Författare: Benjamin Kruse

Socialdemokratin och Svenska kyrkan

Förlagschefen Jesper Bengtsson har på uppdrag av tankesmedjan Tiden, som drivs gemensamt av Socialdemokraterna (S), ABF och LO, skrivit en bok om (S) och Svenska kyrkan – »Reformismens väg«. Bengtsson är (S)-ideolog och har bland annat varit ledarskribent på Aftonbladet. Boken är (S):s skildring av hur (S) tänker kring Svenska kyrkan, vad man vill med henne och hur man går till väga för att få som man vill. Den berättar naket, ogenerat och stolt hur (S) tagit över Svenska kyrkan och förändrat hennes lära och bekännelse till (S):s ideologi. Bengtsson vet att den är något annat än vad en kristen kyrka bekänner sig till och formar sitt liv efter. Boken säger det brutalt tydligt: »Gunnar Forkman i kyrkomötet 1957: ›Den svenska kyrkan är icke en statsinrättning som riksdag och regering kan ordna efter behag. Den är en del av Kristi kyrka på jorden. Dess högsta auktoritet är inte folkmajoritetens vilja, ›tidens krav‹ eller annat sådant. Det avgörande för den är, vad dess Herre vill.‹ Det öppnar sig en avgrund mellan denna kyrkosyn och den bild av kyrkans roll och funktion som präglat socialdemokratisk politik under 1900-talet och det tidiga 2000-talet.«

(S) har nu, skriver Bengtsson 2020, framgångsrikt genomfört sitt program. De stora framgångarna är vunna, »nu handlar det om att försvara vunna segrar«. »Konkret har det dels inneburit att lekfolkets ställning successivt har stärkts, dels att partiet steg för steg varit med och flyttats kyrkans värderingar i progressiv riktning«.

Språkbruket är belysande. »Progressiv« är det som (S) just nu står för. De som strävar efter att kyrkan ska leva med den tro som en gång för alla är given och som tros, bekänns och lärs i den världsvida kristenheten genom tiderna kallas »konservativa«. »Svart-rockar« är ett annat ord; det syftar alltså inte (bara) på präster utan också på kyrkans lekfolk, alla »konservativa«.

Bengtsson beskriver hur det gått och går till när partiet kastar av »kyrkans konservativa ballast« och gör den »till en modern kyrka i takt med tidens värderingar«. Besluten är tagna i utgångsläget, samtal och utredningar är spel för gallerierna och något Guds ord eller någon kyrkans lära att bry sig om finns inte.

(S):s intresse är att ha makt över Svenska kyrkan som den största religiösa samhällsinstitutionen, en maktfaktor att räkna med och därför angelägen att behärska. »Aldrig ger jag svartrockarna den makten«, som Gunnar Sträng svarade på frågan varför han ville ha kvar statskyrkan. 

Statskyrkan är avskaffad, fast ändå inte. Svenska kyrkan lyder fortfarande under den av riksdagen antagna Lag om Svenska kyrkan. (S) menar att Svenska kyrkan ska vara en »demokratisk folkkyrka«. Med det menas att betalande kyrko-medlemmar röstar på av partier utsedda kandidater till de beslutande organen. Makten ligger i praktiken hos partiledningarna. Det är den faktiska innebörden av den »demokratiska folkkyrkan«.

Bibeln har inte någon egen auktoritet i någon fråga. Gud kanske finns, men är underordnad de socialdemokratiska intressena. »Jesus är sosse« citeras med ett visst välbehag. Värt att notera är att detta inte är ett avslutat projekt, utan vad (S) driver idag och tänker driva framöver. 

I (S):s kyrkopolitiska program för Svenska kyrkan finns ingen lovsång till Gud Fader, ingen tillit till Frälsaren, ingen förtjusning över Anden och hans verk, ingen kärlek till Guds folk, ingen längtan till himlen, inte ens ett nyfiket intresse efter Gud.

189: Bliv kvar hos mig

Nyligen var det OS i Tokyo. Jag minns fortfarande invigningen av Olympiska spelen i London 2012, en makalös show där världsstjärnorna avlöste varandra och självaste James Bond kom i helikopter med drottning Elisabeth. Ett inslag överraskade säkert många. En skotsk sångerska sjöng vers efter vers av Abide with me (Bliv kvar hos mig). Vi fick veta att den sjöngs till minnet av de som dött och lämnat vår gemenskap. Men varför just den psalmen?

Jo, England är ju traditionernas förlovade land, och Abide with me finns med vid de största sportevenemangen i landet. Det började år 1927 när den sjöngs vid fotbollens cupfinal och har fortsatt sedan dess. Varje vår när 90 000 åskådare sitter på Wembley stadium i London för att se finalen sjungs psalmens första och sista vers före avspark. Så Bliv kvar hos mig är tveklöst en av de mest kända psalmerna hos den engelska allmänheten. 

