När Victor Forssman gick gymnasiet var han övertygad om en framtid som ingenjör och hoppade därför över historiekurserna. Som student på Johannelund är detta något han nu får ta tag i men denna gång känns historieböckerna betydligt mer lockande.

– Vårt ursprung är viktigt, det berättar varifrån vi kommer och ger mig större kunskap om varför vi är där vi är i dag, berättar han.

25-årige Victor har alltid haft ett intresse för väckelse och stora kyrkor som vågar vara kyrka på ett nytt sätt. Sin hemstad Helsingborg beskriver han som full av ent-reprenörsanda och innovation, något han tycker kyrkan haft svårt att hänga med i. Efter att ha gått Hillsongs ledarutbildning i Australien kom Victor hem, betydligt mer svartvit i sitt tankesätt, men också med en stor övertygelse om att allt är möjligt för Gud.

– Det har hänt mycket åren efter bibelskolan och jag har fått lära mig att allting är betydligt större än jag tidigare anat, det finns väldigt många sätt att jobba på, säger Victor, som just nu studerar den nystartade tvååriga utbildningen Församlingsutveckling och entreprenörskap på Johannelund.

Rollen som präst har Victor svårt att identifiera sig med, trots att han burit en stark längtan att få jobba i kyrkan. Tidigare hade han en tydlig bild av prästrollen som förvaltare av samma gamla mönster, av det som alltid varit, vilket krockade med hans tro på en växande kyrka som inte växer fast utan snarare strävar efter att ständigt nå vidare. Sedan EFS årskonferens i Hässleholm 2014 har dock bilden förändrats.

– Ofta har jag haft idéer som jag velat genomföra men tvivlat starkt på om de verkligen kan få plats inom EFS, eftersom de inte känts »EFS-iga« nog, men i Halmstad insåg jag för första gången hur pionjär vår rörelse faktiskt är och på senaste tiden har jag mer och mer fått uppleva hur det finns en stor öppenhet, mina idéer är okej.

För Victor har det varit viktigt att hans idéer och erfarenheter tas till vara.

– Som visionär kan man lätt känna att det inte finns någon som lyssnar. Är det fallet tror jag att många väljer att gå någon annanstans och göra sin grej där istället. Om vi som rörelse inte lyssnar till och tar vara på dem som kommer finns risken att det inte finns kvar några som vill och vågar lyfta nya idéer.

Själv känner han allt mer att han ryms inom EFS och får, bland annat genom sin utbildning, möjlighet att lära sig mer om evangelisation, ledarskap och teologi.

– Jag är väldigt glad för den här utbildningen, att både Johannelund och EFS fått upp ögonen för vikten och behovet av att tänka nytt. Vi får en väldigt bra blandning av kurser där en aha-upplevelse hittills har varit vad det kan innebära att vara en missionell kyrka.

Vad längtar du efter utifrån den utbildning du nu läser?

– Just nyplantering är något jag varit inne på länge och där känns utbildningen utrustande. Jag längtar efter att få bygga kyrka på ett nytt sätt och det tror jag är framtiden för EFS också – att bygga kyrkor som inte är rädda för att skicka ut ledare och starta nytt.

Han kunde ha blivit jurist, eller yrkesmilitär. Men för Kjell O Lejon var det ingen tvekan om att det var teologi han skulle ägna sig åt. Även om han från början inte visste vart det skulle leda. I dag, många år senare, har han en gedigen meritlista som inkluderar titlar som professor i religionsvetenskap med inriktning mot historisk teologi, präst, domkyrkokaplan, föreläsare på flera universitet i USA, reservofficer, författare till ett 15–20-tal böcker (hittills), ersättare i riksdagen och rektor. För att nämna några. Ja, att Kjell O Lejon kan beskrivas med adjektiv som driven, ambitiös och erfaren råder det nog ingen tvekan om.

– Jag tror att jag har lätt för att bli intresserad av väldigt många saker. Det finns dem som ägnar sig åt en specialitet hela sitt liv, men jag är för nyfiken för det, säger Kjell O Lejon leende när vi ses en vårlig förmiddag i Uppsala.

Han växte upp i Horda, en liten ort mellan Växjö och Värnamo, som tillhör ett starkt frikyrkobälte. Han döptes och konfirmerades i Svenska kyrkan, men kom tidigt med i Sven-ska Alliansmissionen, inte minst tack vare deras starka barn- och ungdomsverksamhet. I samband med en väckelsekampanj tog han i 15-årsåldern det avgörande beslutet att följa Kristus.

Såsom jag ser det har Alliansmissionen flera likheter med EFS. Bland annat missionsarbetet och det bibelcentrerande, säger Kjell.

Johannelund ska akademiskt vara en attraktiv och högkvalitativ högskola, men samtidigt relevant för kristenheten, säger Kjell O Lejon.

Redo för nästa halvlek. Står man för något får man ibland ta stryk men Kjell O Lejon har aldrig varit rädd att sticka ut hakan. Med sina många erfarenheter ser han fram emot sin tid på Johannelund.

– Beslutet att pröva detta var väldigt tydligt och personligt för mig. Nu i efterhand förstår jag att det jag fick från hemmet, söndagsskolan, scouterna och det starka ungdomsgänget i kyrkan, låg som en grund för det.

Svenska Alliansmissionen blev hans andliga hem tills han senare kom att prästvigas.

