En decemberkväll i Uppsala i mitten av 1800-talet möts tre studenter. Hans Jakob Lundborg har drabbats av en stark nöd för att nå människor med evangeliet och delar sitt hjärta med sina vänner Bernhard Wadström och Waldemar Rudin.
Tillsammans börjar de att skriva och sprida små skrifter med undervisning och vittnesbörd. Skrifterna handlar om »människors omvändelse från den vanliga liknöjdheten till liv och frid i Herrens nåd och till att i sann troskärlek tjäna den länge glömde och föraktade Frälsaren«. Detta blir fröet till att EFS bildas några månader senare, i maj 1856.
Den nystartade missionsrörelsen växer snabbt. Människor bidrar med vad de kan: sin tid, sina böner och sina pengar. Skrifterna blir fler och sprids över landet av så kallade kolportörer. Snart väcks också en längtan att dela evangeliet utanför Sveriges gränser. År 1866 landstiger de första EFS-missionärerna vid det som i dag är Eritreas kust, vilket blir starten för ett långsiktigt internationellt missionsarbete.
I år firar vi att EFS har funnits i 170 år och bedrivit internationell mission i 160 år!
Det är lätt att glädjas med facit i hand, när vi ser resultatet av andras arbete. Det är lätt att missa tårarna, bönerna, arbetet och nöden som de också bar. Kanske blir det som tydligast i det internationella arbetet, där missionärerna mötte både sjukdom och död och sällan fick se frukten av sitt arbete.
När vi ser tillbaka får vi påminna oss om att vår uppgift är att troget stå kvar i det Gud har kallat oss att göra. Frukten står Gud för. Ibland kan det kännas som att vi sår i en öken. Ibland får vi se öknen blomma. Oavsett är det inte förgäves eftersom Gud verkar.
Låt oss därför med frimodighet fortsätta att så evangeliets frön och be att de får landa i god jord. Just nu ser vi tecken på en ny längtan efter evangeliet, särskilt bland unga i Sverige. I Tanzania och Etiopien finns livskraftiga kyrkor med rötter i EFS arbete. I det internationella arbetet tar vi nya steg för att nå människor som ännu inte hört evangeliet. Det finns mycket att glädjas över, ett arv att inspireras av och en hunger efter Gud som vi får vara med och möta i dag. Så – låt oss därför både tacka för historien och inspireras av modet och uthålligheten hos dem som gått före.