Denna fina hymn, en av Englands främsta, finns bland aftonpsalmerna i vår svenska psalmbok, men är egentligen en sång inför livets slut. Den skrevs 1847 av den anglikanske prästen Henry Francis Lyte, som länge haft dålig hälsa och nu var döende i tuberkulos, 54 år gammal. W H Monk, organist i London, har gjort melodin. Få psalmer beskriver bättre hur vi kan uppleva våra snabbt flyende år. En enda är bestående, därför sätter Lyte sitt hopp till honom. 

Oscar Mannström, präst i Adolf Fredrik i Stockholm, gjorde 1920 den goda svenska översättningen (han har också skrivit den svenska texten till Stilla Natt). Psalmen bygger på de sorgsna Emmauslärjungarnas möte med Jesus (Lukas 24) och Mannström tog deras bön som upptakt, »Bliv kvar hos oss, ty det lider mot aftonen och dagen nalkas sitt slut« (1917 års översättning). 

Genom hela livet får vi be som Emmausvandrarna. När slutet närmar sig kan vi kanske inte säga som i vers 6, att »av gravens fasa ej ett spår är kvar«, men den sista versen är en bön som jag tror att vi desto mera helhjärtat kan stämma in i – »i liv, i död bliv, Herre, hos mig kvar«.

Storsatsning för att framhäva EFS roll i Svenska kyrkan

Samarbetsrådet har identifierat en utbredd kunskapsbrist om EFS inom Svenska kyrkan. 

– Vi ser ett behov av att stärka EFS inomkyrkliga identitet samt att lyfta de unika samverkansmöjligheter som väl svarar mot flera av kyrkans behov i tiden, säger samverkanssekreteraren och EFS-inspiratören Magnus Persson. 

En del av projektet är att skapa ett tidningsmagasin som kommer att publiceras som bilaga i kristna tidningar. En informationsvideo kommer också att produceras som kan visas i exempelvis kyrkoråd och på församlingskvällar. I Sverige uppstod under 1800-talet många nya väckelserörelser som efterhand blev egna kyrkobildningar och bröt med Svenska kyrkan och blev frikyrkor. EFS har dock under 165 år stått fast vid sin inomkyrkliga profil och fortsatt verka som en väckelserörelse i och utifrån kyrkan. 

– När Svenska kyrkan samverkar med EFS handlar det alltså därför inte om ekumenik. Det handlar i själva verket om att betrakta och ta i anspråk EFS unika bidrag som den inomkyrkliga men samtidigt självständiga organisation det är, säger Magnus och fortsätter: 

– Projekt Kunskapslyftet vill ge verktyg och vara ett konstruktivt underlag för att främja det goda samtalet om samverkansprocesser runt om i landet. Det övergripande målet uttrycks i kyrkoordningen med formuleringen: »Syftet är att människor ska komma till tro på Kristus och leva i tro, en kristen gemenskap skapas och fördjupas, Guds rike utbredas och skapelsen återupprättas«. Vilket kärnfullt sammanfattas i EFS vision: Människor och samhällen förvandlade av Jesus.

Psalmförslag efterfrågas

Den 1 november blir det möjligt för alla som vill att bidra med nya psalmer till en reviderad version av Den svenska psalmboken som började användas år 1986. 

– Anledningen till att psalmboken behöver revideras är bland annat att språket och samhället förändras, och att en psalmbok ska innehålla psalmer från olika tider sida vid sida, säger Henrik Tobin, ordförande i den nya arbetsgruppen Psalmboken – revision, till Kyrkans tidning.  

Bidragen kommer att kunna skickas in till en digital brevlåda på Svenska kyrkans hemsida. Brevlådan kommer att hållas öppen fram till den 31 december 2022.

John Stott som ledare, föredöme och förkunnare

John Stott var en mycket inflytelserik ledare under flera decennier inom den världsvida evangelikalismen. Stott besökte över hundra länder och valde denna globala tjänst framför att bli biskop eller collegerektor inom den anglikanska kyrkan. Under dessa 30 år av utlandsresor omfattade Stotts mentorskap hundratals personer, varav flera nu är ledare för kyrkor med miljoner medlemmar. Stott bidrog på ett betydelsefullt sätt till den explosiva tillväxten i dessa länder. Det har visat sig att hans insatser bland majoritetsvärldens kristna bidrog till att vitalisera de viktigaste delarna av den evangelikala rörelsen med hans fokusering på Bibelns och korsets centrala ställning inom kristet liv.

