibland leker med tanken att jag skulle ha ett annat yrke mår jag dåligt. Redan som barn ritade jag och gjorde teckningar till vänner. När jag fick tillgång till en dator började jag lägga upp det jag skapade som en virtuell bilddagbok och det ledde så småningom till att jag fick betalda uppdrag. Jag hade min första utställning när jag var tolv år och sedan har det bara fortsatt. Jag är hedrad över att kunna göra det jag älskar på heltid.

Inspirationen till det han skapar idag har kommit från många olika håll under livet. När han var yngre fängslades han av de detaljrika illustrationer som Don Rosa tecknade för Kalle Anka. Temat i dessa serier var inte sällan storslagna, såsom jordens undergång. Domedagen och den yttersta tiden är något han fascinerats av sedan han själv satt i kyrkbänken som barn och fick höra om himmel och helvete. Marcus-Gunnar är uppvuxen i frikyrkan där han upplevde att han fick en statisk och vuxen bild av bibelns berättelser. Personer ur Bibeln presenterades så ordentligt och tillrättalagt, med ett skimmer av guld och helighet. Inget av detta kunde han relatera till som barn. När Marcus-Gunnar fick frågan om att illustrera Barnens Bästa Bibel ville han komma bort ifrån cementerade uppfattningar om Gud och Bibeln och i stället uppmuntra barnen att få låta fantasin flöda fritt utifrån illustrationerna.

– Det fanns många orsaker till att jag tackade ja till uppdraget. Jag tänkte på min egen uppväxt i kyrkan, att mina föräldrar skulle bli glada och på min egen sons framtid. Men den största anledningen var tanken på alla barn som är i kyrkan och som vill eller kanske inte vill vara det. När man är barn hänger man ju på de vuxna utan att ha så många valmöjligheter och jag vill att barnen ska känna att illustrationerna är för dem. När jag läste meningen »allt var huller om buller« ur manuset från skapelseberättelsen som biskop Sören Dalevi skrivit, tyckte jag att det hade ett barns perspektiv. 

Att Marcus-Gunnar var väldigt ung när han upptäckte sitt kall tror han påverkar viljan att ägna sig åt barnlitteratur, och han funderar över om inte all konst och kultur egentligen är en jakt på upplevelser från barndomen.

– Barnlitteratur har överlag en låg status för att de inte ses som klassiker, om man inte räknar med Astrid Lindgren eller liknande. Men jag ser ett enormt värde i att få jobba med barnlitteratur. Jag vet vad bra illustrationer gjorde med mig när jag var liten och jag tecknar nog för mitt inre barn. Att kittla de känslor som vuxna en gång upplevde som barn tror jag tilltalar de som läser mina böcker för sina barn.

Det är som att Marcus-Gunnar testar sina tankar under tiden vi samtalar, lite som att han målar med orden. Hans illustrationer är lekfulla men inte puttenuttiga. En stor del av hans kreativa process går åt till att motarbeta ett sött uttryck, vilket han medger är något som återkommer om han inte aktivt arbetar mot det. För att inte fastna i gamla mönster kan han ibland hälla ut skvättar av kaffe på en skiss och sedan göra om bilden utifrån det slumpartade mönster som bildas. Allt för att det inte ska bli stelt eller förutsägbart. I Barnens Bästa Bibel blandar han samtida och dåtida klädedräkter, byggkranar vid Babels torn och shortsklädda kaniner. Han räds inte för att blanda både allvar och humor. 

– Bibelns texter rymmer hela livet och jag vill visa alla delar. Till exempel så illustrerade jag när Kain dödade Abel med en blodpöl och en spade vid Abels sida. Varför ska man väja undan den mörka delen i dessa berättelser? Orden och bilderna behöver stämma överens. Samtidigt så vill jag att bilderna ska guida barnen genom berättelserna och inte lämna dem ensamma i det som är hemskt. Jag blev själv väldigt ledsen när jag illustrerade berättelsen om Jairos dotter som dör. Där ligger hon i sin säng med sina gosedjur runt sig och är ett barn som gått bort alldeles för tidigt. Jag vill att bilderna ska beröra och uppmuntra till eftertanke.

Marcus-Gunnars strävan efter att uppmuntra fantasin genom sina illustrationer är något han återkommer till flera gånger under intervjun. Hur han valde att illustrera änglarna är ett sådant exempel. Under många århundraden har människor med fågelvingar varit den dominerande konstnärliga tolkningen av änglar, vilket Marcus-Gunnar tycker ger en snäv och färdigtänkt bild av hur en sådan varelse kan se ut. Därför valde han att ge änglarna formen av rörelser och vind så att läsaren själv får en känsla och kan fortsätta fantisera. Han känner sig nöjd med resultatet och jag frågar om det finns fler illustrationer som ligger varmt om hjärtat eller som han blivit extra nöjd med. 

– Jag tecknade en bild där Jesus precis uppstått och gjorde tittut genom hålen i händerna. Bilden kom inte med i slutversionen men den gjorde mig väldigt glad när jag ritade den. Jag tyckte också att det var speciellt att illustrera den sista måltiden när Judas lämnar nattvarden och går ensam iväg med sina tankar och tvivel. Jesus upplevde också ensamhet när han senare sitter i Getsemane trädgård utan någon som tröstar honom. Jag kommer ihåg att jag kopplade deras två känslotillstånd och kände mycket för karaktärerna. 

Att teckna en barnbibel innebar många månader av hårt arbete och vakna nätter. Mycket tid gick åt till att fundera över hur karaktärerna skulle se ut och att sedan blåsa liv och en gnutta humor i dem. Resultatet är en mycket uppskattad barnbibel med bibelberättelser, psalmer och böner. 

– Jag drack otaliga koppar kaffe under de sex månader det tog att illustrera alla 300 sidor. På slutet jobbade jag 16-timmarsdagar. Det här är det roligaste jobbet jag gjort, även om jag i efterhand hade velat lägga ännu mer tid på illustrationerna. Jag gick enbart på lust och hade för första gången bara barnen i åtanke och inte de vuxna som läser för barnen. Barnen har okritiska ögon och det är inte konstigt att Jesus dör för att sedan uppstå, allt är ändå nytt.

• Della
• Twittra