Från ”Jesus” … till ”Gud”. Från ”Gud” … till ”det heliga”. Från ”evangeliet” … till ”kristna värderingar”. Så skriver Magnus Malm i sin viktiga och intressanta bok Som om Gud inte finns. Den ger många avslöjande och skarpa iakttagelser om en kristenhet som sekulariserats och bidrar till samhällets sekularisering. Speciellt kritisk blir tonen när Malm talar om Luther och lutherdomen (s 180-186).

Bland annat säger Malm att när Luther gör rättfärdiggörelseläran till det centrala leder det i praktiken ”till en sekularisering av det mänskliga” som lämnas utanför kristet inflytande. Misstänksamheten mot laggärningar skapar dessutom motvilja till radikal efterföljelse. Luthers individualism, framställningen av människan som helt förmörkad av synd, hans tvåregementslära, rädslan för Guds dom, hans betoningar på endast Skriften, endast nåden, endast tron… Alla dessa saker och ett antal andra brister som Malm finner hos Luther och i luthersk tro har, menar han, starkt bidragit till att de lutherska delarna av världen tillhör de mest sekulariserade.

Om Malm har rätt i sin beskrivning av luthersk teologi och av dess följder borde vi som tillhör luthersk tradition egentligen försöka lämna den. Det skulle inte vara ansvarigt att odla en sådan destruktiv teologi vidare. Frågan är dock hur rätt Malm har på dessa punkter?

Visst finns det varianter av luthersk teologi som stämmer väl in på Malms beskrivningar, men jag skulle ändå vilja påstå att mycket av det Malm skissar på i sin beskrivning av luthersk teologi blir karikatyrer.

Några antydningar om varför du kan fortsätta att vara lutheran utan att skämmas:

1. Luthersk teologi kan inte reduceras till enbart rättfärdiggörelseläran. En annan central del i teologin är kallelseläran som talar om goda gärningarnas plats i vardagen. Kallelseläran upphöjde vardagslivet till en del av människans gudstjänst. Det handlar inte om att det mänskliga lämnas utanför kristet inflytande utan tvärt om.

2. För Luther var det viktigaste inte det individuella – han tänkte fortsatt kollektivt precis som de flesta på den tiden – men däremot var det viktigt att den för kyrkan gemensamma tron även fick bli personlig: ”… för mig utgiven …”.

3. Luthers beskrivning av människan som totalt förmörkad av synd är begränsad till männi­skan inför Gud, och visar att frälsningen måste vara en Guds goda gåva och inget annat. Det är inte en beskrivning av människans förmåga på det mellanmänskliga planet. Där kan vi göra både gott och ont. Frälsningen är inget samarbete – då skulle den med säkerhet inte hålla, precis som allt annat vi människor är med och bygger. Om frälsningen är Guds är den ett fundament som ger trygghet att leva hela sitt liv på.

Sekulariseringen är en betydligt mer komplicerad process än att vara Luthers fel. En stor ”bov”, menar flera sociologer, är moderniteten – det moderna samhällets framväxt med sina rötter i upplysningstidens tankar, sammankopplat med bland annat industrialismens och teknikens utveckling, för att nämna några av de viktigare faktorerna. Genom dessa faktorer har det gamla samhället med sin sociala kontroll och sin självklara överföring av värderingar ersatts av ett annat där kyrkan och tron har fått en allt skarpare konkurrens.

Det finns stora utmaningar för oss som kristna i detta. En förutsättning för att kunna kommunicera om Jesus Kristus och leva ut den kristna tron och dess värderingar i vår tid är att vi själva är hemmastadda i vår tro. Därför startar från nästa nummer av Budbäraren serien ”Lär dig tala lutherska”, där vi går igenom viktiga punkter i reformationens tro och tillämpar dem in i liv och vardag.

• Della
• Twittra