Författare: Jonatan Knutes

Dags att utmana vår bekvämlighet

Förr strålade evangeliets sken ut från Europa till resten av världen. Även lilla Sverige har haft en betydande roll i att sända ut människor som offrat mycket för att andra ska få höra de underbara nyheterna om Jesus. I det längre perspektivet ser vi vilken frukt dessa uppoffringar har gett, även om missionärerna själva inte alltid fick se så mycket.

I dag är verkligheten annorlunda. Vi lever i en del av världen som andligt sett är i ett mörker. I dag har vi »ett sken av gudsfruktan«, många kyrkobyggnader och mycket symboler som vittnar om det kristna arvet, men vi saknar dess kraft. Andligt sett lider vi av en allvarlig fattigdom. Men det är lätt att luras av att vårt ekonomiska välstånd speglar det andliga läget. Det var dock den rikaste församlingen av de sju i Uppenbarelseboken som var den mest fattiga i Jesu ögon.

Skulle samma trend som är rådande i Europa i dag fortsätta så skulle islam gå om kristendomen redan år 2050. Hoppar vi fram 50 år till så kommer vi ha en muslimsk majoritet befolkningsmässigt. Intressant är också att man förutspår att vid samma tid kommer nästan alla judar vara bosatta i Israel om dagens trender håller i sig. Vi går alltså mot en situation som på många sätt liknar den som var rådande på apostlagärningarnas tid, med en kristen (och kanske även förföljd) minoritet i Europa.

Detta ska vi samtidigt se som en möjligheternas tid för församlingen och miraklernas Gud. Läget gör att vi mer frimodigt än någonsin bör be och förvänta oss att Gud vill sända oss sin Andes kraft, eftersom vi står inför en utmaning vi aldrig kan klara av i egen förmåga. Vi bör förvänta oss mer av Guds kraft och eld, under och tecken och övernaturlig frimodighet, eftersom vi lever i ett missionsland.

Vågar vi tro och be om detta? Många lever redan i det och vittnar om att det fungerar. Vanliga människor som bett om elden och fått den. Somliga av dessa kanske vi kan tycka är alldeles för ohelgade och kantiga, men Gud ser ibland till vårt hjärtas hunger mer än till vår nivå av mognad. Gud längtar desperat efter att människor ska bli räddade och han använder de redskap som är villiga att låta sig brukas.

Missionärerna som vi minns och hedrar behöver också få utmana vår bekvämlighet i dag. Vad ropar de till oss från andra sidan evigheten? Kanske något i stil med: »Kom igen! Gå med Gud! Ge ert liv för andra människor! Det är värt det!«.

Ålems missions­förening läggs ner

En söndag när solen skiner över havsviken är det gudstjänst i Timmernabben. Det är Ålems missionsförening som håller sin sista gudstjänst. Missionshuset ska säljas och föreningen läggas ner. Men solen skiner som sagt både inne och ute denna söndag. Det är fullsatt i gudstjänstlokalen. Vi sitter vid långbord som är festligt dukade men extra stolar behöver bäras in. Rummet rymmer många känslor – både vemod, tacksamhet och glädje. Vi påminns i inledningen om att vi är mitt i en jordbruksbygd och så får vi ta till oss liknelsen av sådd, skörd, byte av grödor och växtföljder men också att det ibland är dags att lägga ihop skiften.

Denna söndag påminns vi om vad Gud har gjort i bygden och i människor i över 100 år. Från EFS-föreningen har det genom tider som gått blivit 14 pastorer, fyra präster, sex missionärer och två som har startat kristna folkhögskolor för att sedan inte tala om alla människor som fått växa i sin tro och fått sina liv förvandlade av Jesus.

