Recension. Pilgrimens karta har undertiteln »Att tänka kristet i ett sekulärt samhälle«. Den passar, men är också en undertitel som skulle passa lika bra på flera av författarens tidigare böcker. För det kan gott sägas: den som har läst Magnus Malm förut kommer att känna igen många av hans tankar i denna bok. Malm har förut skrivit, och skriver även i denna bok, mycket om sekularisering och kyrkans roll i det landskapet. Hans tankar om kyrkans inre sekularisering, att även kristna lever i huvudsak sekulära liv där Gud bara är ett tillägg, återkommer också. Likaså fortsätter Malms kamp mot den sorts gnostiska teologi som håller isär Jesu gudomlighet och Jesu mänsklighet – två delar som enligt honom nödvändigt måste hållas ihop om vi ska kunna bevara den kristna trons själva kärna.

Något som för mig gör Magnus Malm så läsvärd är att han i så många frågor lyckas inta ett slags mittenposition mellan två extremer. En sådan hållning skulle lätt kunna uppfattas som feg och mjäkig, men Malm kritiserar åt båda håll. Till exempel då han slår mot både liberalteologi och kristen fundamentalism – gör han det alltid främst genom att försöka måla upp en tredje väg, en sant biblisk hållning, som inte så mycket ligger mellan de två extremerna utan mer går ovanför dem och så visar hur de båda, men på olika sätt, glidit bort från Kristus.

Bokens fjärde kapitel är en höjdpunkt. Här behandlar Malm frågor kring synd och självbild. En av hans huvudpoänger är att vi i vår lutherskt präglade kyrka tenderar att reducera Jesus till den funktion han fyller: att förlåta våra synder. Orsaken till detta, enligt Malm, är att vi har låtit vår syndighet bli vår främsta identitet. Vår gudslängtan blir således inte riktad mot Gud själv utan mot det Gud ger, nämligen förlåtelse. Och vad blir då kvar av vår identitet efter att synden blivit förlåten? Det blir, menar Malm, svårt att förstå vad för slags identitet vi blir räddade till, och inte bara vad vi blir räddade från.

Pilgrimens karta består av fem längre kapitel som bara är löst sammankopplade och mer skrivna som fristående essäer. Men trots detta upplevs boken inte spretig utan tvärtom som en lagom sammanhängande helhet där läsaren med jämna mellanrum ges nya, fräscha infallsvinklar. Även om många av Malms tankar är återkommande läser jag varje ny bok av honom med stor behållning. Så även denna. Jag kan varmt rekommendera den. Oavsett var du står tror jag att Pilgrimens karta kommer att utmana dig mer än en gång. Läs! 

 

Recension. Dessa båda böcker utgör de två halvorna av en nyutgåva av Kännetecken som utkom 2013. Boken var då, och är fortfarande, mycket läsvärd och texten har endast genomgått en lätt revidering. Det största lyftet är estetiskt, med en betydligt snyggare design på omslag och rygg och bättre papperskvalitet. Och så det mest uppenbara: att en bok blivit två.

Den större av de två, Kännetecknens hemlighet, är på många sätt en klassisk Magnus Malm-bok, uppbyggd mest som en essäsamling. Den mindre boken, Kännetecken, är en liten bönbok med en samling böner som föreslås läsas under tre tillfällen under dagen. Till böckerna hör ett litet läderband (köpes separat) med tre små träfigurer: en krubba, ett kors och en ring. Kapitlen i stora boken och bönerna i lilla boken knyter an till dessa tre symboler, dessa tecken, och tanken är att man ska hålla dem i handen som en hjälp vid bön.

Idén att Arken skulle sköta distribueringen och lagerföringen av EFS böcker föddes för många år sedan, av dåvarande kommunikationschefen Johan Ericson. Sedan dess har idén legat och bubblat innan det nu visade sig vara tid för att idén skulle bli till verklighet.

– Jag hade egentligen släppt tanken helt, men nu flöt det upp till ytan igen och det känns jätteroligt. Det finns vinster i det här för båda parter, säger Kjell Blomberg, som jobbar i Arkens bokhandel i Lund, och fortsätter: 

– På det här sättet kommer EFS-böckerna ut i nya sammanhang, och att lagerhålla samt packa böcker är något vi ändå gör varje dag. Så kring det är vi glada att få avlasta EFS. Man kan säga som så att vi redan hade ett tåg som tuffade på, som vi nu har hängt ytterligare en vagn på. 

Kjell har numera EFS boklager på sin egen gård i Genarp. 

– Det kom väldigt lägligt i samband med att jag flyttade från lägenhet till ett nytt hus, där en konstnär bott som hade en konsthall. Den är numera ombyggd till boklager, så det finns gott om plats. 

Han konstaterar att det är en salig blandning av böcker som EFS ger ut. 

– En del av utgivningen är primärt riktad inåt i rörelsen, rätt mycket är missionshistoriskt och det är ju en superviktig del av vad EFS är. Sedan finns det böcker som har lika stort intresse även utanför EFS, som exempelvis Torbjörn Aronssons Maranata och Per-Eive Berndtssons Kraftfulla rötter. Något som sticker ut är också de fina bokomslagen. 

Vidare konstaterar Kjell att kristna är bokens folk, och att det är ofrånkomligt. 

– I grunden utgår vi ju från Bibeln, böckernas bok. Naturligtvis ska vi finnas med på alla medier som växer fram men jag ser fortfarande inget alternativ till boken när det gäller att få reflektera grundligt kring något, både för läsaren och för den som formulerar tankarna i boken. Det är något väldigt gott i att ha en riktig bok framför sig med en början och ett slut och hundratals sidor däremellan. 

Att det är just EFS som ingått samarbete med Arken tycker Kjell är extra roligt. 

– Det känns så häftigt att få betjäna EFS, som jag upplever verkligen har bevarat något av läsararvet, jämfört med en del andra kristna rörelser som tappat det på vägen. EFS:arna är fortfarande läsande människor och det känns som ett privilegium att ingå detta samarbete.