– Såsom jag ser det har Alliansmissionen flera likheter med EFS. Bland annat missionsarbetet och det bibelcentrerande, att det är en självklarhet att lita på Guds ord. Det har jag burit med mig.

Det verkar som att han är en person som är både driftig och trägen, men också har lätt för sig, vad han än tar sig för. Under gymnasietiden fanns tanken att gå i sin bror fotspår och studera juridik. När han blev inkallad till värnplikt fick han erbjudande om att gå en officersutbildning, vilket han antog och utexaminerades senare som kapten i Kungliga Hallandsregementet (– att han senare blev ordförande för teologstudentkåren när han studerade teologi, blev filosofie doktor i USA, och en tid verkade som fartygspräst på Hans Majestäts Skepp Carlskrona, är alltså knappast något som förvånar).

Men av alla valmöjligheter låg teologin varmast om hjärtat.

– Det var ett intellektuellt och andligt intresse av Guds vilja med livet, och även mitt liv förstås, som lockade.

Trots att tanken om att bli präst fanns där, hade han inte helt blivit klar med den. Tills han, då han efter sin teol. kand. blivit forskarstuderande, fick bekräftelse från Gud.

– Jag var på Tallnäs Stiftsgård och fick ett mycket personligt tilltal av Jesus Kristus. Det är svårt att beskriva med ord, men denna upplevelse gjorde att det blev helt solklart att det var präst jag skulle bli.

En viktig tid som präglat Kjell O Lejon mycket är den i USA. En tid som tog sin början då han fick Lunds universitets Californiastipendium, som nybliven doktorand i kyrkohistoria. När han sedan fick erbjudande om att stanna kvar bestämde han sig för att kombinera sitt militära och teologiska intresse genom att skriva om militärpräster som verkade under Vietnamkriget. Samtidigt fick han, utan att han hade sökt det, en kallelse av biskopen om att gå pastoralinstitutet, vilket han tog som ett tecken. Han prästvigdes i Växjö, men fick dispens för att fullfölja arbetet om religion och politik i USA. Det blev även en doktorsexamen i teologi i Lund, där han är docent. Han återkom senare till USA, då tillsammans med sin fru och sina tre söner, och verkade som gästprofessor i tre år. Båda dessa perioder resulterade i flera böcker.

– I USA har man alltid skilt mellan stat och kyrka, men man har aldrig skilt mellan religion och politik. Och just den kombinationen har jag skrivit flera böcker om. Sedan har jag även skrivit om abortfrågan. Den kristna argumentationen och retoriken från världens främsta politiska ledare är totalt annorlunda i exempelvis Frankrike och Sverige. Den tonen har alltid fascinerat mig.

Efter fem år som präst i Värnamo blev han domkyrkokaplan i Uppsala. En period som han ser tillbaka på med blandade känslor.

– De första åren var fantastiska. Sedan fick jag uppleva sådant som inte alls är Kristuslikt, utan precis tvärtom. Förtal och liknande när jag sa att jag inte kan välsigna samkönade par. Jag har tyvärr väldigt dåliga erfarenheter av hur kyrkan hanterade det.

När man står för någonting, får man ibland ta stryk, men Kjell O Lejon är en person som aldrig varit rädd för att sticka ut hakan i vad han tror är rätt.

– Min kristna tro har fått till konsekvenser att jag engagerat mig i i olika sammanhang, som i styrelsen för Ja till Livet och Pro Vita, i Svenska Evangeliska Alliansen och Claphaminstitutet, men även i politiska och kyrkopolitiska sammanhang. Kjell har bland annat varit ersättare i riksdagen för Kristdemokraterna, suttit i styrelsen för den kristdemokratiska tankesmedjan Civitas och stiftsordförande för Frimodig kyrka i Linköpings stift.

– Jag är nog en utpräglat social människa, tycker om engagemang och att ha en bredd i det.

Men efter en rätt tuff period öppnades ett fönster. Mot Linköpings universitet. Kjell och hans fru, som precis avslutat sina lärarstudier, och barnen flyttade ner till universitetet där han är professor i religionsvetenskap med inriktning mot historisk teologi. När han förra året fick erbjudande om att ta över rektorstjänsten på Johannelunds teologiska högskola såg han det som en fin kombination. Sedan augusti pendlar han mellan sina två tjänster.

Vad drömmer du om för Johannelunds framtid?

– Johannelund ska akademiskt vara en attraktiv och högkvalitativ högskola, men samtidigt relevant för kristenheten. Där tänker jag att jag har en uppgift, med erfarenheterna från Linköping och USA. Vi är en liten högskola, men vi ska vara mycket proffsiga och samtidigt behålla det fromma stråket, så att vi kan vara en resurs, en tillgång för kristenheten. Inte bara för EFS, utan också bredare.

Finns det fördelar i din tjänst med en professorstitel och den akademiska bakgrunden du har?

– Jag tror det. Förutom att jag har goda kontakter inom mitt område, inom och utom landet, så kommer jag med ett litet utifrånperspektiv. Förhoppningsvis kan jag tillföra något för att bygga Johannelund till ett kvalitativt, akademiskt centrum som syns, avslutar han, innan det är dags att avrunda.

Trots att det har gått över en timme, känns det bara som att vårt samtal har börjat. Något som säger rätt mycket om Kjell O Lejon. Att hans liv är fullt av erfarenheter, upplevelser och händelser. Och förmodligen har han bara kommit till halvlek.