När Jesus uppmanar oss att älska varandra så som han har älskat oss, bävar jag. Hur vore det ens möjligt? Han bevisade ytterst sin kärlek genom att dö på korset för hela mänskligheten! (Rom 5:8). Är det detta som förväntas också av mig? Jesus sa: »Tjänaren är inte förmer än sin herre. Har de förföljt mig kommer de också att förfölja er« (Joh 15:20), och »Om ni älskar dem som älskar er, skall ni då ha lön för det? Gör inte tullindrivarna likadant? […] Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig« (Matt 5:46, 48).

Så, hur skulle jag kunna älska som Kristus – fullkomligt? Ge mitt liv för såväl fiende som vän? Paulus talar sanning då han konstaterar: »Knappast vill någon dö för en rättfärdig – kanske går någon i döden för en som är god« (Rom 5:7).

Det finns de som springer in i brinnande hus för att rädda en människas liv och därmed offra sitt eget. Att ge sin död för någon annans skull är kärleksfullt. I vart fall heroiskt. Men dör gör vi (i regel) bara en gång. Så vad betyder det att ge sitt liv? 

Jesus dog bara en gång. Men det liv Jesus levde fram till dess var ett liv av daglig överlåtelse. Hade han varit redo för det slutgiltiga offret utan det livet? För ett val hade han. Hans livs största kamp, tycks det mig, var nattimmarna i Getsemane trädgård, inför den dag han hängdes på korset. Han var tvungen att bestämma sig om han skulle gå kärlekens väg eller inte. Så tog han ett aktivt beslut och överlämnade sig till soldaterna när de kom. Därefter var han passiv som ett lamm som leds bort till slakt (Jes 53:7, Apg 8:32).

Själv vrider jag mig som en mask på en krok då jag känner en maning av Herren att ge upp min egenvilja: Att be någon om förlåtelse, att tala sanning som kostar mig något, att tillbringa tid med andra än dem jag gillar. Så smått i jämförelse med Jesus offer! Och ändå. Det är i stundens beslut som jag har möjlighet att ge mitt liv för andra. Min tid. Min uppmärksamhet. Om det skulle innebära att jag på min sista dag också skulle vara redo att ge min död för någon, det vet bara Gud. 

Den väg till Livet som jag funnit, den som alltid varit öppen, utan krav på offer eller goda gärningar från min sida, tycks fortsätta in på Kärlekens väg – där mitt offer återigen är relevant. Som sinnebild för kärlekens väg får vi ha Jesus stund i Getsemane – och minnas att den består av daglig överlåtelse i åratal. Går vi den vägen bit för bit finns hopp om att människor i vår omgivning ska se att vi är Jesus lärjungar. 

 

• Della
• Twittra