Den största effekten av John Stotts ledarskap kom av en Kristuslik karaktär. En enkelhet i attityden blev uppenbar vid Stotts möten med människor. Stott blev känd som en känslig lyssnare. En missionär hade bett honom besöka hans mor i Indien. När Stott kom fram efter att ha sökt efter huset i flera timmar, höll han en enkel predikan. En assistent, som senare var professor i homiletik, anser detta vara Stotts starkaste predikan. Hans liv höll den predikan! Han var i Indien för att tala om viktiga saker för viktiga ledare. Men hans kristna karaktär ledde honom till bakgården med den gamla kvinnan. 

Stott önskade förmedla en undervisning som svarade på de nya utmaningar som mötte de kristna. Han var övertygad om att en medveten reflektion behövdes. Som förkunnare gav Stott stor betydelse åt sanningen i de bibliska lärorna. Hans huvudärende har då varit evangelistens, nämligen att skapa största möjliga trygghet i frälsningsfrågan.

Hans erfarenheter från England hade lärt honom dialogens betydelse för att lyssna till vad andra säger om sin tro. I sitt arbete i majoritetsvärlden, med dess utmaningar till religionsdialog, har Stott visat att tolerans inte behöver utgå från ett relativt sanningsbegrepp utan är en fråga om en ödmjuk karaktär. Det är den troende som person som är tolerant, inte hans åsikter som är toleranta. Om teologins sanning blir relativ, kommer likgiltighet att ersätta övertygelsen. Stotts teologi visar på glädjen i en djup sanningsövertygelse. 

I en av sina sista böcker ser Stott ödmjukhet som den mest nödvändiga följden av en evangelikal tro. Ödmjukheten har sin början i att böja sig inför Guds Ord. Sin sista predikan höll John Stott 2007 på Keswickkonferensen kring temat »Kristuslikhet«. I sin predikan betecknade Stott Kristuslikhet som Guds vilja för Guds folk med praktiska uttryck i evangelisation och andligt liv. Främst påtalade han behovet av ödmjukhet. 

Ödmjukheten är förklaringen till denna evangelikala teologi från en klart reflekterande, varmt inkännande och djupt erfaren teolog, som betjänade kristna ledare och läsare med en uppbygglig och uppbyggbar teologi. Denna radikala, konservativa evange-likala teologi bestod det prov, som den gångna generationen utsatte den för. Den visade sig också innehålla riktningsgivare för en förändrad evangelikal teologi, som dock inte bör säga mindre än vad John Stott gjorde. 

Vad tycker ni?

  1. Varför har du valt att företräda din nomineringsgrupp?
  2. Vilken är den viktigaste frågan som ni driver?
  3. Hur ser ni på EFS roll i Svenska kyrkan och i kyrkovalet? 

 

Borgerligt alternativ
Annette Lundquist Larsson, ordförande

  1. Borgerligt alternativ är en nomineringsgrupp med en kristen och allmänborgerlig värdegrund, utan kopplingar till något politiskt parti, som sätter församlingsverksamheten främst.
  2. Borgerligt Alternativ verkar för att församlingarnas behov sätts främst och driver på för friare församlingstillhörighet med möjlighet att vara medlem i en annan församling än den där man är folkbokförd. Vi vill motverka partipolitiseringen och dess inflytande i och över Svenska kyrkan, centralisering och tvångsvisa sammanslagningar av församlingar och tendensen att koncentrera makt och resurser till Svenska kyrkans nationella nivå.
  3. Vi ser EFS som en positiv inomkyrklig rörelse i Svenska kyrkan som bidrar till engagemang i kyrkan. Därför är EFS en viktig kraft i årets kyrkoval för att mobilisera kyrkans medlemmar att rösta.

Centerpartiet
Camilla W. Heurén, ordförande

  1. Jag delar Centerpartiets grundläggande värderingar som stämmer väl överens med min kristna tro och övertygelse om varje människas frihet, rätt och unika värde. Centerpartiet vill, precis som Svenska kyrkan ge kraft åt varje människa, hopp och framtidstro.
  2. Till stiftsfullmäktige i Göteborgs stift har Centerpartiet politik och engagemang som omfattar alla delar av den öppna folkkyrkans verksamhet. Vi har valt att prioritera följande nyckelfrågor som kan ses som delar för att bilda en helhet.
    – en medmänsklig kyrka
    – en modig kyrka
    – en klimatsmart kyrka
    – en kyrka med engagerade ideella och förtroendevalda
  3. Centerpartiet vill ha en öppen folkkyrka där alla är välkomna och olikheter ses som en styrka. Vi ser därför att EFS har en viktig roll att utifrån sin plattform bidra till visionen om en öppen folk­kyrka. När det gäller kyrkovalet har EFS församlingar på samma sätt som alla församlingar en viktig uppgift att sprida information om kyrkovalet, med förhoppningen om att fler ska bidra i den demokratiska processen att påverka.