Det är många, många från hela svenska kristenheten som varit i Timmernabben. Under flera år var det sommarkonferens på EFS-gården, Strandgläntan. Timmernabben fick vara en plats för förnyelse i Sverige och rusta många för tjänst i Guds rike. EFS-föreningen i Ålem har varit mycket aktiva på gården och förstås i konferensen. Men nu är det en ny tid som väntar. Därför fylls dagen av tacksamhet. Tack till vad Gud gjort i historien och vad han gör i dag. Att lägga ner en förening kan faktiskt vara starten på något nytt.

Favorit i repris: Patrullriks i Mossebo

På Jakobssons gård finns Mossebo scoutkårs scoutstuga och här samlas varje måndag ett 30-tal scouter i olika åldrar. Kåren är tydligt kopplad till gudstjänstlivet i EFS i Vasakyrkan, Kalmar och de förlägger alltid sina gudstjänster och invigningar där.

För familjen Jakobsson är Patrullriks en stor och spännande händelse som de ser fram emot. Vecka 31 sommaren 2017 går lägret av stapeln, och redan nu har de börjat röja i skogarna och förbereda mark och byggnader för den kommande satsningen.

Fyra generationer Jakobsson, hela byn Mossebo och EFS i Sydöst-Sverige välkomnar er alla till Mossebo och Patrullriks sommaren 2017! Fr.v. Lennart, Karin, Markus med Lova i famnen, Josefin, Halvar och Linnea Jakobsson. Uppe på veden: Samuel, Tilde och Hugo Jakobsson.Fyra generationer Jakobsson, hela byn Mossebo och EFS i Sydöst-Sverige välkomnar er alla till Mossebo och Patrullriks sommaren 2017! Fr.v. Lennart, Karin, Markus med Lova i famnen, Josefin, Halvar och Linnea Jakobsson. Uppe på veden: Samuel, Tilde och Hugo Jakobsson.

Nu är det inte första gången byn bjuder in tusentals scouter på läger – det har faktiskt hänt en gång tidigare. 1999 stod byn och gården värd för arrangemanget, och de som minns det, minns det med glädje. Det var ett soligt, varmt och spännande läger där stenarna fick tala om Guds omsorg och småländsk natur.

Patrullriks 2017 kommer att ha det lilla, men viktiga och starka ordet HOPP som tema. En lägerkommitté (Läko) har redan börjat planera lägret. Läko hoppas och ber att Patrullriks ska bli ett läger som ger hopp och uppmuntran till barn och ungdomar. Vi vill skapa en hoppfull gemenskap som visar på Jesus som den som är världens hopp.

Be gärna för planeringen inför Patrullriks och fundera på om och hur du skulle vilja engagera dig i lägret som är EFS och Salts största barn- och ungdomsarrangemang. Det kommer att behövas människor i många olika uppgifter; musiker, IT-kunniga, sjukvårdare, ledare för dagsaktiviteter, bullbagare och dasstömmare – för att bara nämna några. Kontakta gärna någon i lägerkommittén för mer information.

Kontaktuppgifter finns på patrullriks.nu.

Växtkraft på Gotland

En gång i tiden hade EFS verksamhet i 90 av Gotlands 92 socknar. I dag är det dock inte så, men än finns det EFS-verksamhet på ön. Medlemsantalet ligger på cirka 120 men kontaktytorna är mycket större. I Visby, Fole och Hejde har vi samarbets- eller samverkansavtal med församlingarna i Svenska kyrkan. I När, Södra Gotland och Sanda är det mer traditionella missionsföreningar. Sanda är en av Sveriges äldsta föreningar. Den bildades redan 1850 – alltså sex år före EFS riks. Salt har två föreningar på Gotland, i Visby och i Fole, där scoutverksamheten är omfattande. Fole har också en avdelning i Lärbro med en scoutkår.

I februari ledde Ingrid Lundström och Annika Koen samling nummer två för Växtkraft i Vibble gård. Ett 20-tal deltagare från flera föreningar och församlingar på ön blev inspirerade. Ingrid berättade bland annat om »Nya sätt att vara kyrka«. Hon hade också en del grundläggande undervisning om vårt uppdrag som kristna. Annika ledde oss i bön. Dagen inspirerade till att söka Guds ledning genom bön. Dagen avslutades med bön där vi blev sända i våra olika sammanhang.

