Med dessa frågor som utgångspunkt inleder Budbäraren en artikelserie för att utforska begreppet aktivism bland oss kristna. Genom ett antal personporträtt söker vi förklara och förstå aktivisten och de som tagit på sig uppdraget att förändra samhället. Först ut är Marie Nylén, vars hjärta bultar för hållbara relationer.

Om aktivism definieras som arbete för samhällsförändring, är det lätt att konstatera att det inte har stått överst på lutherdomens agenda. Bakom detta ligger i huvudsak den så kallade tvåregementsläran som kort innebär att Gud enligt Luther verkar i världen på två sätt: dels på skapelsens plan genom varje människa, dels på frälsningens plan genom kyrkan och de kristna.

Detta betyder inte att samhällsförändring är fel, tvärtom måste varje samhälle förändras. Det är också lätt att historiskt se att den lutherska reformationen innebar stora samhälleliga förändringar utan att det var den primära avsikten. Reformationens följder var långt ifrån bara religiösa.

Det är inte enligt luthersk syn kyrkans eller de kristnas uppgift att upprätta ett synligt gudsrike på jorden. Guds rike är osynligt, ett inre rike utan jordiska gränser. Luther själv ställer tydligt gudsriket mot det världsliga riket. Han kan till och med säga att »Guds rike är ett nådens och barmhärtighetens … rike, … Men det världsliga riket är ett vredens och stränghetens rike …« Utifrån detta drar han slutsatsen att det är den världsliga makten som ska styra, och det ska den göra utifrån förnuft och lagar, inte utifrån evangelium. På denna punkt drog andra delar av reformationen andra slutsatser. Mest känt historiskt är kanske John Calvins samhällsexperiment i Genève. 

I den senare utvecklingen av lutherdomen – till exempel så som den kommer till uttryck i herrnhutism och delvis i pietism – är det påtagligt att det finns ett starkt drag av vilja att påverka samhället till förändring. Men denna vilja har framför allt tagit sig uttryck i mission och diakoni. Missionens främsta avsikt är att människor ska komma till tro på Jesus Kristus, men evangelisk mission aldrig har aldrig nöjt sig med att predika evangelium, man har alltid samtidigt undervisat, botat, hjälpt människor i nöd och bekämpat vidskepelse och skadliga seder. Alltså låtit förkunnelse och tjänst följas åt.

Med viss rätt har lutherdomen ändå ibland anklagats för att inte våga eller vilja ta itu med de problem som finns i ett samhälle. I stället har den arbetat för att hjälpa utifrån den grundläggande tanken att förändring kommer inifrån. Det är för övrigt en viktig tanke också hos Luther: kristet samhällsansvar är att utföra goda gärningar för andras skull, utifrån deras behov, inte för att tillfredsställa egna behov. Det innebär att en aktivism som skadar andra personer eller deras egendom i princip anses vara fel. Till saken hör även att det för den kristna kyrkan är viktigare att driva politiker och ledare än att driva konkret politik. Förvandlade människor förändrar samhället.

När Luther i ett sammanhang svarar på en fråga hur en kristen ska förhålla sig till en furste som gör orätt (i detta fall att han för ett orättfärdigt krig) är hans svar – med hänvisning till Apostlagärningarna 5:29 – att en kristen är skyldig att lyda Gud mer än människor.

Detta bibelord har självklart tolkats olika, och frågan om vad som är Guds vilja är inte alltid lätt att besvara. Saken ställdes på sin spets under andra världskriget, och det finns många exempel på lutherska kristna som då valde att inte underordna sig en orättfärdig överhet. I Norge är biskop Eivind Berggrav en sådan person. Han arbetade aktivt utifrån sin lutherska kristna tro mot den tyska ockupationen och det norska nazistiska ledarskapet under Vidkun Quisling. Ett annat exempel är den tyske lutherske prästen Dietrich Bonhoeffer som även han valde att arbeta mot nazismen – med livet som insats.