Fria liberaler i Svenska kyrkan (FiSK)
Olov Lindquist, ordförande

  1. Jag har valt att bli medlem i FiSK därför att det är det mest naturliga valet för en liberalt sinnad person som jag själv är. I vårt handlingsprogram står bl.a. att »FiSK arbetar för att öppenhet och tolerans ska genomsyra samtliga nivåer i Svenska kyrkan liksom i kyrkans internationella arbete. FiSK kämpar mot rasism, diskriminering och homofobi.« Detta låter sig lätt sägas, men vi är en nomineringsgrupp som menar allvar med det och som lever efter den devisen.
  2. Förutom att efterleva det som står här ovan, så är det frågan om fritt val av församling. FiSK anser att du ska kunna vara aktiv och verka i den församling där du känner dig hemma. I den församlingen ska du också kunna påverka, bli förtroendevald och inneha din rösträtt.
  3. Jag uppfattar EFS som en organisation som betonar lekmannaengagemang och individens betydelse. Det innebär att EFS har stora likheter med FiSK. En av våra punkter i vårt handlingsprogram betonar just de ideella insatserna. Vi menar att sådana insatser är nödvändiga om Svenska kyrkan fortsättningsvis ska kunna klara av sitt uppdrag.

FRIMODIG KYRKA
Maria Andersson, ordförande

  1. Frimodig kyrka står för en frimodig bekännelse av kyrkans tro. Allt har sitt ursprung och mål i Jesus Kristus, Guds Son och världens frälsare.
  2. Att kyrkan ska stå fri från partipolitisk maktkamp och i allt det hon är och gör få sin inspiration och vägledning av den Helige Ande och läsningen av bibeln, och att dela vidare evangeliets vittnesbörd om Guds rike till alla människor.
  3. EFS är en viktig rörelse inom Svenska kyrkan som står för mycket av det Frimodig kyrka vill värna om och se växa. Svenska kyrkan behöver EFS som missionsrörelse och lekmannarörelse med biblisk förkunnelse och en starkare gemenskap. Frimodig kyrka vill stärka samarbetet med Johannelunds teologiska högskola och välkomnar fler samarbetskyrkor. Vi är glada över att många från EFS representerar Frimodig kyrka i kyrkovalet.

Himmel och Jord
Ulrika Karlsson, initiativ­tagare och ordförande

  1. Jag har startat Himmel och Jord eftersom jag såg det som viktigt att det fanns en partipolitisk obunden nomineringsgrupp som prioriterar miljöfrågor i kyrkan. Många av Himmel och Jords kandidater är unga och vi vill liva upp och vitalisera kyrkopolitiken.
  2. Den viktigaste frågan som vi driver handlar om ett förändrat skogsbruk på kyrkans marker. Himmel och Jord vill se ett kontinuitetsbruk utan kalhyggen, alltså ett brukande av skogen där ekosystemen hålls någorlunda intakta. Gammelskogar och naturskogar ska få stå kvar skyddade i kyrkans ägo. Vi ser att många skulle komma tillbaka till kyrkan bara de såg att skogen skötes i samklang med tron.
  3. EFS har en betydande roll bara genom att kyrkovalet uppmärksammas här i er tidning. EFS kan genom alla sina aktiviteter sprida budskapet om att Svenska kyrkan är demokratiskt styrd och att det går att påverka som medlem. Genom att EFS har mycket barn- och ungdomsverksamhet ligger det nära till hands att påminna om att även sextonåringar kan rösta, trots att man ännu inte är myndig.

Kristdemokraterna i Svenska kyrkan
Torbjörn Aronson, 1:e vice ordförande

  1. För att KR representerar sådana som jag, d.v.s. frikyrkliga som är dubbelanslutna. KR är inte en partipolitisk grupp utan en fristående nomineringsgrupp som bygger sitt program på den kristdemokratiska idétraditionen. Kyrkomötet ska inte besluta om kyrkans lära utan syssla med frågor som rör det konkreta kyrkolivet, kyrkans organisation, ekonomi, diakoni, med mera. Där passar våra kristdemokratiska utgångspunkter utmärkt.
  2. Vi har en ekumenisk orientering, försvarar människovärdet, äktenskapet mellan man och kvinna och vill ha en kyrka för hela familjen. Stödet till institutionssjälavården och kristna friskolor i kyrkans regi är andra viktiga frågor.
  3. Vi uppmuntrar alla EFS:are att rösta och ta del i kyrkovalet. Vi tycker också att Svenska kyrkan bör sluta motsvarande avtal man gjort med EFS med även andra inomkyrkliga fromhetsrörelser som ELM och Oasrörelsen. Svenska kyrkan bör också möjliggöra för fler teologiska utbildningar, t.ex. Johannelund, att anordna den praktisk-teologisk delen för dem som vill bli präster.