Nu planeras som bäst för 40-årsjubileet för vår sommarkonferens i Fole. 40 dagar innan konferensen samlas vi varje morgon till bön i kyrkan. Vi har också tankar på en sommarkyrka i en husvagn under en eller två veckor i juli. Det blir sommarsamlingar runt om på Gotland, och i orgelmuseet blir det några sång- och musikkvällar. Bönegruppen i Fole hälsar EFS:are runt om i Sverige: »Alltså kommer tron av predikan och predikan i kraft av Kristi ord.« Rom 10:17

Luk 24 – samlingar som når unga vuxna

För ett år sedan, våren 2015, började tankarna på allvar gro i Lötenkyrkan: Det behövdes en plats, utöver gudstjänsterna, där studenter och unga vuxna kunde möta varandra och tillsammans få växa i sin relation till Gud och till sina medmänniskor. De behövde ett sammanhang att få möta öppenhet, delaktighet och gemenskap med Jesus i centrum.

Under hösten blev detta verklighet då »Luk 24 – samlingar för unga vuxna« startade i Lötenkyrkan.

Namnet »Luk 24« står för Lukasevangeliet, kapitel 24, där bland annat berättelsen om Emmausvandrarna finns med.

Efter diskussioner i Lötenkyrkan tillsattes en planeringsgrupp som drog upp riktlinjerna för samlingarna. Det var viktigt att ha stöd från styrelse, personal och andra aktiva i kyrkan för att få hjälp med förbön och praktiska saker.

Under hösten anordnades sex samlingar med runt 15–25 personer per gång, mestadels i åldrarna 18–35 år. Varannan lördag träffades gruppen kring matbordet för gemenskapsbyggande. Sedan fortsatte kvällen med bön, lovsång och undervisning om hur man lever ett kristet liv i vardagen. Träffarna har varit till glädje för många unga och det har varit en hel del skratt och glädje kombinerat med bön, lovsång och goda samtal.

Nu ser vi fram emot en vårtermin där Jesus får fortsätta att möta oss i våra liv – som vi är och där vi är – och utmana oss till att följa honom i vardagen. Vår förhoppning är att Luk 24 kan få växa och nå ut till fler unga människor som behöver Gud.

Vårens första samling, då det kom 35 personer, visade att konceptet håller på att etablera sig.

Korsets teologi – en märklig »tvärtom-teologi«!

Den som tror på Kristus, han måste under fattigdom se rikedom, under smälek se ära, under bedrövelse se glädje, under död se liv och behålla allt detta genom tron, som håller sig fast vid Guds ord och väntar sig sådant, skriver Martin Luther i Kyrkopostillan.

Luthers teologi är full av paradoxer och spänningar. En viktig tanke är att Gud här i denna värld (oftast) uppenbarar sig under sin motsats. När Gud själv skulle stiga in i vår synliga värld kom han som ett litet barn och lades i en krubba. När det avgörande i Guds räddningsaktion gjordes var den en förnedrande korsdöd som Jesus Kristus fick genomlida.

Varför arbetar Gud på detta sätt? En nyckel för Luther är 1 Kor 1:18: »Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft.« I det sammanhang som följer står det om hur grekerna söker vishet och judarna begär tecken men hur Gud valt att uppenbara sig i Kristus som blivit korsfäst. Ingen människa har genom sin egen vishet eller fantastiska andliga erfarenheter något företräde (1 Kor 1:26–31).

