Att Carl Olofs liv innehöll både tro och tvivel var temat för den berättarteater som var en av programpunkterna under Roseniusdagarna. Teatern spelades i EFS lokal som bara ligger cirka hundra meter från det hus där Carl Olof föddes. Under den dryga timme som teatern pågick fick publiken vara med om olika episoder i Carl Olofs liv, från det att han påbörjat sina präststudier och fram till dess att EFS bildas. En eloge till skådespelarna, regissören Hjördis Brännströms och projektledaren Birgit Hedman är verkligen på sin plats.
En annan programpunkt var en föreläsning med rubriken »Rosenius som stadsmissionär«. Den hölls i Roseniusgården av LarsOlov Eriksson, teologie doktor och docent vid Joannelund. Intresset för och kunskapen om Carl Olof är inget nytt för honom.
– Jag är uppvuxen med Rosenius, i den mening att pappa läste dagbetraktelsen på kvällarna när vi var barn. Sedan har jag på senare år fått flera olika uppdrag att fördjupa mig i Rosenius genom mitt arbete på Johannelund, berättar LarsOlov.
När det gäller perioden då Rosenius var stadsmissionär så är den speciell.
– Det var egentligen det enda jobb han hade då han fick lön, förklarar LarsOlov.
Det var en missionsorganisation i USA som betalade hans lön. Annars levde Rosenius på inkomsterna från sina tidskrifter och böcker. LarsOlov uppskattar att han blev inbjuden att medverka vid Roseniusdagarna.
– Det är fantastiskt roligt. Själva miljön med Carl Olofs barndomshem ger en speciell känsla. Jag blev särskilt gripen av teatern. Det var flera mycket starka scener i den. En stor upplevelse och väldigt berikande att få vara med, avslutar han.
Övriga medverkande under helgen var Lars-Olov Sjöberg från Roseniusgårdens Vänner, prästen Carina Wikman och Daniel Lindmark, professor vid Umeå universitet. Arrangör av Roseniusdagarna var Roseniusgårdens Vänner och Sensus i samverkan med Stifthistoriska sällskapet.
MEST KOMMENTERAT
Hallå där Helena Eriksson …
EFS breddar stödet till Östafrika
Tuff verklighet för återvändare i Irak
Växa upp utan att växa bort
Vem är präst – egentligen? Om det allmänna prästadömet