Kyrklig samverkan i Visby stift
Peder Fohlin, ordförande och Linnea Tibell, nr 1 på Kyrkomöteslistan

  1. Kyrklig Samverkan i Visby stift är en Gotlandsgrupp med aktiva i församlingar, pastorat och stift, har haft mandat i 16 år i kyrkomötet. Vi har tre ledord som understryker det vi vill främja som kyrka. Mötas, Vila, Växa. Kyrkan skall vara en naturlig mötesplats som ger vila och gemenskap, där den kristna tron kan få växa, säger Peder Fohlin.
  2. Det jag vill arbeta för är undervisning, att vi har bra kvalité på vårt arbete, så att musiker och pedagoger får bra utbildning och är behöriga inom sina områden. Detta medför att vårt barn- och ungdomsarbete blir en väg in i kyrkan, samt att den väcker intresse för att arbeta inom kyrkan, säger Linnea Tibell.
  3. EFS roll är att fånga upp ideella krafter inom kyrkan så att den kristna gemenskapen kan växa och vara bärande i våra församlingar, engagemang föder ansvar och då blir EFS medlemmar bärarlag i våra församlingar.

Miljöpartister i Svenska kyrkan De Gröna
Carl-Henrik Henriz

  1. Därför att ingen annan nomineringsgrupp, kyrkopolitiskt parti har ett heltäckande perspektiv över Svenska kyrkans skapelsesyn, ekoteologisk grund, som MPSK, de gröna.
  2. Vi är en fristående nomineringsgrupp inom Sv. Kyrkan. Det viktigaste för oss är de 3 solidariteterna.
    – Med världens alla människor oavsett religion, härkomst m.m.
    – Med kommande generationer
    – Med hela Skapelsen.Bibelord vittnar om detta t ex 1 Mos 6–10, Mk. 16:15. Kyrkan är en av Sveriges största skogsägare. Med blandskog och hyggesfritt ökar vi skogens motståndskraft.
  3. Mitt intryck är att inom EFS finns många med stor bibelkunnighet, som är villiga att omsätta detta i praktiken, etiken, ekoteologiskt.

Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan (POSK)
Marie Rydén Davoust, vice ordförande

  1. För jag är engagerad i Svenska kyrkan. Att som körsångare och gudstjänstdeltagare få vara med att påverka både lokalt och nationellt tillsammans med flera kollegor är både viktigt och roligt. Som diakon kan jag också bidra med att göra diakonala perspektiv mer synliga inom POSK och där vi verkar.
  2. En kyrka som rymmer mångfald och präglas av respekt, med församlingen i centrum. Ett annat system för Svenska kyrkans demokrati. En kyrka som gör skillnad genom teologisk medvetenhet om samtida frågor.
  3. ESF är en viktig del av Svenska kyrkan och många EFS:are står på olika listor och inom det nuvarande systemet kanaliseras engagemanget genom de olika nomineringsgrupperna. EFS roll i valet blir då att informera om valet och vikten av att rösta.

Vänstern i Svenska kyrkan (ViSK)
Mona Olsson, ordförande

  1. ViSK är den nomineringsgrupp som står närmast mina värderingar om alla människors lika värde och att tro och politik går hand i hand. ViSK hämtar sin inspiration från Befrielseteologin och ur Jesaja 58 (»Rätt fasta«). Vi vill stå på de fattiggjordas sida. Vi vill också att Svenska kyrkan ska bruka jord och skogar ur ett ekoteologiskt perspektiv.
  2. Diakoniarbetet är viktigast. Svenska kyrkans diakoner är ofta de som först kommer i kontakt med utsatta människor. Därför måste vi ropa högt när vi upptäcker att det sociala skyddsnätet har brustit. ViSK vill inte bara »sätta plåster på såren« utan också gå till botten med varför skyddsnätet brustit. De gör vi genom att verka politiskt diakonalt.
  3. EFS har alltid varit en viktig samarbetspartner för Svenska kyrkan. EFS ger oss ett ovärderligt globalt perspektiv som Svenska kyrkan ofta tappar. Därför bör vi på kyrkopolitisk väg stärka banden oss emellan. Mässan är en symbol för att brödet ska räcka till alla jordens människor. En omfördelning av jordens resurser behövs och EFS hjälper oss med kunskap.