Kristendom är inte bara för andligt begåvade, utan för vanliga enkla människor som brottas med livet. Mötesplatsen med Gud är inte i filosofernas spekulationer eller i de fantastiska upplevelsernas miljöer. I en värld full av tvetydigheter och lidande har Gud valt att uppenbara sig i livets absoluta botten, mitt i tvetydigheterna och lidandet, i en död på ett kors. Vill jag möta Gud får jag gå till korset. En av vår tids mest uppmärksammade teologer, Jürgen Moltmann, skriver om vad Kristus betydde för honom som lidande krigsfånge: »En teologi som inte talade om Gud i termer av den övergivne och korsfäste skulle inte ha trängt igenom till oss då.«

Korsets teologi är inte bara en isolerad lärosats. Det är en central aspekt på hela Luthers teologi. Vi har redan antytt några av de praktiska poängerna med korsets teologi. Korsets teologi är för Luther trons praxis. Det finns därför många tillämpningspunkter på korsets teologi. Ytterligare ett par som kan lyftas fram är:

1) Korsets teologi utesluter inte att Gud kan göra under, eller att det går att framställa goda och intressanta filosofiska utredningar som har med kristendom att göra, men mötesplatsen är den korsfäste Kristus. Kristendom är inte primitiv när den är upptagen med Jesus Kristus, den korsfäste och uppståndne. När den är upptagen med Kristus är den tvärtom som mest central och vital.

2) Korsets teologi hjälper mig att hantera anfäktelsen när Gud tycks vara död eller när olyckan drabbar mig och Gud bara är tyst. Då är jag i samma situation som lärjungarna vid korset. Tro är att se genom korset på uppståndelsen och veta att trots allt jag upplever är Gud lika nära hela tiden. Livets svårigheter används av Gud för att förankra oss i tron som bär bortom alla saker vi kan råka ut för.

Program hela påsk­veckan på EFS Play

Tanken på att göra program i form av påskbetraktelser väcktes i höstas när Anders Wisth och Anders Sjöberg möttes i Israel. Anders Wisth är producent och initiativtagare till TV2020 och spelade in ett seminarium som författaren och bibelläraren Anders Sjöberg höll i just Israel. Direkt på plats spelades ett provprogram in och Wisth såg potentialen att dra tanken vidare till den serie som nu spelats in.

Idén med att sända en betraktelse per dag fram till påsk är att kronoligiskt följa Jesus från dag till dag under hans sista vecka, att belysa hur olika händelser går in i varandra.

– Det finns en tanke med vad som sker den här veckan, både från Guds planering, som jag ser det, och de människor som Jesus möter, säger Anders Wisth.

Siewert Öholm ger kommentarer till Anders Sjöbergs betraktelser under tv-inspelningen i Israel.Siewert Öholm ger kommentarer till Anders Sjöbergs betraktelser under tv-inspelningen i Israel.
I programmen följer vi Jesu sista lidande, dag för dag.I programmen följer vi Jesu sista lidande, dag för dag.

Det skulle vara glädjande om programmen kan bli till hjälp för församlingar, bönegrupper och enskilda att få fördjupad och ny kunskap om Jesus, tänker Abders Wisth. Han menar att vi i Sverige har blivit allt sämre på att högtidlighålla våra högtider. Förr drog vi ut på firandet till annandag påsk och det berodde på att budskapet var så väsentligt i den bibliska berättelsen.

– I dag, i ett annorlunda Sverige, med många nya kulturer, så finns det ett behov av att också berätta om de högtider vi ändå firar. Vilka de är och vad det står för, fortsätter Anders Wisth.

Under fyra intensiva dagar, 8-11 mars, spelades betraktelserna in. Förutom fotografen, Wisth och Sjöberg ingick även journalisten Siewert Öholm i produktionsteamet. Siewert introducerar varje program och ger kommentarer till betraktelserna.

Både Sjöberg och Wisth är också överens om att påsken behöver kopplas till den judiska historien. Att de judiska rötterna inte är oväsentliga för förståelsen av allt som händer under stilla veckan.

