Författare: aidooadmin

Unika Roseniusbrev till en skollärare

Ibland gör man oväntade fynd. När jag för inte allt för länge sedan gick igenom en större frimärkssamling, fanns där några brev adresserade till en skollärare och kantor vid namn August Österlund i Söderhamn. Om honom vet jag inte mycket, förutom att han vid sidan om sin gärning som lärare och kantor också var redaktör för tidningen Helsingen i Söderhamn. Och så brevväxlade han uppenbarligen med flera viktiga väckelsegestalter i slutet av 1800-talet.

Detta framgår av de upphittade breven. Där finns fem stycken från Carl Olof Rosenius, övriga brev i samlingen är från Johan Christoffer Bring, föreståndare för Ersta diakonissanstalt, Clara Ahnfelt, Oscar Ahnfelts fru, och Carl Johan Lindberg, Rosenius efterträdare som predikant i Betlehemskyrkan. Fyra av de fem Roseniusbreven är skrivna av honom själv, det sista är skrivet av hans sekreterare Amy Moberg på uppdrag av Rosenius. Breven är från åren 1862, 1865, 1866 och 1867.

Som så ofta saknar vi breven från adressaten. Det gör att vi inte exakt kan veta vad som ligger bakom att Rosenius skrev, även om vi kanske kan gissa oss till det.

Det första Roseniusbrevet är en hälsning där avsändaren – »om Gud vill« – hoppas få träffa Österlund i samband med en resa tillsammans med sin hustru Agatha. Brevet är kort och undertecknat »eder arme, jägtade C. O. Rosenius«.

2_2018_roseniusbrev1
2_2018_roseniusbrev2
2_2018_roseniusbrev3

I det andra brevet – daterat den 14 juni 1865 – kommenterar Rosenius sin hälsa. Han talar om »överansträngning i tankearbetet« och berättar att han den gångna påskdagen predikat inte mindre än tre gånger och följande söndag två gånger. När han skriver befinner han sig i Waxholm för vila. Han ursäktar sig för att inte ha orkat göra något åt Österlunds »sånger«, men det framgår inte närmare vad det gäller. I brevet hälsar han även från sin hustru och skriver till sist: »Ursäkta att jag ej bättre besvarar ditt sista bref, som i allo var kärt. Gud med oss! Önskar din tillgifne gamle broder.«

Det tredje brevet av Rosenius hand till August Österlund är daterat 6 december 1865. Återigen framgår att Rosenius hälsa inte är god. Han hänvisar bland annat till »gymnastik« som tar tid ifrån vad han egentligen vill göra. Det verkar som om Österlund skrivit och bett om sångtexter, kanske för någon publikation, men Rosenius har inte orkat eller kunnat åstadkomma något sådant; han skriver: »du kan ej få något sångstycke av mig skrifvet«. Sedan berättar han att han bett en Emma Rudenschöld att skriva några texter, men att hon inte heller kunnat göra det. Och Rosenius slutsats blir: »Dock, skrif sjelf. Jag tror det blir bäst«.

När Rosenius i januari 1866 skriver till Österlund, tycks denne ha tagit honom på orden, för Rosenius tackar för det »kärkomna häftet med dina sånger«. Samtidigt klargör han att han inte kan anmäla häftet i Pietisten, men han har rekommenderat att Budbäraren gör det. Motiveringen är att många skickar in sådant de vill ha omnämnt i Pietisten, men Rosenius vill inte att det ska – som han skriver – bli »ett annonsblad«. Brevets avslutning illustrerar än en gång Rosenius situation: »Förlåt, att jag aldrig kan göra dig någon tjenst. Jag är en slaf under brådska, äfven klen, måste dock i går predika 2 gånger i Betl[ehemskyrkan] ty Elmbl[ad] blev dock klenare. Wadström ännu värre. Gud hjelpe oss!«.

Det femte Roseniusbrevet är så författat av Amy Moberg på uppdrag av Rosenius. Det är det längsta av de här omtalade breven och skrivet den 23 januari 1867, ungefär ett år före Rosenius död. Förutom en del mer familjära hälsningar och kommentarer, skriver Moberg om Rosenius hälsa och att han trots avtagande ork flitigt »arbetat med predikningarna« och »även använder hvarje ledig stund till att genomgå Romarbrefvet som han ämnat utgiva särskildt och något omarbetadt«. Brevet är undertecknat »Er ringa syster i nåden. Amy Moberg«.