ÖPPEN KYRKA – en kyrka för alla
Margareta Karlsson, ordförande

  1. Vi tror på människors lika värde och en öppen folkkyrka. Programmet stämmer överens med mina värderingar
  2. Grunden för vår nomineringsgrupp, Öppen kyrka – en kyrka för alla, är den kristna tron och Bibeln som skildrar människors berättelser om möten med Gud och med livet. Vårt uppdrag handlar om att tolka dessa berättelser och låta dem bli en del av våra liv. Med människors lika värde som grund strävar vi efter att alla präster en dag viger samkönade såväl som olikkönade par.
  3. EFS är en del av Svenska kyrkan. 

Socialdemokraterna
Har inte svarat.

Sverigedemokraterna
Har inte svarat.

Dags för kyrkoval i höst

År 1976 inledde Levi Bergström (S) sitt engagemang i kyrkopolitik och sedan 2013 är han 1:e vice ordförande i kyrkomötet. För att få fler personer att rösta och engagera sig tror Levi att kyrkan behöver bli bättre på att berätta om sin verksamhet.

– Kyrkan vara en stark röst i samhället som förmedlar tro, hopp, kärlek, omsorg och omtanke. Fler skulle behöva inse hur kyrkan arbetar i vardagen – inte bara vid kriser och människors personliga trauman, säger han och fortsätter: 

– Svenska kyrkan är den största medlemsorganisationen och är till för alla. Just därför är kyrko-valet viktigt. Genom valet får alla chansen att påverka vilken kyrka de vill ha.

På kommande uppslag har nomineringsgrupperna fått chansen att svara på några frågor inför kyrkovalet. Levi får därför i denna artikel chansen att lyfta fram några av Socialdemokraternas hjärtefrågor. 

– Vi vill ha en öppen demokratisk folkkyrka. En av våra viktigaste frågor är att all barn- och ungdomsverksamhet ska vara avgiftsfri. En annan viktig punkt för oss är demokratin. Vi vill fortsättningsvis ha direktval till alla tre nivåerna. 

På frågan om EFS roll i Svenska kyrkan svarar han: 

– EFS som förening/rörelse inom Svenska kyrkan kan med sin annorlunda organisation och ideella verksamhet vara en förebild för Svenska kyrkan. Men Svenska kyrkan och EFS har samma grundläggande uppgift.

 

Läs Budbärarens enkät där nomineringsgrupperna presenterar sina ståndpunkter.

Rädsla och gudsfruktan

»Jag menar att religion först och främst baseras på fruktan«, sa en av 1900-talets stora filosofer, ateisten Bertrand Russell, i slutklämmen i ett berömt tal 1927 »Why I am Not a Christian« (Varför jag inte är kristen). I talet förutspådde han hur den rädsla som topprider människan – inklusive den grymhet rädslan föder – med vetenskapens hjälp kommer att trängas undan: »Vetenskapen kan lära oss … att inte längre söka efter påhittad hjälp, inte längre uppfinna bundsförvanter i himlen, utan snarare att se till våra egna ansträngningar här nere för att göra denna värld till en bra plats att leva på, i stället för det som kyrkorna genom århundraden gjort den till« (min översättning).

Hur står sig då Russells »profetia« i dag? Snart 100 år senare lever vi i en kultur där den kristna tron marginaliserats och för många ersatts av en tro på vetenskapens förmåga – på god väg mot Russells dröm. Är vi mindre rädda än tidigare? Knappast! Under de senaste 20 åren har ett antal framstående forskare, bland andra Zygmunt Bauman (polsk-brittisk sociolog), Lars Svendsen (norsk filosof), Frank Furedi (kanadensisk-brittisk sociolog) och Mats Alvesson (psykolog och forskare i Lund), talat om hur vi i dag lever i en »rädslans kultur«. Det paradoxala är att rädslans kultur växt fram i en tid då vi på många sätt lever tryggare än någonsin tidigare i mänsklighetens historia.

Hur tar sig då rädslan uttryck? Ett uttryck är enligt Furedi vår stora upptagenhet vid trygghet. Vi sätter strålkastarljuset på risker för att söka eliminera dem. Vår samtid är full av på sitt sätt lovvärda »nollvisioner«. Vi har fått en hel »riskelimineringsindustri« som påminner oss om hoten och säljer trygghet (jag hade medan jag satt och skrev detta besök av en man från ett larmföretag!). Våra arbetsplatser fylls av kontroller, säkerhetsrutiner och rapporter för att riskminimera. Mycket av detta är givetvis bra, men vi verkar ha svårt att se var gränsen för »bra nog« går. En annan sida av samma upptagenhet vid trygghet är att media gärna publicerar larmrapporter, vilket inte minst blivit tydligt i den pandemi vi genomlevt. Även det politiska livet kretsar till stor del kring rädsla och risker. Den typiska politiska kampanjen i dag handlar inte om de egna visionerna så mycket som de stora risker som finns om meningsmotståndarna får makten. Valkampanjer i västvärlden styrs av rädslans strategier, vilket varit mer än tydligt vid de senaste presidentvalen i USA.