En preliminär slutsats utifrån ovanstående är då att även om aktivism inte stått överst på lutherdomens agenda, finns det ändå åtskilliga exempel också på lutherskt kristna som arbetat – på olika sätt – för att förändra samhället i en mer rättvis och rättfärdig riktning. Om de ska kallas aktivister är kanske mest en smakfråga. Och engagemanget har kanaliserats genom olika rörelser och partier. Ty det är också en luthersk grundtanke att det är rätt och riktigt att samverka med alla människor av god vilja.

Det är nu drygt tre år sedan Marie Nylén satt vid fotändan på maken Lasses sjukhussäng. Hans kropp var slut och sjuk, de visste inget om framtiden, men han var fortfarande pigg och glad i sinnet. Hennes ögon tåras och hon minns hur han låg med huvudet på kudden.
– Jag tittar honom i ögonen och säger; jag vill inte ha någon annan än dig, jag älskar dig så galet mycket. Han tittar på mig och säger att jag är den finaste som finns, tänk att vi älskar varandra så mycket. Vi kunde liksom oja oss över det, Lasse och jag.

Pappersservetterna som står på bordet där vi ses i samtalsrummet hos Levande familjer, den organisation som Marie och Lasse grundat, kommer väl till användning – både i dag och andra dagar. Lasse och Marie, de hade blivit som ett begrepp, en tajt gemenskap.
– I samma ögonblick som Lasses hjärta slutade slå valde jag bara att säga »tack Jesus för alla 32 år«. Jag har valt och väljer fortfarande tacksamhet. Det var hemskt, som att bli halverad, men det går steg för steg. Från början var det myrsteg, ibland lite modigare och starkare steg, och över tid har stegen blivit tryggare och mer fyllda av framtidstro.
Från första dagen Lasse flyttade till himlen har Marie aktivt fått söka för att hitta tillbaka till sin identitet och sina motiv.
– Vem vi var, det var jag ju trygg i, men vem är Marie efter alla dessa år av ”tillsammansliv”?

När Marie fyllde 25 år hade hon precis fått jobb i USA och var redo att satsa på karriären.
– Även om jag växt upp i en kristen familj så slutade jag själv gå i kyrkan ett antal år. Under den tiden ifrågasatte jag väldigt mycket och umgicks med många intellektuella människor. På något sätt attraherades jag så mycket av det att jag tappade mycket av min tro på Jesus.
Samma vår började en annan resa. Hon hittade tillbaka till den Bibel hon läst som barn och började ställa ärliga frågor till Gud, vilket kom att ändra hennes livsinriktning totalt. I samma veva mötte Marie Lasse för första gången och attraktionen var oundviklig.
– Det jag fann i honom som attraherade mig allra mest var att den killen, han hade med Gud att göra. Gud hade blivit så viktig för mig.
Maries liv tog en helt ny vändning, genom en förnyad Gudsrelation och relationen till Lasse, som snabbt växte. De gifte sig, fick tre barn och istället för karriären på den amerikanska kontinenten tog ett nytt liv form.
Tillsammans blev de ett team inriktat på att hjälpa och stärka familjer. År 1997 blev som en väckarklocka. Marie och Lasse hade då varit gifta i 17 år.
– Då kraschade plötsligt det ena äktenskapet efter det andra runtom oss, bland vänner som stod oss nära och vi såg upp till. Det kom som en överraskning och jag minns att vi tänkte »hjälp, vad är det som händer?«

Såhär i efterhand har Marie mött många exempel på hur svensken generellt håller upp en fasad. Istället för att visa hur det verkligen är syns endast ett fint och präktigt yttre.
– Vi är varken vana eller övade i att prata om nära relationer, om hur det står till, för det anses privat och det ska ju fungera.
Maries frustration lyser genom orden när hon pratar, hon tycker sig se en positiv trend de senaste tjugo åren bland yngre par som har lättare för att prata öppet med varandra men trots det anser hon att vad och hur vi lär oss om relationer är en bristvara i dagens samhälle.
– Det är ett hejdlöst stort gap i alla världar, i skolans värld och i kyrkans värld. Var lär vi oss om hur man är, kommunicerar, tar emot jobbiga grejer eller bemöter andra? I kyrkan kan vi massvis om specifika områden utifrån Bibeln, men var finns den kyrka i dag som kan massor när det gäller att bygga relationer, familj, att hålla ihop och applicera Guds ord in i familjeliv och parförhållanden?

