Jag kliver ut ur tunnelbanan i ett soldisigt London och promenerar mot Holy Trinity Brompton Church, en gammal anglikansk kyrka belägen nära Hyde Park – även känd som »Alpha-kyrkan«. Redan utanför dörrarna möts jag av vänliga leenden från kyrkvärdar. Väl inne bjuds jag på kaffe och en ny dos av generositet och värme innan samlingen drar igång. Det är första gången jag lyssnar på Sarah Jackson, ledare för Church Revitalization Trust, och varje ord träffar mig och fyller mig med hopp.
– Jag får ofta frågan hur vi kan arbeta i en, enligt somliga, gammal och döende kyrka, som den anglikanska kyrkan. Men mitt svar är enkelt: vi tjänar en Gud som gjort det till sin grej att väcka det döda till liv. Och man överger inte den mor som fött en, allraminst om hon är gammal och sjuk.
Sarah fortsätter beskriva en utmanande men hoppfull berättelse om hur gamla kyrkor har fått nytt liv över hela England genom deras arbete. Jag kan bara tänka en enda tanke medan jag lyssnar: dessa goda exempel och detta hoppingivande budskap måste vi få höra i Sverige!
Två år senare är Sarah och hennes team äntligen på besök i Sverige. Under Mission i Sverige i Göteborg och Uppsala samt Alpha Sveriges nationella konferens i Stockholm är de på plats för att ge hopp och strategier för att kunna vända negativa trender i våra kyrkor. Men hur började allt, egentligen? Sarah delar sin historia:
– Jag är inte uppvuxen i en kristen eller kyrklig familj. Mitt andliga sökande började då min pappa avslöjade ett dubbelliv. Det kom som en chock och skakade om hela familjen. Jag var i tonåren och tänkte: om mannen jag älskar över allting inte går att lita på, vem och vad kan man då lita på?
Sarah berättar att hon började tänka på Gud, men snarare i negativ bemärkelse. Om Gud fanns och kunde tillåta sådan smärta så måste det vara en grym Gud. Samtidigt drevs hon att utforska om det fanns något mer, en existentiell dimension bortom det hon omedelbart kunde uppfatta. Hennes systrar hade kommit i kontakt med nyandlighet i samband med sina universitetsstudier, vilket blev ett naturligt nästa steg för Sarah i sitt sökande.
– Min mamma hamnade på sjukhus och där fanns en av hennes väninnor som lyssnade till mina många frågor om meningen med livet. Hon föreslog att jag borde besöka en kyrka och där söka svar på mina frågor. Det var det sista stället som jag kunde tänka hade några svar för mig, utbrister Sarah.
Efter en tids fortsatt sökande hamnade Sarah ändå i kyrkan i centrala London – Holy Trinity Brompton Church (HTB). Hennes första besök blev i en liten Alpha-grupp i kyrkan. Hon blev alldeles tagen av värmen och vänligheten.
– Tänk att alla dessa människor kunde vara så vänliga och intresserade av mig. En helt främmande tonåring som inte riktigt visste vad hon gjorde där och som dessutom hade ganska många fördomar om kyrkan, fortsätter Sarah.
Vecka efter vecka återkom hon för att höra mer. En längtan efter att verkligen få möta Jesus växte och när tillfället kom då de erbjöd henne förbön så överrumplades hon av Jesu kärlek.
– Alla mina skyddsmurar föll, mitt hjärta öppnade sig och jag kände som att jag för första gången kommit hem. Kyrkan blev från den stunden mitt hem, min tillhörighet, min plats i tillvaron, beskriver Sarah med stor inlevelse.
Sedan den dagen har Sarah i princip gjort alla möjliga uppgifter i kyrkan med stor lust. Ställa ut stolar, städa, koka kaffe, för att efterhand ta ansvar för större projekt, leda, predika och bli vigd till präst i Anglikanska kyrkan.
