Krönika

Dags att utmana vår bekvämlighet

Förr strålade evangeliets sken ut från Europa till resten av världen. Även lilla Sverige har haft en betydande roll i att sända ut människor som offrat mycket för att andra ska få höra de underbara nyheterna om Jesus. I det längre perspektivet ser vi vilken frukt dessa uppoffringar har gett, även om missionärerna själva inte alltid fick se så mycket.

I dag är verkligheten annorlunda. Vi lever i en del av världen som andligt sett är i ett mörker. I dag har vi »ett sken av gudsfruktan«, många kyrkobyggnader och mycket symboler som vittnar om det kristna arvet, men vi saknar dess kraft. Andligt sett lider vi av en allvarlig fattigdom. Men det är lätt att luras av att vårt ekonomiska välstånd speglar det andliga läget. Det var dock den rikaste församlingen av de sju i Uppenbarelseboken som var den mest fattiga i Jesu ögon.

Skulle samma trend som är rådande i Europa i dag fortsätta så skulle islam gå om kristendomen redan år 2050. Hoppar vi fram 50 år till så kommer vi ha en muslimsk majoritet befolkningsmässigt. Intressant är också att man förutspår att vid samma tid kommer nästan alla judar vara bosatta i Israel om dagens trender håller i sig. Vi går alltså mot en situation som på många sätt liknar den som var rådande på apostlagärningarnas tid, med en kristen (och kanske även förföljd) minoritet i Europa.

Detta ska vi samtidigt se som en möjligheternas tid för församlingen och miraklernas Gud. Läget gör att vi mer frimodigt än någonsin bör be och förvänta oss att Gud vill sända oss sin Andes kraft, eftersom vi står inför en utmaning vi aldrig kan klara av i egen förmåga. Vi bör förvänta oss mer av Guds kraft och eld, under och tecken och övernaturlig frimodighet, eftersom vi lever i ett missionsland.

Vågar vi tro och be om detta? Många lever redan i det och vittnar om att det fungerar. Vanliga människor som bett om elden och fått den. Somliga av dessa kanske vi kan tycka är alldeles för ohelgade och kantiga, men Gud ser ibland till vårt hjärtas hunger mer än till vår nivå av mognad. Gud längtar desperat efter att människor ska bli räddade och han använder de redskap som är villiga att låta sig brukas.

Missionärerna som vi minns och hedrar behöver också få utmana vår bekvämlighet i dag. Vad ropar de till oss från andra sidan evigheten? Kanske något i stil med: »Kom igen! Gå med Gud! Ge ert liv för andra människor! Det är värt det!«.