»Jag tror på kristendomen liksom jag tror att solen gått upp, inte bara för att jag ser den utan för att jag ser allt annat i dess ljus.« Så avslutade C. S. Lewis en uppsats till studentklubben The Oxford Socratic Club där han satt som ordförande under några år. Lewis resa från ateist för att slutligen bli en av de främsta företrädarna för kristen tro under 1900-talet är en fascinerande historia.
– Än idag är han otroligt populär och hans böcker säljs i miljontals exemplar varje år. Jag tror att en anledning till det är för att han inte skrev som en akademisk teolog, utan som en lekman. Han var litteraturvetare och hade ett öra för ordet, hur det klingar och hur han skulle formulera djupa tankar på ett tillgängligt sätt, berättar teologen och apologeten Ray Baker som skrivit boken C S Lewis – Förnuft och fantasi.
Den 29 november 1898 föddes Clive Staples Lewis i Belfast i Nordirland. Barndomen var trygg och huset där den lilla familjen med pappa Albert, mamma Flora och den äldre brodern Warren bodde var fyllt med travar av böcker. Den idylliska början på livet fick ett abrupt slut då Flora dog i cancer när Lewis var nio år. Lewis hade bett för hennes tillfrisknande, men tyvärr blev det inte så, och barnatron han hade fått med sig från hemmet vände han sig så småningom bort ifrån. Många runt omkring honom påverkade den världsbild som slutligen gjorde honom till ateist – en Gud som inte kunde bevisas med empiriska fakta var inte värd hans tillbedjan.
»Jag tror inte jag tror på någon religion. Det finns absolut inga bevis för någon av dem, och ur filosofisk synpunkt är kristendomen inte ens den bästa«, skrev Lewis till sin nära vän Arthur Greeves 1916.
Lewis, som passionerat slukade klassisk litteratur och grekiska dramer, fascinerades av all sorts mytologi och hade en vild fantasi, upptäckte att hans nya sätt att relatera till sin omvärld lämnade honom existentiellt svältfödd. Han upplevde vid ett flertal tillfällen under livet intensiva känslor av glädje, nästan som en längtan eller strävan efter något. Utifrån sin empiriska och positivistiska världsbild var det svårt för honom att få svar på vad denna djupa längtan riktades mot – intellektet stod i konflikt med hans fantasi och känsloliv.
– Senare i livet använde Lewis både fantasin och logiken när han författade sina texter, då han menade att ett fulländat kristet budskap ska tala till båda, säger Ray Baker.
Som 18-åring började Lewis studera vid det anrika universitetet Oxford – och stortrivdes. En salig blandning av böcker och en intellektuellt stimulerande miljö fick honom att stanna vid universitetet i tre decennier, med några års uppehåll som soldat vid frontlinjen i Frankrike under första världskriget. När han var klar med studierna började han undervisa, och det var under denna tid som Lewis sakta närmade sig tanken på en existerande Gud. Många av Lewis favoritförfattare och nära vänner visade sig nämligen vara varmt kristna.
– Det var reflekterande människor med goda skäl för sin tro. Lewis tyckte själv att han borde hålla med alla de ateistiska filosofer vars böcker han slukade, men tvärtom var det kristna författare som fångade hans intresse.
Lewis var allt eftersom illa tvungen att inse att han var teist. Men kristendomens budskap om att Jesus skulle vara Gud inkarnerad i mänsklig gestalt kunde han inte skriva under på – det var för likt andra mytologier vars fruktbarhetsgudar dog och uppstod igen. Två vänner som betydde extra mycket för hans väg till tron var författarna och akademikerna J. R. R. Tolkien och Hugo Dyson. Under hösten 1931 hände något omvälvande när Lewis var ute på kvällspromenad med de båda vännerna. De utmanade Lewis bild om att den inkarnerade Kristus bara är en i raden av olika mytologier.
– Tänk om det kunde vara så att alla dessa legender återspeglade den sanna historien om hur Gud blev människa? Dyson hade ungefär sagt att: »Kristendomen fungerar för den troende som får frid och blir befriad från sina synder«. Det sådde ett frö av hopp – att detta kanske var sant trots allt.
Någon dryg vecka efter promenaden satt Lewis i sidovagnen på sin bror Warners motorcykel till Whipsnade Zoo. Han har beskrivit hur han innan avresan inte bekände sig som kristen, men att när de kom fram till zoot trodde han på Jesus.
– Jag tror att den helige Ande kallade på honom.
Så var det ett faktum – Lewis fick till slut erkänna sig besegrad. Hans upplevelser av glädje och längtan som vittnade om något bortom logiken härstammade från Gud, som vill ha en personlig relation med oss alla. Lewis omvändelse påverkade hans liv på många sätt. Han började skriva böcker om sin nyfunna tro, och under andra världskriget blev han ombedd att göra en serie radiosändningar på BBC om kristendomen för att lugna den oroliga brittiska befolkningen. Lewis skrev flera år senare den berömda bokserien Narnia som bjuder in till en magisk fantasivärld som hjälper läsarna att förstå och tolka den riktiga världen.
– Lewis försvarade den kristna tron genom olika steg, och den skolastiska modellen han använde kommer från medeltida filosofer, som Thomas av Aquino. Lewis försvarade den kristna tron inte enbart med logiska argument, utan illustrerade även sina idéer skönlitterärt – och en mängd exempel på detta hittar vi i Narniaböckerna.
Att Lewis var öppet kristen och fick så pass mycket uppmärksamhet för sin icke-akademiska litteratur sågs dock inte med blida ögon av Oxfords universitet, där logisk positivism fortfarande var rådande. De sista tio åren av hans yrkesverksamma liv tillbringade Lewis på Cambridge där han till slut blev utnämnd till professor.
– Lewis var missionär på sitt sätt. Han skämdes inte för det kristna budskapet och uppmuntrade unga kristna till att vara salt och ljus i samhällets alla områden, och leva för Gud i sina olika yrkesroller. Trots att det nu har gått 60 år sedan han dog, så lever C. S. Lewis kvar genom sina böcker och den påverkan han har på kristenheten än idag.