Nej, att marginalisera Gud och kristen tro har verkligen inte visat sig vara ett effektivt medel mot rädsla.

Varför hjälper det inte mot rädsla att plocka bort kristen tro från livet? Varför har Russell fått så gruvligt fel? Ett svar är att vi som människor har ett ofrånkomligt behov av att sätta vår förtröstan och vårt hopp till något. Har vi inte Gud blir det något annat som vi sätter högst i livet och som tar Guds plats. När Gud blivit bortsorterad är det som återstår att sätta sitt hopp till sådant som hör till skapelsens goda: ägodelar, makt, karriär, hobbys, utseende, sex, relationer, familj och så vidare. Med andra ord blir vi enbart hänvisade till att samla oss skatter på jorden om vi sorterat bort Gud. Jesu ord i Bergspredikan är mycket avslöjande:

»Samla inte skatter här på jorden, där mal och mask förstör och tjuvar bryter sig in och stjäl. Samla skatter i himlen, där varken mal eller mask förstör och inga tjuvar bryter sig in och stjäl. Ty där din skatt är, där kommer också ditt hjärta att vara«. (Matteusevangeliet 6:19–20)

Mal och mask finns som ständiga hot mot dem som bygger sina liv och sin trygghet på goda saker i skapelsen. Trygghetens skugga är därför alltid en fruktan för att det som ger mig trygghet ska tas ifrån mig.

Hur har rädslans kultur då påverkat oss kristna? Onödigt mycket, enligt den brittiske teologen Michael Reeves. Reeves säger i en nyutkommen bok (Rejoice & Tremble: The Surprising Good News the Fear of the Lord) att vi inte längre talar eller predikar om gudsfruktan i våra kyrkor eftersom ordet »fruktan« blivit så negativt laddat. Det har i sin tur gjort att vi inte förstår vad gudsfruktan egentligen innebär, vilket öppnar upp för alla möjliga rädslor att ta över våra liv. Det är bara en sund gudsfruktan som i längden kan driva ut denna allmänna rädsla och fruktan som fyller vår samtid. 

Frågan är då vad gudsfruktan egentligen är. Det första vi behöver konstatera är att »gudsfruktan« i Bibeln är ett rikt mångdimensionellt ord, till skillnad från det endimensionellt negativa innehåll av rädsla och skräck som vår kultur ger det.

Slutet av Andra Moseboken 20 är upplysande när man funderar på vad gudsfruktan är. Där framkommer två dimensioner av fruktan för Gud. I kapitlet står det om hur Mose tog emot budorden från Gud. När Israels folk såg åskan, flammorna och de fenomen som åtföljde att Gud talade till Mose, står det att de darrade av fruktan. De ville absolut inte att Gud skulle tala till dem direkt. Den hotfulla direktkontakten fick Mose sköta. Moses svar är mycket intressant (vers 20). Där framkommer att folket inte ska vara rädda, men att Gud vill lära dem att frukta honom. Här står alltså gudsfruktan närmast som en motsats till rädsla för Gud. Det finns en syndens gudsfruktan som innebär rädsla i mötet med en helig Gud – den som folket hade. Men det finns också en gudsfruktan som Mose lyfte fram som innebär en trygghet som tränger undan rädsla – jag får vara på den helige och allsmäktige Gudens sida. Ett annat exempel på gudsfruktan finns i Jeremiaboken 33:8–9, där den beskrivs som en följd av Guds goda gåvor: Nåd och förlåtelse. 

Gudsfruktan är en stort och centralt tema i både Gamla och Nya testamentet. Ordet har många bottnar och står för gudsrelationen i dess helhet – nästan synonymt med ordet tro. Det handlar om en varm vördnadsfull respekt. Gudsfruktan utvecklas i människan i mötet med Guds helighet, Guds makt och inte minst Guds kärlek och nåd. Den bär i sig alla dessa dimensioner för den kristne – den gudfruktige.

Vad innebär då gudsfruktan praktiskt i mitt liv? Det finns många saker att lyfta fram. Jag väljer här att peka på tre praktiska följder:

1) Om jag fruktar Gud ger det mig resurser att hantera livets alla rädslor. Om jag vilar i den helige, allsmäktige, kärleksfulle Gudens famn – som gjort sig känd genom Jesu liv och död för mig – ser jag att den yttersta tryggheten, den inför evigheten, är min. Då får livets alla hot och faror sina rätta proportioner.

2) Om jag lever i gudsfruktan kommer det att tränga undan människofruktan. Den som böjer knä inför Gud kan stå rakryggad inför människor – om än aldrig så hotfulla. Jag vet att Gud är min domare och att Jesus är min frälsare.

