Under arbetet med detta nummer har jag ständigt kommit att tänka på den japanska konstformen kintsugi. Den går ut på att skadade bruks- och vardagsföremål av lera och porslin konstfullt lagas – ofta med guld – så att de åter kan tas i bruk. Men det lagade föremålet är nu inte bara vackrare utan även dyrbarare än det tidigare var.

För i detta nummer tar vi upp ämnen som lust, sexualitet och kyskhet – områden i livet som är förknippade med både glädje och skam. När Jesus säger att den »som ser på en kvinna med åtrå har redan i sitt hjärta brutit hennes äktenskap« (Matt. 5:28) så sätter han den moraliska ribban så otroligt högt på detta område att den i praktiken blir omöjlig att nå. Åtminstone i våra hjärtans mörka vrår.

Men nu har vi en frälsare som inte bara delat alla våra förutsättningar och frestelser – prövad i allt, står det. Han har också betalat det yttersta priset, inte bara för världens ondska, utan även för alla våra felsteg – stora som små. Låt oss då frimodigt ta emot den nåd som Han sträcker oss. För i nåden finns inte bara befrielsen från skuld och skam utan också den kraft som förvandlar oss. Den kraft som steg för steg formar oss till Hans avbild och ger oss kraft att möta vardagen. Och i detta nådens perspektiv blir också kyskheten en självklarhet och det vi kallar helgelse inte ett utopiskt mål utan en process i våra liv.

Så låt oss inte tveka att frimodigt stå för vad som är rätt och fel, framförallt i en tid då alla normer och regler ifrågasätts.  Skammen, skulden och smärtan är en del av vår verklighet men dess enda funktion är att få oss att vända oss mot korset. För det vi ska predika, i tid och otid, är korset! Lag och nåd. Det senare blir meningslöst utan det första. Vi får inte tappa det perspektivet och saltet får inte mista sin sälta.

Till Kristi ära.

 

Johan Ericson
Chefredaktör, Budbäraren

• Della
• Twittra