De fem breven från Rosenius senare år illustrerar hans hälsotillstånd och arbetssituation. Nu läggs dessa sent upptäckta brev av Rosenius in i EFS arkiv till den särskilda samling av Roseniana som finns där. Fyndet blir på så sätt tillgängligt för andra.

Biskopsstavar lämnas vidare

Denna vår har vi glädjen att välkomna de nya biskoparna som tillsätts i Göteborg, Luleå och Visby stift. Först ut att vigas var Susanne Rappmann som söndagen den 4 mars vigdes till biskop i Göteborgs stift. Flera internationella och nationella gäster deltog i gudstjänsten, däribland EFS missionsföreståndare Kerstin Oderhem. Ärkebiskop Antje Jackelén kommer genomföra samtliga vigningsceremonier i vår. Rappmann valdes i november förra året och var då anställd som kyrkoherde i Mölndals pastorat.

Senare under försommaren, fortsätter Luleå och Visby stift. Efter den andra valomgången och med 88 av 155 röster ges förtroendet till Thomas Petersson som nästa biskop i Visby stift. För tillfället arbetar han som domprost i Växjö stift. Den 3 juni hålls gudstjänst med vigningsceremonin i Uppsala domkyrka och därefter tas han emot i Visby domkyrka den 9 juni.

Sist men inte minst har vi även glädjen att berätta att en av Budbärarens tidigare chefredaktörer Åsa Nyström vigs vid samma tillfälle till biskop i Luleå stift. Som tidigare uppmärksammat valdes hon i november med 267 av 533 röster och arbetade då som stiftsadjunkt för ledarstöd i Uppsala stift. Åsa Nyström hälsas välkommen i Luleå domkyrka den 10 juni.

Nådens skönhet

Under arbetet med detta nummer har jag ständigt kommit att tänka på den japanska konstformen kintsugi. Den går ut på att skadade bruks- och vardagsföremål av lera och porslin konstfullt lagas – ofta med guld – så att de åter kan tas i bruk. Men det lagade föremålet är nu inte bara vackrare utan även dyrbarare än det tidigare var.

För i detta nummer tar vi upp ämnen som lust, sexualitet och kyskhet – områden i livet som är förknippade med både glädje och skam. När Jesus säger att den »som ser på en kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap« (Matt. 5:28) så sätter han den moraliska ribban så otroligt högt på detta område att den i praktiken blir omöjlig att nå. Åtminstone i våra hjärtans mörka vrår.

Men nu har vi en frälsare som inte bara delat alla våra förutsättningar och frestelser – prövad i allt, står det. Han har också betalat det yttersta priset, inte bara för världens ondska, utan även för alla våra felsteg – stora som små. Låt oss då frimodigt ta emot den nåd som Han sträcker oss. För i nåden finns inte bara befrielsen från skuld och skam utan också den kraft som förvandlar oss. Den kraft som steg för steg formar oss till Hans avbild och ger oss kraft att möta vardagen. Och i detta nådens perspektiv blir också kyskheten en självklarhet och det vi kallar helgelse inte ett utopiskt mål utan en process i våra liv.

Så låt oss inte tveka att frimodigt stå för vad som är rätt och fel, framförallt i en tid då alla normer och regler ifrågasätts.  Skammen, skulden och smärtan är en del av vår verklighet men dess enda funktion är att få oss att vända oss mot korset. För det vi ska predika, i tid och otid, är korset! Lag och nåd. Det senare blir meningslöst utan det första. Vi får inte tappa det perspektivet och saltet får inte mista sin sälta.

Till Kristi ära.

 

Johan Ericson
Chefredaktör, Budbäraren

Guds superhjältar i fokus på barnkonferensen

Temat för årets barnkonferens, som pågår parallellt med EFS årskonferens, är »Guds superhjältar«.

– Bibeln innehåller många personer som, utan att själva veta om det, var superhjältar när de hjälpte sitt folk i olika situationer, säger IngaBritt Johansson som ansvarar för konferensen.

Barnmöten kommer att hållas i domkyrkan i Luleå där barnen varje kväll får möta en ny hjälte. På fredagen anordnas en utflykt till Gammelstads kyrkstad där barnen bland annat får resa i tiden och baka bröd i bagarstugan. Under lördagen blir det pyssel och aktiviteter på superhjältetemat. Vid söndagens »gudstjänst för liten och stor« kommer ingen att missa vad som har varit barnkonferensens röda tråd.

– Söndagen är vikt till den största superhjälten och barnen kommer att visa upp det de gjort under lördagen. Det är viktigt att vi möts över åldersgränserna, säger IngaBritt.