När jag tidigare i höst mötte Nicky Gumbel, den före detta kyrkoherden för HTB som satt Alpha på den världsvida kristna kartan, och berättar att Sarah Jackson ska besöka Sverige, skräder han inte orden:
– Det finns ingen jag mer kan rekommendera att lyssna till än Sarah! Hon är en naturkraft. Jag har känt henne sedan hon var en tonåring och kom till vår kyrka. Hon ledde hela sin familj till tro. Genom åren har hon initierat och varit ledare för projekt som lett till att mängder av kyrkor planterats eller förnyats. Tillsammans med sin make Tom har hon också stått i spetsen för sociala initiativ som berört stora delar av vår nation.
HTB var från början en väldigt traditionell anglikansk kyrka i en av Londons mer exklusiva delar. En avgörande förändring tog fart när den dåvarande kyrkoherden Sandy Millar bjöd in den amerikanska ledaren för Vineyard, John Wimber. Wimber hade varit central i den förnyelse som skedde inom anglikanska kyrkan under 80-talet.
– Det går inte att överdriva vad det besöket innebar för vad HTB är idag! Den här avslappnade amerikanske karismatikern kom in i vårt traditionella sammanhang och undervisade om den helige Ande, om förnyelse och församlingsplantering. Något nytt och friskt tog fart genom den helige Ande, understryker Sarah och betonar vilken stor och central del bönearbetet har i församlingen sedan dess.
– Bönen är motorn bakom allt det stora och synliga som vi oftast förknippas med. Vad som har skett är resultatet av att vi legat böjda på våra knän i bön snarare än att vi suttit böjda över våra laptops och strategidokument, lägger Sarah till.
Resten är historia, som man brukar säga, modern kyrkohistoria. Från HTB har Alpha berört hela världen och genom dess kurser har skaror kommit till tro på Jesus. Men Alpha är också något mer än en kurs – det är ett uttryck för den kultur som präglar hela HTB och de många initiativ som kommit ur denna lokala församlingsmylla. Det kanske sammanfattas bäst i visionen för deras uppdrag: att re-evangelisera nationen, att revitalisera kyrkan och att se samhällen förvandlade.
– Precis som i Sverige så har vi i England fullt med kyrkor i varje stadsdel och samhälle. Många av dem står tomma utan präst eller verksamhet. Under en tid var det flera kyrkor som såldes och gjordes om till konsthallar, mattvaruhus eller förskolor, förklarar Sarah.
Hon beskriver ett tillfälle då Nicky Gumbel under profetisk inspiration helt oväntat uttalar att de måste undersöka hur de kan göra något åt situationen. Kunde HTB på något vis erbjuda sin hjälp – sända iväg sina egna ledare och se tomma kyrkor fyllas med nytt liv? Sarah fick uppgiften att ta fram fakta, undersöka behoven och möjligheterna. Modellen för det som skulle bli Church Revitalization Trust (CRT) började utvecklas.
– Vi lärde oss medan vi arbetade med det. I början hade vi varken erfarenhet eller strategi, men vi satte bollen i rörelse, gav förtroende och saker började hända. Det kunde börja med att vi bad unga ledare att ta med sin ungdomsgrupp och stödja en kämpande kyrkoherde i en liten församling i östra London, konstaterar Sarah, och berättar att flera av dessa kyrkor genom Guds nåd blev några av de mest inflytelserika i stiftet.
När Sarah visar graferna på storbildsskärmen i Göteborg över utvecklingen som på allvar tagit fart de senaste åren, går det ett sus genom den församlade deltagarskaran.
CRT har fyra fokusområden. Det första: församlingsplantering i stadsdelar där det inte finns tillräckligt med kyrkor, och att revitalisera existerande församlingar. Det andra: ledarskapsutveckling – att träna nya präster och församlingsledare. Det tredje är att skapa nätverk för stöd och resurser, och sist men inte minst: sociala insatser för att lyfta fattiga områden.