»Man kan absolut vara aktivist i och med att jag har en Gudsrelation där jag kan vara aktiv som bara den i att bedja för människor och utmanas i tro och i liv. Jag tror att varje män­niska, även om du står själv någonstans, så påverkar du« säger Marie.

Aktivism är något som finns med i allt, menar Marie, som för henne handlar om liv och fokus.

När chocken efter Sveriges skilsmässostatistik, som 1997 toppade listorna, sjunkit in började Lasse och Marie tillsammans med två andra familjer att be för Sveriges familjer. Detta blev starten till Levande familjer som de arbetat aktivt med de senaste femton åren.
– Efter ett tag ville vi göra något mer praktiskt, så vi hyrde en kyrka med många lokaler inne i city och började bjuda in ensamföräldrar några timmar varje lördag till roliga aktiviteter.
Skaran växte, folk fick vänner, under samlingarna berättade de i all enkelhet om sin tro och människor fick tag på Gud.
– Det finns ju ett syfte med varför vi vill hjälpa människor, ett naturligt driv utifrån vår kristna tro och tron på familjen, att den är viktig. Våra nära relationer är det finaste vi har, vi måste investera i dem för att de ska hålla. Gud har väldigt mycket mer att ge till varje par, varje äktenskap, varje familj. I vårt äktenskap med våra tre barn har vi sannerligen behövt mycket av Gud, annars hade vi aldrig klarat vår 32-åriga resa tillsammans.
Levande familjer växte, startade familjerådgivning inne i Stockholm och första annonsen, som var i tidningen Metro, fick enormt genomslag:
– Vi hade gula lappar som ett fiskfjäll över hela skrivbordet. Över 90 procent av de som sökte hjälp under de första tio åren var människor som inte rörde sig i några kyrkliga kretsar alls, på så sätt har vi fått möta vanliga Svenssons och genom bön, bibelord förmedlade på enkel svenska och samtal fått dela med oss av glädjen i att leva ett spännande liv med Jesus. Det är först de senaste åren som vi möter fler kristna.
I sin personlighet är Marie full av positivitet. Hon är nyfiken på livet, trygg och väldigt taggad.
– Jag är så inspirerad till att förmedla det jag har sett att Gud förmår göra genom varje människa, speciellt i nära relationer som parförhållanden och äktenskap. Det är något vi västerlänningar i vår tidsanda har tappat, att familjen är värd att kämpa för. Varje gång jag får chansen vill jag förmedla hopp – det är möjligt, kom igen, ge inte upp!

Aktivism, menar Marie, handlar om att leva med ett alert, aktivt, fokuserat och engagerat tänkande varenda dag. Det är inte långt där framme, något att transporteras till, utan det är att hela tiden vara aktiverad. Hela Maries kroppsspråk visar på ett ständigt flöde uppifrån Gud in i hennes tankar och vilja. Hon har målbilden klar.
– Drivkraften är helt klart upptäckten av vem Gud är och vad han vill. Min livsresa har varit välfylld av möten med människor, många mirakel och äventyr där jag väldigt tydligt fått se Guds omsorg och närhet.
– Himlen är målet för mig och mitt liv. Dit vill jag ha med mig så många som möjligt. Utöver det vill jag att vi alla ska få tag på den sträcka vi har här, det finns ju så mycket mer att få tag på i våra vardagsliv, i våra relationsbyggen, i allt vad liv heter som är kopplat till en relation med Gud, Jesus och den Helige Ande. Klassisk kristen tro kallar jag det.
Ser du någon koppling mellan det kristna lärjungaskapet och aktivism?
– Lärjungaskap ligger mycket i att, utifrån vår förmåga, våra gåvor, vad vi orkar, utifrån ett ständigt bönegemenskapsliv med vår Gud, ge och göra så mycket vi kan. Jag kan inte få till att det inte skulle vara aktivt, men aktivism behöver balans. Du måste hitta balans för då hittar du också friden, det tror jag är superviktigt.