En nyhet för i år är att barnen inte strikt kommer att delas in i ålderskategorier, utan har möjlighet att välja grupp själva. De som är mellan 12 och 14 år kan dessutom välja om de hellre vill vara med på ungdomssamlingarna.

IngaBritt har arbetat för EFS i 30 år och tycker att barnkonferensen fyller en viktig funktion. Dels för att föräldrarna ska kunna slappna av och trivas, dels för att barnen ska få lära sig mer om Bibelns berättelser.

– Det låter som en klyscha att barnen är vår framtid, men det är de. Roliga aktiviteter kan de vara med om var som helst, men vi har något specifikt att ge dem.

Salt lanserar resursbank för ledare

Att träna och forma ledare är en av de viktiga uppgifter vi som kyrka står i. Samtidigt är det en tydlig utmaning för församlingar att kunna ge högkvalitativ undervisning om alla de olika delar som framtidens ledare behöver ha med sig. Därför lanserar nu Salt, EFS barn- och ungdomsorganisation, en resursbank där undervisning i tre kategorier tillgängliggörs tillsammans med samtalsfrågor och underlag för att praktiskt kunna träna ledare.

– Tillsammans med distrikten identifierade vi ett behov hos ledarskolor och ledarträningar på olika håll av bra undervisning i ämnen som man i sammanhanget inte hade kompetens inom, berättar Charlotta Nordström som varit projektledare för resursbanken under hösten. Men sammantaget finns ju kompetensen runt om i landet och här såg vi en möjlighet att skapa en resurs för både de lokala och regionala sammanhangen.

Saltplus, som resursbanken heter, har vid lanseringen undervisning i tre kategorier: ledarskap, lärjungaskap och bibel.

– Det vi tagit fram nu är främst ett skal och en struktur som vi kan fylla på med det innehåll som finns ute i landet och också producera material för att komplettera. Därför har vi inledningsvis lagt in det material vi och våra samarbetspartners har »haft på lagret«. Det är en del undervisning av Salts tidigare generalsekreterare Olof Edsinger och några av de serier som Betaniakyrkan i Malmö producerat under de senaste åren. Vi är också på gång att ta fram material i samarbete med Mittnorrland och Mittsverige.

Resursbanken är gjord för att de som ska leda andra enkelt ska kunna visa en video med undervisning, men kan förstås också användas till fortbildning av den privatperson eller ledare som själv vill lära sig mer.

– Vår bön och förhoppning är att Saltplus ska vara ett verktyg som blir användbart och ett verktyg som vi med EFS tillsammans kan arbeta med att utveckla.

Nytt verktyg för det lokala sammanhanget

Sänd är en flexibel kurs med syfte att uppmuntra, utmana och utrusta lokala sammanhang.

– Vi tror att Sänd kan bli ett konkret hjälpmedel för föreningar och församlingar att utvecklas uppåt, inåt och utåt, säger Ingrid Lundström, utvecklingskonsulent på EFS Sverige­avdelning.

Upplägget består av filmundervisning kombinerat med fysiska träffar där grupperna får arbeta med ämnen som: »Att bygga församling«, »Människans väg till tro« eller mer praktiska ämnen som »Vikten av att tänka strategiskt« och »Hur man jobbar med mål och handlingsplan«. Mellan träffarna möter gruppen en handledare och kursen avslutas med en inspirationsresa till England.

– Sänd handlar om att lyssna in både Gud och samhället. Och att få verktyg att omsätta det i praktiken, säger Ingrid.

Bön för muslimvärlden

30 dagar av bön för den muslimska världen är en bönekalender framtagen av Operation Mobilisation som EFS sedan några år tillbaka är med och sponsrar. Under de 30 dagar då Ramadan pågår ber vi tillsammans för olika delar av den muslimska världen.

Vill du också vara med och be, ensam eller tillsammans med din hemgrupp, ungdomskör, församling eller liknande? Ladda ner foldern som pdf på omsverige.se eller beställ den gratis från oss genom att maila till
elle.kristiansson@efs.nu så skickar vi den direkt till din brevlåda! Du kan också hämta ut ett exemplar i EFS gemensamma monter under årskonferensen.

150 år sedan Rosenius dog

Högtidsfirandet var förlagt till Roseniuskyrkan, den – såvitt bekant – enda kyrka i världen som har namn efter den store lekmannapredikanten.

