För åtta år sedan flyttade vi in i vårt hus. Vi överväldigades då av den generösa attityden som mötte oss. De första veckorna hade fem hushåll kommit över med blommor och vinflaskor för att välkomna oss till kvarteret! En ljuvlig kultur, som vi har försökt att fortsätta bidra till. Några grannar har verkligen blivit vänner. Samma dag som denna krönika skulle skickas in, fick jag en fråga på sms av en av grannarna: »Kvällspromenad 19.30«? Min första tanke var att skjuta på det, för jag hade ju en krönika att skicka in. Men jag valde att promenera. Mot slutet vågade jag erkänna att jag var nära att avböja för jag hade saker att säga i skrift om hur man lever generöst bredvid sina grannar. Hon garvade högt och krävde att få omnämnas. Check.
I allt jag gör vill jag tillåta Jesus att vara huvudpersonen. Oavsett vad som kommer min väg, ber jag om förmågan och nåden att fortsatt hålla honom högst. När jag läser evangelierna om hur han möter människor, ser jag en man som lever annorlunda. Han har ett annat fokus än gemene man. Han är trygg och grundad i vem han är, älskar människor och kommer med Guds rike. Han har inga trix eller dolda agendor för sig. Han har bara sig själv och människornas vardag. Alltså är jag naiv att tro att det som Herren behöver för att förvandla denna värld är människor som dig och mig, som känner Jesus och vågar stanna kvar i människors vardag. Vågar bygga relationer. Vågar äta och dricka med främlingen. Vågar vara generösa mot dem som inte visas uppskattning av den här världen. Till vem i din omgivning inbjuds du att säga: »I dag gästar jag ditt hem«? Eller som jag skulle uttrycka det 2026: »Nästa vecka tar du och jag en kaffe« eller »Nu är det du och jag som lunchar!«.
Denna vana vill jag inte bara ha för att människor »ska komma till tro«. Utan för att efterlikna Jesus sätt att umgås. Jesus äter och dricker med människor av alla samhällsklasser och trosuppfattningar – det utmanar mig. Om man skulle analysera alla jag ätit med senaste halvåret är det nog en väldigt mycket mer homogen grupp. Jag vill inte nöja mig med att känna till människor av olika tro, vara bekant med dem. Jag vill sträcka mig efter kristuslikhet, också i mitt sätt att bjuda på mat och gästa andras hem.
Jesus, vem i min närhet behöver höra ett »I dag gästar jag ditt hem«? Härmed utmanar jag mig själv: Nästa gång jag är värd i kyrkan, ska jag försöka få till en lunch eller kaffe med en ny bekantskap jag hälsar på i anslutning till gudstjänsten. På förhand vill jag göra rum för dessa eventuella möten. På vilket sätt kan du bereda utrymme för att äta med någon, som inte är familj, kollega eller nära vän? Vill du anta utmaningen?