– Jag önskar att tittarna ska få vandra in i det som är den kristna trons kärna. Att förmedla skeendet dag för dag i den heliga veckan, stilla veckan men också den kristna påskens djupa förankring i den judiska påsken. Och inte minst när vi kommer till torsdagen, där kommer jag att lägga en väldig betoning på att få förankra Jesu instiftande av nattvarden i den judiska påskmåltiden, berättar Anders Sjöberg.

Att programmen spelas in i Israel anser de båda är av stor vikt.

– Hela Jerusalem andas religiositet. Gud är på tapeten hur och var man än vänder sig. Det är orten för de stora världsreligionerna, avslutar Anders Wisth.

Hallå där, Beatrice Kamau Lundgren

Vad är Lilla Clara?

– Det är ett projekt där vi varje fredag möter människor på Medborgarplatsen i Stockholm. Vi bjuder på kaffe och bullar och delar vår tro. Bland annat träffar vi många muslimer och vi har sett flera av dem komma till tro på Jesus och hitta en plats i S:ta Clara.

Hur länge har ni hållit på?

– Vi startade för fyra år sedan och det har varit mycket tufft. För många människor är detta en farlig plats att vara på, men nu är det mycket lugnare än när vi startade.

Vad tycker du är det bästa med det ni gör?

– Vi når många människor vi inte kan nå på andra sätt. Genom att tjäna Gud i allt vi gör, får de vi möter vara med i en gudstjänst.

Smultronställen i Sverige

Gårdarna sträcker sig från Skåne till Lappland och boendeformerna är av varierande slag. Många av dem har långa anor som missionsgårdar med kapell eller kyrka i sin direkta närhet.

Det som särskiljer gårdarna från andra ställen är förstås att de drivs av ett högre syfte. Något som enligt Martin Frykberg, Sandvikengården och samordnare inom KGH, även når fram till besökarna,

– Jag tror att man alltid påverkas på något sätt av det ställe man besöker. Vår förhoppning är förstås att vi kan möta människor på ett sätt som gör att de märker att finns något mer bakom. En del gäster vittnar faktiskt om det, att besöket var något speciellt.

KGH erbjuder smultronställen i hela landet med varierade boendeformer i trygga miljöer. Här Sandvikengården.KGH erbjuder smultronställen i hela landet med varierade boendeformer i trygga miljöer. Här Sandvikengården.
– En del gäster vittnar om att det är något speciellt med besöket på en kristen gård. Ju fler som besöker oss desto fler skulle få möjlighet att uppleva det, säger Martin Frykberg, Sandvikengården.– En del gäster vittnar om att det är något speciellt med besöket på en kristen gård. Ju fler som besöker oss desto fler skulle få möjlighet att uppleva det, säger Martin Frykberg, Sandvikengården.
Hjälmargården är populär plats för många stora läger med både camping och stugby precis vid Hjälmarens strand.Hjälmargården är populär plats för många stora läger med både camping och stugby precis vid Hjälmarens strand.
Liljeholmens folkhögskola och herrgård.Liljeholmens folkhögskola och herrgård.
Natursköna Frösövallen med Jämtlands hela fjällvärld som fond.Natursköna Frösövallen med Jämtlands hela fjällvärld som fond.

KGH har funnits sedan 2000 (tidigare KGS med start 1990). Syftet är att gårdarna skall kunna stötta varandra, arrangera utbildningar för att utveckla gårdarna samt att samverka inom information och PR.

Gårdarna strävar efter en drogfri miljö och de varken säljer eller serverar alkohol. Det bidrar till att de erbjuder gästerna möjlighet till en rofylld plats med goda möjligheter till stillhet och även personlig andakt.

– Det är en läkande miljö. De här gårdarna är födda ur mycket bön. Det är många som ber för gårdarna och det påverkar så klart människor på de här platserna, vittnar Ewa Bylander, Gullbrannagården och ordförande i KGH, om.