– Vi går aldrig in någonstans om inte biskopen i det aktuella stiftet gett oss en inbjudan. Vi startar aldrig någon insats om vi inte har en präst, ett team och en lokal, tydliggör Sarah.
En nyckel för att skapa långsiktig hållbarhet visade sig vara en god teologisk utbildning och ledarträning. Tyvärr hade man ganska dåliga erfarenheter av att sända iväg unga och brinnande ledare till teologiska högskolor. När de kom tillbaka hade de tappat sin iver och nästan sin tro.
– Vi ville se högkvalitativa akademiska teologistudier gå hand i hand med träning i det praktiska hantverket, präglat av vision för tillväxt och gudsrikets utbredning, förklarar Sarah.
2007 startades därför St Mellitus College i samarbete med stiften i London och Chelmsford. Med en ringa begynnelse på sju studenter är det idag det största teologiska institutet inom anglikanska kyrkan, med fyra utbildningscenter i England.
Olika inriktningar har skapats efter de behov som uppstått. Ett sådant var behovet av större mångfald bland prästerna – många platser där CRT gjorde insatser var i så kallade utanförskapsområden med en multikulturell befolkning.
– Många av dem som kom till tro från dessa sammanhang hade levt ganska destruktiva liv i ungdomsgäng, med drogförsäljning och annan kriminalitet. Deras skolgång var allt annat än exemplarisk. Men flera av dem visade på fantastiska ledaregenskaper och fungerade som evangelister i områdena där de själva växte upp. Dock kunde väldigt få av dem se sig själva som framtida präster, de hade inget akademiskt självförtroende, fortsätter Sarah.
Petruslinjen (The Peter Stream) blev lösningen. Medan Paulus var en välutbildad teolog, var Petrus en hårt arbetande fiskare som kallades av Jesus mitt i yrkeslivet. Linjen underlättar studier för dem som inte har de bästa akademiska och socioekonomiska förutsättningarna. Ett hundratal har nu gått linjen, varav flera prästvigts och sänts tillbaka till kyrkor i de områden de själva vuxit upp i.
Samtidigt insåg man även att många kyrkor på den engelska landsbygden saknade präster, Därför startade man även Kaleblinjen (The Caleb Stream), som bygger på Josuas medkämpe Kaleb som bad om att få vara med och inta nya områden trots att han var 85 år gammal (Jos 14:10–12). Linjen vänder sig till äldre medlemmar, som efter pensionen utmanas att söka Herren för en ny kallelse under livets andra halvlek. Även här har utbildningen anpassats för att ge dem en kortare väg till prästvigning
– Det har även gett den underbara bieffekten att de äldre och erfarna människorna på Kaleblinjen har blivit de andliga föräldrar och föredömen som de yngre studenterna på Petruslinjen kanske saknat under hela sin uppväxt, förklarar Sarah med ett leende.
Problem, utmaningar och misstag är också en del av vardagen när man satsar så här. CRT arbetar därför målmedvetet för att erbjuda nätverksgemenskap med olika typer av stöd för alla de team och präster de sänt ut. Utvecklingen går framåt och visionen för framtiden är tydlig och skrämmande stor.
– När vi är ute och besöker de olika platserna där vi gått in med satsningar så kan vi bara konstatera att Guds nåd och hand är över detta arbete, avslutar Sarah och lägger till:
– Som du själv sa tidigare, om det här kan ske i England, varför skulle det inte också kunna hända i Sverige?
Ändå har kristna genom historien den levda erfarenheten av att synden finns kvar i oss. Martin Luther säger att vi är rättfärdiga och syndare samtidigt. Vad innebär det? Jo, att hur död synden än är, hur mycket vårt sanna jag än är den pånyttfödda människan, så finns ändå den gamla syndiga människan kvar (trots att den egentligen är korsfäst och död). Därför finns brottningen med synden kvar (Rom 7).
