Författare: aidooadmin

Fjällägret förenar ande, kropp och själ

Cykling, paddling, vandring, barnmöten på kvällarna och givande seminarium för de vuxna gör lägret till en genuin upplevelse för de som vill njuta av fjällvärlden. De familjer, ungdomar och unga vuxna som samlas för att växa i gemenskap och i den kristna tron gör lägret till en kraftstation.

– Att få träffa nya människor, kristna vänner från hela Sverige, är jätteroligt, säger Maria Nordenmark, lägerdeltagare från Strömsund.

Maria hade hela familjen med sig på lägret. Innan tänkte de att fjälltopparna inte var något för dem.

– Vi trodde inte att hela familjen kunde nå fjälltoppen, men på morgonen började vi ändra inställning och tänkte: vi provar. Nu kan vi prata om dagen vi tog oss upp på toppen! Det var en väldigt vacker och härlig känsla, säger hon.

Lägret blev en andlig kraftinjektion för familjen, en god uppladdning inför de uppgifter de står i på hemmaplan.

– Strömsund är en fantastisk plats. Anledningen till att vi flyttade dit var att vi kände att vi behövdes. Det fanns så få kristna där.

Miljön är utmanande och det gör att medelmåttan försvinner, menar Maria. Runt sig ser hon många människor som drivs av envishet och passion.

– Det är mycket glöd och pionjäranda i Jämtland, det gillar jag, säger hon och fortsätter:

– Lägret drar igång »äventyraren« inom en. Ska man välja ett enkelt liv eller ett spännande liv? Jag vill tro att vi har valt ett spännande liv trots att det betyder fler utmaningar.

Vad längtar ni efter i Strömsund?

– Att våra vänner, våra grannar ska få möta Jesus, säger hon avslutningsvis.

Därför behövs just du i EFS

Har du också använt dig av Läkeroltricket? Alltså tagit tablettasken till hjälp för att klara av att lyssna klart på en predikan? Jo, jag är skyldig. Nu senast i somras under en gudstjänst på Mobacken i Skellefteå när prästen frågade vilken färg vår Gud var. Är Gud blå, röd eller grön? »Hur flummigt får det bli?« hann jag tänka innan jag famlade efter en medhavd Läkerolask. Saltlaktrits.

Någon gång där, mellan den andra och tredje tabletten, insåg jag: Min irritation berodde bland annat på att jag var ganska nöjd med min monokroma gudsbild, och hur jag ville lyssna till och tillbe honom. Sedan dess har jag grunnat mycket på det där. »Stå fasta och var stadigt rotade i honom, så att ni tillsammans med alla de heliga förmår fatta bredden och längden och höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap, tills hela Guds fullhet uppfyller er.« Ur Efesierbrevet 3:17-19.

Ser du att bredden kommer först i uppräkningen? Inte höjden. Inte djupet. Det är som om Gud vill påpeka detta speciellt. Kanske för att vi ska fatta att Gud är mer än det vi (hittills) lyckats ringa in, även på bredden. Jag minns när jag som ung, entusiastisk och nyinvald styrelseledamot i Skellefteå EFS baxnade över hur mycket klokhet som fanns i styrelsen. Bosse Lindberg, Anders Norberg och alla andra turades om att tala, och även om de tyckte olika i sakfrågor höll jag hela tiden med den senaste talaren. Allt var klokt. Jag var omringad av vishet.

Lite samma känsla hade jag efter mitt första sammanträde i våras med EFS riksstyrelse. Svåra frågor diskuterades, men jag var imponerad av alla kloka inlägg och ett hänsynsfullt samtalsklimat, även de gånger åsikterna gick isär. Jag är tacksam över förtroendet att få vara med i detta sammanhang och ska göra mitt bästa för att bidra med min färgskala samt lära mig av andras.

Du, jag och alla andra medlemmar behövs i vår rörelse. För, precis som det står, är det först tillsammans som vi kan fatta mer av hur Gud är. Tänk om just bredden är EFS speciella bidrag till kristenheten? Eller ditt speciella bidrag i EFS? Målet är inte att vi ska tycka exakt lika i alla frågor, utan att vi tillsammans kan visa en större del av Jesus. Och tacksamt konstatera att vi ändå bara har skrapat på ytan.

Min bön är om detta »tillsammans« – att vi ska få göra EFS till en livsnära rörelse som når de medmänniskor som finns i våra respektive sammanhang.

Till sist, tack Senitha Olsson för en riktigt ögonöppnande predikan om Guds olika färger och dina konkreta tips på hur jag kan upptäcka mer av Gud.