Att fira ett helgons dödsdag – eller, som det heter i andra sammanhang, den himmelska födelsedagen – tillhör inte lågkyrklig tradition. Men med tanke på vilken betydelse Rosenius haft och fortfarande har, kan det ändå vara motiverat att minnas just den dag han dog. Han är visserligen inte ett helgon i den mening ordet används i allmänt språkbruk, men han är det i biblisk mening, en av de många som har sin helighet från Kristus Jesus. Om detta påminde sällskapets ordförande LarsOlov Eriksson i inledningen av årshögtiden.

Kransnedläggning vid Rosenius grav på Johannes kyrkogård i StockholmKransnedläggning vid Rosenius grav på Johannes kyrkogård i Stockholm
Rune Imberg berättar om arbetet med Rosenius dagbetraktelserRune Imberg berättar om arbetet med Rosenius dagbetraktelser

I övrigt innehöll firandet två kortare föredrag. Det ena av Rune Imberg framför allt om arbetet bakom framtagandet av Rosenius dagbetraktelser och de olika textvarianter som finns av hans artiklar i tidningen Pietisten. Det andra av Lars­Olov Eriksson om Rosenius publicerade själavårdsbrev, en veritabel skatt både för att förstå Rosenius och för att få en inblick i klok själavård.

Sedan ett kort årsmöte klarats av, tågade de församlade till Johannes kyrkogård för att på Rosenius grav lägga ner blommor från Carl Olof Roseniussällskapet, EFS och ELM-BV gemensamt.

I ett kort tal påminde sällskapets ordförande om Rosenius bestående insats och om det tal som biskop Beckman höll i samband med jordfästningen. Detta tal utgick från orden i Uppenbarelseboken 14:13: »Saliga de döda som härefter dör i Herren. Ja, säger Anden, de ska få vila efter sina mödor, ty deras gärningar följer efter dem«.

Som avslutning lyftes Rosenius föredöme fram inom fyra områden. Han tog alltid bibelordet på allvar när han predikade. Han förkunnade inte det populära, utan det nödvändiga och behövliga. Han predikade det dyrbara evangeliet om innebörden i Jesu död för alla människor. Han tog sina lyssnare på allvar eftersom han av egen erfarenhet visste om människans innersta längtan och behov.

Med tanke på att både EFS och ELM-BV är teologiska arvtagare till Rosenius, hans teologi och hans undervisning, kunde de tillsammans visa detta genom sin blomsterhyllning på Rosenius grav på dagen 150 år sedan han dog.

Fakta Roseniussällskapet

Sällskapet, som funnits i ett år, vill verka för att vidga och fördjupa intresset för Carl Olof Rosenius författarskap, sprida kännedom om hans livsgärning samt främja forskning om hans liv, verksamhet och skriftställarskap. Målet är att årligen genomföra minst ett offentligt arrangemang ägnat Rosenius och hans verk. Läs mer på co-rosenius.se

Nominera till Årets insamlare 2018 

Nu är det tid att nominera Årets insamlare 2018. Utmärkelsen kommer att delas ut vid årskonferensen i Luleå. Nomineringen ska vara insänd senast den 30 april 2018. Man kan nominera en person, grupp eller förening/församling som på något sätt utmärkt sig i insamlingssyfte. I sin bedömning kommer juryn att prioritera nya och kreativa idéer som kan spridas och användas av andra.

Skicka ditt förslag senast 30 april till insamling@efs.nu eller posta till EFS, Josefin Norstedt, Box 23001, 750 23 Uppsala.

Stark avslutning på insamlings­året 2017

EFS ser med stor tacksamhet tillbaka på 2017 som ett år av rekordinsamling. Under 2017 uppgick gåvorna till närmare 33,6 miljoner kronor.

– När vi gick in i hösten såg ekonomin tuff ut men genom ett starkt engagemang från föreningar och privatpersoner vände trenden, säger Johan
Ericson, kommunikations- och insamlingschef.

Gåvobudgeten för EFS var 32 miljoner kronor och gåvomedlen till detta 30,6 miljoner kronor. EFS har dock fått ett antal testamenten som täcker underskottet i gåvomedel. Utöver detta samlades 3 miljoner in till nödkampanjen Afrika svälter.

Också Salt har gjort ett år av rekordinsamling. 2017 fick Salt cirka 1 miljon kronor i gåvor, vilket är det är det högsta beloppet hittills i Salts historia.

– Det känns så klart extra välkommet när statsbidraget kraftigt minskar och vi har en budget med underskott, säger Johanna Björkman, generalsekreterare för Salt.