Gårdarnas betydelse för den svenska kristenheten är svår att överskatta. Vid sidan av att vara en resurs för många församlingar arrangeras i regel ungdomsläger och konfirmationsläger på somrarna. För många kristna har upplevelser de haft på ungdomsläger varit avgörande för deras liv som kristna.

– Många av våra egna ungdomsarrangemang är svåra att få ekonomi på, men de ger samtidigt möjlighet att möta nya människor och det uppväger. Ekonomin är inte främsta drivkraften, berättar Martin som själv förestår en gård i Värmland.

Att driva en kristen gård utan de intäkter som alkoholförsäljning annars skulle inbringa, är en balansgång. Syftet med gårdarna är inte att tjäna pengar, samtidigt behövs ekonomiska medel för att kunna driva verksamheten vidare.

– Vi brukar även uppmuntra människor som varit här att de ska be för oss som jobbar på gårdarna, men också för platsen. Det är många människor som besöker oss som inte är bekännande kristna och vi hör ofta att de upplever en läkande atmosfär, det helt oslagbart, utbrister Ewa.

Föreningen som satsar vidare

Gud vill använda oss som dem vi är. Tänk att få bli bemyndigad med det, att Gud bor i mig och jag får vara kyrka där jag är. Såsom jag är, berättar Rebecca Nordén, när hon funderar på vad konferensen »Vidare16« påmint henne om. Temat var »Allt vi är i dig« och Rebecca Nordén hade som uppgift att vara mötesledare under helgens samlingar:

– Det har varit jätteroligt! Mötesledarrollen är komplex, den handlar inte bara om att informera utan också leda samlingarna i bön och en viss riktning.

»Vidare16« är en uppföljning på förra årets konferens och redan nu har EFS Ängelholm satt tema och talare för nästa års »Vidare17«.»Vidare16« är en uppföljning på förra årets konferens och redan nu har EFS Ängelholm satt tema och talare för nästa års »Vidare17«.
– Vi vill se människor komma vidare och närmre Gud, säger Rebecca Nordén om visionen bakom konferensen som lockar såväl den egna EFS-föreningens medlemmar samt kringliggande kyrkor och tillresta deltagare.– Vi vill se människor komma vidare och närmre Gud, säger Rebecca Nordén om visionen bakom konferensen som lockar såväl den egna EFS-föreningens medlemmar samt kringliggande kyrkor och tillresta deltagare.

Konferensens betoning på den vardagsnära tron går inte att ta miste på. Inledningsvis besvarade pingstpastorn Magnus Persson bland annat frågan om livets mening med bilden av en reflex vars uppgift alltid är att reflektera ljuset och när den inte är vänd mot ljuskällan mister den sin funktion. Författaren Carl-Henric Jaktlund lyfte i sin undervisning olika nivåer av tro, att inte ständigt sträva efter att bli bättre som kristen. Att hitta tillbaka till den första kärleken och gemenskapen hos Gud var en del i det som EFS-prästen Marie-Louise Nilsson berörde.

– Jag tar med mig mycket av det talarna sagt. Att vi får vara dem vi är med de tankar vi bär på och Gud jobbar i mig utifrån det. Det handlar inte om att hela tiden förbättras, summerar Rebecca.

Visionen bakom »Vidare16« att som kyrka få ge vidare för att utrusta och uppmuntra den enskilde att dela sina gåvor vidare har präglat konferensens utformning. Under gudstjänsterna har många medverkat just utifrån sina gåvor och Rebecca medger:

– Vi är medvetna om att det kan kännas som en show men allt det vi gör vill vi göra för att presentera Jesus.

Det handlar om alltifrån genomtänkt ljussättning till härligt energiflödande dans-nummer, hängiven lovsång eller direktsänd storbild från barnens konferens. En del i att ge vidare av sina resurser har varit att sända dessa gudstjänster live och de finns även att ta del av i efterhand på efs-kyrkan.tv och efsplay.nu.