Genom hela samtalet finns Lasse med som en självklar del.
– Lasse och jag levde som ett team. Vi har inte sett Levande familjer eller andra familjesatsningar vi gjort som ett jobb utan som en livsgärning på något sätt. Aktivism, det tycker jag egentligen ska finnas med i allt vad du gör. Fokus och liv är en väldigt bra kombo för att beskriva det.
För henne har Lasse varit en föregångare i att våga. Tillsammans har de värnat friheten och många gånger har de fått uppleva hur de inte passat in.
– Vi har levt ett evangeliserade kristenliv, det har kostat skjortan men det har varit värt det. Det finns otroligt mycket okunskap i hur man bemöter och löser konflikter, vilket lätt leder till klumpiga bemötanden och att människor blir sårade. I den sekulära världen har jag mött betydligt rakare och ärligare kommunikation.
Från dag ett har Levande familjer arbetat för att slå ihjäl de myter kring äktenskap, familjeliv och parrelationer som de ofta fått möta. Många som Marie möter håller med i hennes resonemang kring familjeliv och att vårda våra relationer, men när det sedan kommer till det praktiska tar det stopp. Orden blir inte handling. Politiskt sett har Levande familjer stött på mycket motvind. Mycket kretsar kring individen snarare än att ge stöd och förutsättningar för ett gott relationsbygge.
– Många har svårt att prata i de här frågorna eftersom det finns så lite kunskap kring hur vi kan göra för att stärka våra relationer. Kyrkfolk är ofta dem som har mest fasader och svårast att visa svaghet. Vi vet massor med »att-satser« i kyrkans värld, att äktenskapet ska funka, att parrelationer ska vara si, att karln ska vara så, att Gud ska lösa allt åt oss istället för genom oss. Vi behöver lära oss hur och med vilka redskap vi ska bygga hållbara relationer.
Relationer är ett ämne som väcker känslor, finns risken att folk kan uppleva er som skuldbeläggande?
– Om vi bara säger »Gud kan fixa detta åt oss och vi ska leva kärleksfullt och det ska vara så fint«. Fixar jag inte det, då hamnar ju skulden på mig, så det är klart att vi berör. Jag tycker nog, trots det, att Gud har hjälpt oss att tala evangelium och vända på steken, att se våra relationer som något vi får av Gud. Vi får leva nära varandra och vi får visa omsorg om dem vi tycker om. Om man pratar om relationer med en massa att-satser och måsten, då är det ju skam och skuldkänslor för hela slanten.
Det är nu nästan tio år sedan Levande familjer började ta form och snart fyra år sedan Lasses himmelsfärd. Det var inte självklart, men efter en tids paus stod det klart för Marie att fortsätta utmana vårt sätt att hantera och agera i nära relationer.
– Det var nolläge några månader, men Gud har öppnat dörrar, och när jag står framför en publik och pratar tvåsamhet eller sitter med ett par så blir jag så inspirerad. Lasse och jag, arbetade själva hela livet på vår relation, och i början vi fick en hel del hjälp med samtal och rådgivning, annars hade vi aldrig klarat det. Jag tycker det är så fantastiskt, jag har ju ett facit. Visst har vi slitit, men det har lönat sig och på så vis har jag en dimension till – jag vet att Gud har så mycket mer att ge och hjälpa i tankar, ord och handlingar, för att bygga tajtare, mer meningsfulla, mirakelfyllda relationer.