En kyrka för alla

Vi behöver »stå ut« med att allt i kyrkan inte passar oss själva, skriver Kerstin Oderhem.

Hela kristenheten funderar över samma sak, hur når vi nya generationer med evangeliet? De barn och ungdomar som växt upp i kyrkan, vad är det som gör att de även som vuxna definierar sig som kristna och vill vara del i en kyrkas gemenskap?

På EFS och Salts ledningsgrupp hade vi ett samtal om barn och ungas olika arenor där hemmet, vännerna, skolan och kyrkan utgör olika pusselbitar. Vi samtalade om hur viktiga alla de olika delarna är och om vad som är kyrkans roll. Vi samtalade också om barn och ungas behov med allt från att få förebilder, till att tron får bli något konkret i deras liv. Att de får syn på att det finns en Gud som ser och bryr sig om dem och att trons praktiker med bön, bibelläsning, gudstjänst och samtal blir redskap i vandringen mot en trygg tro.

I samband med årskonferensen i Helsingborg känns ämnet än mer aktuellt och brännande. En av dagarna kommer att handla om hur vi lever mission generation till generation. Det är en frågeställning för oss alla, som förening och som individer.

Kyrkan behöver vara en plats för alla generationer. Vi behöver »stå ut« med att allt i kyrkan inte passar alla, men ändå kunna glädja oss över varandras utryck. Där det finns en djup kärlek mellan generationer, är detta möjligt. Som vuxna behöver vi känna en gemensam omsorg om de yngre. Det innebär att vi behöver bygga relationer, sitta ner och prata, engagera oss över åldersgränser, helt enkelt hitta sätt att vara kyrka tillsammans.

Kärleken uppstår i mötet och därför är det nya sättet att fira gudstjänst framför datorn ingen bra idé på sikt. Gudstjänst vid datorn kan vara bra för den som inte kan ta sig någonstans eller den som är sjuk, men vi behöver åter mötas ansikte mot ansikte, låta våra relationer fördjupas, lyssna till varandras tankar, be tillsammans och på det sättet forma levande gemenskaper.

Vi äldre behöver tro att vi har något att dela med yngre generationer. Att vi kan vara förebilder, fäder och mödrar i tron, som uppmuntrar och ser, ger ansvar och stöttar också när man misslyckas. Vi äldre behöver se att vi har mycket att lära av de yngre, av passion och nyfikenhet och nya frågeställningar.

Hur kan vi tillsammans i församlingsgemenskapen upptäcka trons praktiker? I pandemitid har det blivit extra tydligt att vi är många som behöver finna rytm för bön, bibelläsning och gudstjänst och att vi har behov av de mindre gemenskaperna där vi får visa omsorg om varandra. Egentligen har vi alla våra olika arenor med hemmet, vänner skola/arbete och kyrka. Hur väver vi en hållbar väv av livet? Hur genomsyras livet av det Kristus gjort för mig och i mig? Hur låter jag det märkas i vardagsliv och gudstjänst? 

Detta är EFS och Salts stora och gemensamma utmaning. Att vi tillsammans är med och formar en kyrka för livet, för dess olika åldrar och där vi står tillsammans sida vid sida i kärlek och omsorg om varandra.