Jag har bestämt träff med Johanna Björkman, 27 år, Salts generalsekreterare och Charlotte Erdtman, 29 år, ordförande i Salts riksstyrelse. Jag vill veta hur de ser på sig själva som rörelse, hur de tänker om framtiden och kopplingen till EFS. Och jag vill veta hur det kommer sig att det råder oklarheter om vad Salt är.
– Det viktigaste folk behöver veta är att Salt är EFS barn- och ungdomsorganisation. Den bildades 2005 av flera skäl, bland annat ekonomiska och att ungdomarna inom EFS ville göra sin röst hörd. Salt är för unga av unga, berättar Johanna.
Charlotte flikar in att visionen är att unga ska lära känna, komma till tro på och följa Jesus. Nu har vi funnits i 10 år och har börjat forma vår identitet.
Är det en modfälld eller optimistisk 10-åring?
– Positiv! Definitivt en positiv 10-åring med aptit på livet, utbrister Johanna. Det har varit häftiga år! Vi har på ett tydligt sätt upplevt hur Gud kallat oss till att vara pionjärer och bära med oss det goda arvet från EFS. Samtidigt bryter vi ny mark och går våra egna vägar.
Det är med entusiasm och tryck i den norrländska rösten hon berättar om Salt. Jag hör och känner hennes brinnande iver, inte i första hand för Salt, utan för barn och ungdomar – att de ska få möta en levande Kristusgestalt.
Bryta ny mark, hur då?
– Vi har till exempel tagit in material från Norge i syfte att erbjuda verktyg för mission för barn i Sverige. Dels är det söndagsskolematerialet Skatten för 3–10 åringar och så är det körkonceptet Soul Children för 10–14 åringar. Soul Children är speciellt för det står på tre ben; musikaliskt, andligt och socialt. Det är alltså inte bara en vanlig kör utan här vill man gå djupare och även bygga på vad som är viktigt i den åldern, menar Johanna. Både Skatten och Soul Children når också en bred ekumenisk spridning.
Hur förklarar ni relationen mellan Salt och EFS?
– Jag skulle säga att relationen ser olika ut på olika nivåer. På riksnivå har vi en väldigt god relation. Det funkar bra och vi jobbar nära men olika. Vi upplever att vi har mycket stöd från EFS som bollplank, både med administration och när vi hamnar i svåra situationer, säger Johanna.
– Som bäst fungerar relationen när vi lyssnar till och inspirerar varandra och tar det vi säger på allvar. Jag har sett så fina exempel då unga sagt vad de tycker, det kan låta helt annorlunda än hur en EFS:are skulle ha uttryckt sig – men det tas emot väl och det blir så fina samtal, berättar Charlotte. Hon fortsätter; Jag vet att Salt behöver EFS och jag kan inte tänka mig EFS utan Salt!
Relationen kan se olika ut beroende på var man är i landet. Charlotte tror att otydligheten i många fall beror på bristande kunskap. Att Salt och EFS är separata organisationer går många förbi.
Hur kommer det sig att skillnaden mellan Salt och EFS blir otydlig?
– Vi är två olika organisationer inom samma rörelse och vi står varandra väldigt nära. Det krånglar till det lite att vi inte, utom i Sydsverige, har egna distriktsorganisationer såsom EFS har. Det gör att man inte hittar Salt så tydligt i alla nivåer i den struktur man är van vid från EFS. Framförallt jobbar vi med lokalföreningar och en riksnivå. På riksnivå är Salt väldigt tydligt sin egen organisation. Vi har vår egen identitet, vårt eget arbete, egna anställda och en egen styrelse, säger Johanna.
På lokal nivå har man visserligen Saltföreningar men vad som är EFS verksamhet respektive Salts verksamhet flyter ihop. Johanna fortsätter:
– Ofta är det EFS:are som är ledare i Salt-grupperna och då blir Salt lätt en produkt på pappret. Där vill de hjälpa sina medlemmar så att Salt blir någonting levande och att de känner att de är Salt:are.
Hur vill ni att Salt ska fungera?
– Det är viktigt att barn och ungdomar får ha sin egen organisation, att det finns möjlighet för ungdomar att forma sitt eget, sin egen kultur. Tidigare upplevde ungdomarna att de inte kunde göra sin röst hörd i EFS-sammanhang. Det fanns så många föreningsproffs som tog plats.
Eftersom vi är EFS barn- och ungdomsorganisation vill vi ha en nära koppling till EFS och att det ska kännas naturligt för Salt:are att gå med i EFS. Vi vill inte att unga tappar bort tron och den kristna gemenskapen när de lämnar tonåren. Där tycker jag att man inom både Salt och EFS har en utmaning att fånga upp och skapa goda förutsättningar för unga vuxna att fortsätta vara en del av den kristna gemenskapen, uttrycker Johanna.
– Barn och unga är inte bara framtiden, de är även nutiden!, säger Charlotte.
Är ni rustade för framtiden rent ekonomiskt?
– Det här med ekonomi är svårt. Vi är EFS barn- och ungdomsarbete men bärs inte av EFS ekonomiskt utan vi bärs till största del av statsbidrag och av en halv rikskollekt som vi får av Svenska kyrkan. Statsbidraget har dessutom sjunkit rejält under senare år, konstaterar Johanna.
– Jämför man EFS på nationell nivå så samlar de in runt 25 miljoner per år och Salt får in cirka 500 000 kronor. Det blir svårt att pedagogiskt att förhålla sig till det när man hela tiden får höra att barn och unga är det viktigaste vi har, tillsammans med utlandsmissionen.
