Uppmärksammade luncher, syskonsvek, hatkampanjer, skilsmässa och förälskelse i en kvinna som i sin tur håller på att skilja sig från en i toppen för Sverigedemokraterna.
Från att varit omfamnad av kristenheten, haft fullsatta kyrkoturnéer och blivit flitigt anlitad som krönikör och bloggare av kristna tidningar till att nu blivit uppsagd från de flesta uppdrag och inbokade besök. Budbäraren stämde träff med Marcus Birro för att höra hur han ser på saken.
Hur kommer det sig att du släpper en bok om ditt turbulenta år?
– Jag ville ge min version av det, och ju längre året gick, desto viktigare blev det. Att skriva är en fristad för mig. Sedan var det ett medvetet val av förlaget att sålla bort mycket av de arga delarna i manuset. Jag är stolt över att Joakim på Semnos förlag vågade fullfölja boksläppet när allt började braka lös.
Hur mår du i dag?
– Det går upp och ner. Jag har börjat ta tag i saker den senaste tiden. Jag har min terapeut och Michaela (Kinnunen, Marcus nya kvinna, reds anm) som stöd.
Sedan är det mycket som är tufft med skilsmässan och att få ihop allt.
Du kom som en röst som säkert många kristna bett och längtat efter, och var ett språkrör utåt i en av Sveriges största
tidningar. Hur var det?
– Det var fantastiskt, så klart. Det var de krönikor som i särklass länkades mest. Det kom som en överraskning för Expressen också.
Kristenheten omfamnade dig och du blev fort uppbokad, både av kyrkor och kristen media. Kan du känna nu i efterhand att det kanske gick lite för snabbt?
– Jag tänkte inte så då. Men jag minns att Ulf Ekman (Livets Ords grundare, reds anm) sa när vi sågs en gång förra året, att det nog har gått lite för fort, att det kanske är dags att tona ner lite så att det inte blir att man känner att man har för mycket att leva upp till. Jag hade inte ens tänkt så. Klart han hade rätt.
Har du känt krav på hur du ska leva?
– Jag blev mest förvånad över att det var en del i kristenheten som satte sig på så höga hästar. Jag är naiv, jag borde kanske ha insett att det är på det sättet. Jag förstod ju att en del skulle tycka en massa saker, och det har jag inga problem med. Men jag förstod inte att jag skulle få sparken från tidningar på grund av att jag skiljer mig.
– Jag har heller inga problem med att kyrkor tycker att det är problematiskt, det är så mycket på mitt minuskonto så kommer det en liten fjäder till väger det för mycket, de orkar inte. Men det hade varit bättre att bjuda in istället för att bara säga att jag inte får komma. De hade kunnat säga: ”Kom och berätta vad som har hänt, så kan vi berätta varför vi tycker att det är fel.”
Hur känns det när ens privata livsval blir omdiskuterade i det offentliga?
– Där får jag ju skylla mig själv. Jag har varit öppen med mycket när jag skriver. När det har gått bra också. Jag har skrivit om min familj, barn och hela den kristna drömmen. Då får jag också vara beredd på att bli granskad när allt faller. Jag har inga problem med det. Det är mer det konkreta, att få sparken för att man gör vissa val i livet. Det är en annan sak, tycker jag.
– Mitt i allt gäller det att hitta någon kärna i sig själv. I bön, och i skrivandet, så klart.
Men kan du förstå kristna ledare, exempelvis i media och i kyrkor, ändå tycker att det är viktigt att visa på en ståndpunkt?
– Absolut. De får gärna säga att ”vår medarbetare har gjort något vi tycker är fel”, men jag tycker fortfarande att det är märkligt att sparka någon på grund av att den skiljer sig. Det var ingen som frågade mig om jag tyckte det var fel att skilja mig, utan de baserar det på något de läst i veckotidningar och skvallerpress.
Vad tycker du om det själv?
– Det är ett nederlag. Stort nederlag. Vi kämpade länge. Men jag tror man bör vara försiktig med att sätta sig till doms över människors kärleksliv, vare sig de är offentliga eller inte. Till och med mitt som jag varit så öppen med. Det finns så oerhört mycket man inte vet någonting om. Börjar du döma, framför allt när det gäller andras kärleksliv, blir det automatiskt att du säger att du själv aldrig kommer att hamna där.
Kan du känna igen dig i det där? Du själv har ju varit lite av en moralist, har du en gång sagt.
– Ja, och då blir fallet större. Sedan får folk tycka att jag är en hycklare och det har jag förståelse för. Men jag fick ju inte ens förklara. Det var redan kört från början.
Vad betyder din tro för dig?
– Den är livsavgörande. Att gå i kyrkan och be har inget med saker som vissa kristna gör.
Har tron stärkt dig under det här året?
– Tron är konstant. Men jag har fått svårare att lita på kristna, om jag ska vara helt ärlig. Sedan har jag fått mycket stöd av många kristna också, som hör av sig och ber. Det är ju fantastiskt.
För drygt ett år sedan sa du att du skulle gå ur Svenska kyrkan och bli katolik. Hur går det med det?
– Jag började gå en kurs hos prästerna i Katolska kyrkan. Sedan hände allt det här, och det är ju inte så populärt där. Men det är jag som backar. De säger bara: ”Ju mer du har att komma till Jesus med, kom till oss och prata om det.”
Katolska kyrkan har ju tydliga sakrament, inte minst när det gäller äktenskap, ändå är det där du känner dig hemma…
– Ja, jag gör ju det. Och det går ju inte riktigt ihop. Jag förstår många som tycker att jag har gjort fel, att det är fel att skiljas.
Vad tilltalar dig i Katolska kyrkan?
– Det är något där inne. Även i kyrkorna i Rom. Där är det mer på riktigt, på något sätt. Michaela är katolik. Vi var i Peterskyrkan i somras och det var fantastiskt. Att få vara med någon som inte har varit där tidigare var häftigt. Hade det inte varit för barnen hade jag flyttat till Rom för längesen.
Går du till någon kyrka nu?
– Jag går till Högalidskyrkan i Stockholm ibland, kollar på Livets ords-sändningarna och går till katolska kyrkan.
Du har gjort flera kyrkoturnéer, är det något du skulle vilja fortsätta med?
– Ja, jag tycker att det är jättekul. Om inte annat för att prata om det här. Jag var i Svenska kyrkan i Skepplanda utanför Göteborg nyligen. Det var helt fantastiskt! Det var så mycket värme och kärlek. Det var bland det bästa jag har varit med om.
Hur ser du tillbaka på ditt år i dag?
– Jag har lärt mig mycket av detta. Jag har haft en storslagen dröm om att alla ska tycka om mig, men det kanske får skava lite ett tag.
Finns det något du lärt dig när det gäller relationer?
– Ja. O, ja. Att vara ärlig från början. Inte bara när det gäller de stora sakerna, utan också de små, och inte börja bygga ett torn av små lögner.
Har du andliga personer i din omgivning som du kunnat vända dig till under det här året?
– Ja, det finns några människor som alltid är villiga att ställa upp, som alltid finns där. Oavsett vad de tycker i frågan.
Till sist, hur ser du på framtiden?
– Just nu ser det bedrövligt ut. Jag vet inte alls vad som händer. Jag förlorade alla jobb i den sekulära världen, och nu kommer jag även förlora de sista jobb jag har. Så det är klart att det är lite problematiskt. Min dröm är att kunna få fortsätta skriva och gå runt på det.