3) Gudsfruktan kommer att vara en hjälp att låta Gud vara Gud. Frestelsen att låta Gud bli ett medel för mig att förverkliga mina egna mål ligger dessvärre alltid där. Detta märks inte minst i våra böner – när vi villkorar dem: »Gud, jag vill följa dig bara du låter mig få …« Den som fruktar Gud påminns om att Gud inte är ett medel för mig att få det jag vill ha, men ett fantastiskt mål för mitt liv och min tillbedjan.

Ja, som framgår ovan hade Russell faktiskt på ett sätt rätt. Fruktan för Gud finns i basen för den kristna tron. Samtidigt hade han helt fel. Han fyllde fruktan för Gud med fel innehåll. En fråga att till sist pröva sig inför är vilket innehåll jag låter gudsfruktan få i mitt liv: Bibelns – eller vår kulturs?

Stor förväntan inför årets Se Be Ge

Under tidigare år har EFS Sjulnäs utanför Piteå anordnat en välbesökt basar till förmån för Se Be Ge, där palt, fika och lotterier har sålts i massor. Men förra året fick de tänka om.

– I ett av våra månadsbrev uppmanade vi till att ge en extra gåva som skulle gå till förmån för Se Be Ge. Medlemmarna svarade positivt på uppropet och skänkte förvånansvärt mycket gåvor, lika mycket som basaren normalvis brukar generera, säger Robert Johansson, ordförande i EFS Sjulsnäs, och fortsätter:

– Vi bor i ett samhälle där utvecklingen går framåt men i många delar av världen blir orättvisorna större och behoven ökar. Vi har haft möjlighet att ge av vårt överflöd och det har blivit tydligt under pandemitiden, säger Robert. 

Han är övertygad om att den lyckade insamlingen är ett resultat av att människor uppskattar att Se Be Ge har ett tydligt tema och att insamlingen har ett tydligt ändamål. Det är förtroendeingivande för föreningsmedlemmarna och lättare att ta till sig budskapet då.   

Robert hoppas att den årliga basaren blir av i år, men om inte är föreningen beredda på att ta till kreativa lösningar. 

– Vi hade ett styrelsemöte häromveckan och då såg det ut som om Coronarestriktionerna skulle lätta. Ibland har vi varit lite beroende av fysiska träffar när det kommer till kollekt och missionsauktioner, men vi har sett att det här med givande fungerar även på distans.

Se Be Ge sänds den 25 september och går under temat »Människor och samhällen förvandlade av Jesus«.

Kyrkan och politiken – vi står inför ett ödesval

Den 19/9 kan vi alla som är medlemmar i Svenska kyrkan ännu en gång gå till urnorna för att genom vår röst påverka kyrkans inriktning och framtid. Detta utifrån ett system som är unikt för just Svenska kyrkan – ingen annan Luthersk kyrka använder sig av samma system. Bra eller dåligt?

Nu har nuvarande ärkebiskopen uttalat sig om systemet, i gott sällskap av två tidigare ärkebiskopar.

Till Tidningen Dagen säger Antje Jackelen att: »Principiellt sett är systemet med nomineringsgrupper som är kopplade till politiska partier en anakronism.« Och hon fortsätter: »Det är något som har sin förklaring i en annan tid. Vi är inte en statskyrka längre. Skulle vi börja om från scratch skulle vi aldrig ha den här kopplingen till de politi-ska partierna.«

KG Hammar tar det ett steg längre och säger till samma tidning att: »Partipolitiken är destruktiv för kyrkan.« Gunnar Weman var ärkebiskop under den period då skilsmässan mellan kyrka och stat bereddes politiskt och förbereddes rent praktisk. Han säger, också till Dagen, att han varit övertygad om att de politiska partierna var på väg att lämna självmant i och med den processen. Och han tillägger: »Det var vad många trodde. I och med att kyrkan skulle bli fri från staten så skulle den också bli ointressant för partierna. Men det har inte hänt.« Han identifierar vidare vad jag skulle vilja kalla brännpunkten – eller ödesfrågan: »Det är fullständigt unikt att Svenska kyrkan låter sig representeras av grupperingar som inte primärt kommer från den gudstjänstfirande kyrkans gemenskap.«

Dessa uttalanden måste ses som en »eldskrift på väggen« – tydligare än så här kan det inte bli. Partipolitiken hör inte hemma i kyrkan och den är destruktiv när det gäller fullgörandet av kyrkans centrala uppdrag. Så när vi nu alla reser oss från soffan söndagen den 19:e och går till vallokalen, låt oss tänka efter en extra gång innan vi lägger vår röst.

Till Kristi ära!