– Många givare tror nog att om de ger gåvor till EFS så kommer det Salt till del, men det stämmer ju inte. Vi står på egna ben och vi är helt beroende av egna gåvor. Vi skulle behöva minst 500 000 till varje år för att vara i ett bra utgångsläge så att vi kan stötta de lokala sammanhangen, jobba pionjärt och med utvecklingsarbete. Som det är nu går vi mycket back både på Skatten och på Soul Children, säger Johanna.
Hur ser ni på statsbidraget?
– Vi vet att pressen på kristna ökar och kraven att särskilja religiösa organisationer från myndigheter ökar. Vi kan fortsätta leva så här en tid men vi måste ha beredskap för att staten inte längre kommer att ge oss pengar och då måste vi ha ett bärarlag som på riktigt förser oss så att vi kan fortsätta vår verksamhet, konstaterar Johanna.
Vad är den största utmaningen just nu?
– Att bygga en känsla för Salt på lokal nivå i hela landet. Jag skulle också säga att det är att hitta vägar framåt för ungdomssidan nu när vi märker att de traditionsenliga rikslägren inte lockar deltagare på samma sätt som tidigare. Där behöver vi tänka helt pionjärt. Vi behöver lyssna in andra barn- och ungdomsorganisationer som står i samma frågeställning, resonerar Johanna.
– Att få EFS:arna att förstå vad Salt är, vad Salt gör och vad vi vill – det är viktigt!
problematiken blev tydlig för Charlotte under årets årskonferens i Umeå:
– Vi delade ut vår jubileumsbok om vad som hänt under våra 10 år. Samtidigt delade vi också ut 1500 givarkort för autogiro eller engångsgåvor. Vi hoppades på att människor inom EFS skulle känna att det här är någonting jag vill vara med och bära. Resultatet blev att vi bara fick tillbaka ynka fem blanketter och tre av dem var ifyllda av Salts egna styrelsemedlemmar. När jag först fick höra det blev jag väldigt arg men också väldigt ledsen, säger Charlotte med sorg och allvar i rösten.
– Det är ju ett symptom på någonting annat. Jag tror inte att EFS:aren har dåligt med pengar. Kanske är det brist på förtroende eller okunskap kring vad Salt är och gör.
Hur ser framtiden ut för Salt?
– Vi vill verkligen att barn i Sverige ska få möta Jesus och växa i sin tro. Skatten är ett viktigt redskap där. Det har fått ett genomslag vi inte hade väntat oss och det kostar oss mycket pengar – pengar vi inte har. Så är det även med Soul Children. Det här är material vi verkligen har lyckats med så vi vill verkligen inte sluta med det utan vi vill satsa och det gör vi. Frågan är hur länge till det går? Hittills har Gud på märkliga vägar skjutit till pengar. Och det behövs, menar Johanna.
– Tweens (10–14 år) är en av de målgrupper vi lätt tappar i kyrkan. Det är en av de svåraste grupperna att nå och behålla. Soul Children har fått större genomslag än vi trodde. Vi är nästan lite handfallna. Vi undrar hur vi ska kunna tillgodose den enorma längtan som finns ute i landet. Hittills har vi valt att ta av Salts eget kapital för att kunna möta behoven, vi går back ekonomiskt. Vi kanske kan fortsätta som vi gör nu i max 2–3 år till innan vi går i konkurs – om inte det ekonomiska läget ändras för oss. Då har vi tömt hela vår sparbössa, säger Charlotte och Johanna, och nickar uppgivet mot varandra.
– Vi går in med inställningen att vi ber och så tror vi att Gud förser i det som Han kallar oss till att göra. Samtidigt, ur ett styrelseperspektiv är det svårt att lägga budget och tänka framåt när det är många osäkra moment, menar Charlotte.
Hur ser ett drömscenario för framtida Salt och EFS ut?
Johanna och Charlotte ser på varandra med drömmande blick och intensiteten i samtalet väcks till liv igen.
– I en drömvärld så vill jag dels ha ett större kansli där vi kan ha fler evangelister, visionärer, inspiratörer och entreprenörer som kan åka ut och inspirera och hjälpa till på lokal nivå. Och att de barn som vuxit upp med Skatten och Soul Children har blivit rotade i sin tro så att de fortsätter vara lärjungar och går med Jesus i vardagen. Tänk er en ung våg av lärjungar som kommer och inspirerar, får vara till glädje och betjäna äldre generationer inom EFS. Att vi är en rörelse med liv i, betonar Johanna.
Charlotte flikar in att det är viktigt att ta tillvara nyfikenheten i alla led. Att de som tillhört Salt i 10 år naturligt kliver in och blir EFS:are som både föryngrar och tror på EFS idé och vision. Vi vill vara idé- och visionsbärare där, samtidigt som vi hoppas att de unga går in i, bygger på och för vidare det goda som är EFS.
– Samtidigt som EFS:are uppmuntrar sina barn att engagera sig i Salt så att de blir utrustade och får utrymme att växa i sin tro, tillägger Johanna.
Vad betyder EFS och Salt för varandra idag?
– EFS ger oss våra rötter. Det är där vi är förankrade och det ger oss en teologisk och ideologisk grund. Salt får vara en plattform för unga och EFS har gett oss ett mandat och sagt att ”Vi tror på er och ber för er och vill stötta er. Ni är viktiga för oss”.
– Det finns så mycket gott att hämta från det EFS gjort och gör och vi inspireras verkligen av dem. Vår önskan är också att vi får inspirera EFS. Ibland räcker det med att få se barn och unga för att inte tappa hoppet om en framtid för rörelsen. Men vår förhoppning är att EFS:arna ska göra mer än bara titta på oss, säger Johanna.
– Vi vill att EFS:aren ska känna glädje, tillit och samhörighet med Salt. Att vi går i samma riktning som en rörelse fast som två olika organisationer, avslutar Charlotte.
