För tre år sedan var det rörigt i Piteå – i alla fall var det så det skrevs och pratades om stämningen på helgkvällarna. Ungdomar hängde på stan i stora gäng, skadegörelse förekom och hamburgerrestaurangen Max drabbades hårt.
– Allting verkade handla om att ungdomarna inte fick vara någonstans, säger Lina Vikberg.
I samma veva fick hon, genom sitt arbete som verksamhetschef på Storstrand kursgård, höra att EFS i Piteå skulle sälja sin församlingslokal. Utifrån det fick hon en vision om en ungdomsgård. Men tankarna var motsträviga: »Gud, vad gör du? Ska du verkligen lägga det här på mig? Jag kommer aldrig att hinna!«
Efterhand insåg Lina sina gåvor: hon kan driva projekt och har kontakter både i kyrkan och företagsvärlden. Och när hon började dela visionen om en ungdomsgård med fler visade det sig att hon inte var ensam med sin dröm. Församlingar, privatpersoner och företag anslöt och de praktiska förberedelserna tog fart.
I oktober 2023 var det dags för Malmgatan 5 att slå upp portarna. Redan innan de öppnat stod ungdomar och knackade på – över hundra personer kom den första kvällen.
– Det var inte ungdomar från kyrkan, utan helt vanliga kids som behövde någonstans att vara, minns Lina.
Malmgatan 5 har från start haft ett nära samarbete med polisen och socialtjänstens fältassistenter. Volontärerna kommer från olika församlingar och är mellan 20 och 70 år, vilket uppskattas av de yngre.
– Man kommer hit med sin personlighet, och då använder Gud den. Någon är duktig på att spela pingis medan någon annan pysslar, spelar sällskapsspel eller sitter ner och pratar. Att vara här regelbundet är det roligaste, för då får man en relation till ungdomarna.
Lina vittnar om att relationerna är viktiga, då livet är tufft för många av deras besökare. En tjej som kom det första året hade luvan på sin tröja uppdragen och stirrade ner i golvet.
– Om man sa hej till henne fräste hon åt en. Hon testade gränser och räckte ut tungan åt oss om vi sa till henne att sluta.
Veckorna gick, tjejen tog av sig luvan och sa plötsligt tack när hon fick ett glas vatten. I slutet av våren mötte hon Linas blick och tackade för terminen – förvandlingen var tydlig.
– Vi hade inte gjort något särskilt, förutom att vara en trygg punkt. Så lite kan göra väldigt stor skillnad.
Lina har fått frågan om de har andakter, eller om de åtminstone spelar kristen musik? Svaret är nej.
– Vi pratar en massa tro, men det kommer aldrig från oss. Det börjar oftast med frågor om varför vi gör det här eller hur mycket betalt vi får. »Vi får ingenting, vi gör det här för er skull«, svarar vi då. Alla vet att Malmgatan 5 finns för att vi har en tro. Och för mig har det varit självklart att möta människan först – erbjuda en välkomnande blick, någon som säger: »Hej, kul att se dig!«.
Sedan EFS i Piteå sålde sina lokaler på Malmgatan 5 har ungdomsgården flyttat men behållit det etablerade namnet. Nu befinner de sig på Hamnplan bredvid Ica Kvantum, där det finns gott om plats för EPA-traktorer att parkera. Malmgatan 5 har öppet klockan 19–23 varje fredag och lördag under skolterminerna och har i genomsnitt 50–70 besökare per kväll.
Numera har projektet en anställd på 30 procent och i samarbete med LP har man möjlighet att hålla lokalerna öppna på tisdagar efter skoltid.
Tidningsrubrikerna talar sitt tydliga språk: skadegörelser och liknande incidenter på stan har minskat drastiskt sedan Malmgatan 5 öppnade sin verksamhet. Polis och fältarbetare vittnar om ett större lugn på stan, och de unga tycker att det känns tryggare.
Till en början tänkte Lina att hon skulle dra igång projektet ungdomsgård och därefter vara där någon gång ibland; nu är hon på plats varannan helg. Första året var det inga problem att få tag i frivilliga, men nu behöver de bli lite fler.
– Min längtan är att piteborna skulle kliva ur sin bekväma zon, att man skulle våga engagera sig. Alla har fullt upp i sina liv, men när man vågar glänta på dörren till något nytt får man ett annat perspektiv på livet och tron.