Roger Wikström

Ledamot i EFS riksstyrelse

EFS framtid i fokus

Årets »Se Be Ge« närmar sig. Insamlingsgalan som denna gång bjuder på en mix av reportage och intressanta studiosamtal. Projektledare Fredrik Noreback är laddad inför programmet:

– Själv ser jag mycket fram emot intervjun med nytillträdda missionsföreståndaren Kerstin Oderhem och hennes tankar kring EFS framtid. Fokus i programmet ligger på att återställa det egna kapitalet för rörelsen, men också på de pionjärsatsningar som görs, framför allt i Somalia där arbetet är i sin linda.

Vilka är dina förväntningar?

– Förra året satte EFS insamlingsrekord. Se Be Ge samlade in cirka 1,5 miljoner, väldigt glädjande, men rekordet byggde till stor del på att kampanjen »Afrika svälter« nådde långt över förväntan. Utmaningen i år är att vidhålla en hög nivå på givandet som inte går till en specifik kampanj, utan till sådant inom EFS budgetram. Jag hoppas och tror att vi ska nå samma höjd av engagemang som ifjol – kanske lite till, avslutar Fredrik.

Programmet sänds den 30 september 19.00 på efsplay.nu samt EFS Facebooksida och kan även ses i efterhand.

Utställningsexemplar blir missionsföreståndarkåpa

Tidigt i våras besökte Budbäraren vävmästare Gunvor Johansson i hennes verkstad i Staffanstorp. Vid besökets tidpunkt arbetade hon på en vacker lila kåpa till en kommande utställning, se Budbäraren nummer 2/2017. Nu visar det sig att just den kåpan kommer att bäras av hennes svärdotter och tillika EFS nya missionsföreståndare Kerstin Oderhem.

– Kåpan hade jag en liten föraning om vad jag ville med den, men den gjordes till utställningen och det var bara en tanke tills Kerstins utnämning till missionsföreståndare var klar. Mönstret är en inspiration från en rölakansvävnad, ett medeltida liljekors, säger Gunvor.

När EFS ordförande Stefan Svensson besökte utställningen på Bosjökloster i somras bestämdes att kåpan ska överlämnas vid EFS styrelsemöte på Häljarödsgården utanför Ängelholm den 17 september.

Generositet och givande lönar sig alltid

I vintras kom jag till jobbet en morgon, parkerade bilen och där stod en kvinna på gatan. Hennes bil vägrade starta. Nu undrade hon om jag kunde hjälpa henne igång med startkablar. Jag kan inte minnas att jag någonsin varit inblandad i en sådan manöver tidigare och det jag en gång lärde mig på körlektionen har för länge sedan bleknat. Vi gjorde ett försök med min relativt nya bil, men något gick fel. Det slutade med att min bil behövde bogseras till verkstad. En kraftfördelningsbrygga vid batteriet var förstörd och måste bytas. Min hjälpsamhet och generositet kostade mig 3 000 kronor och jag tänkte att »jag ska aldrig, aldrig mer hjälpa någon!«.

Ungefär samtidigt hade ett försäkringsbolag upplyst mig om att jag kunde få ersättning för ett fästingbett som skett tidigare samma år, där läkare konstaterat borrelia med efterföljande behandling. Jag anmälde skadan, och ett par veckor efter incidenten med bilen utbetalades 3 500 kronor på försäkringen.

Jag väljer att se det som att Gud tydligt sa till mig att generositet och givande alltid lönar sig. Jag försökte hjälpa en kvinna, det kostade mig 3 000 kronor, men från oväntat håll fick jag tillbaka den summan – och lite till. När jag hjälper eller ger till någon som behöver, så välsignar alltid Gud.

Det finns många bibelord som talar om att vi ska dela med oss, ge till den behövande, besöka den fängslade, bära varandras bördor … Helt enkelt vara generösa med det Gud gett oss. Tid, pengar, kunskap eller vad det nu kan vara. När du ger av det du har, oavsett hur mycket eller litet det är, så välsignar Gud och du får mer tillbaka.

Hur gick det för kvinnan med bilen? Det kom en annan generös bilist som lyckades bättre med startkablarna och medan min bil stod kvar, kunde hon köra iväg.

Ge evangelisten utrymme

Jag var nykristen, men kom tidigt in i ungdomsarbetet i församlingen. Jag insåg att mitt fokus låg på dem utanför kyrkan och blev en sådan jobbig typ som började ifrågasätta mycket av den inåtvända kulturen i kyrkan. Jag minns att min pastor vid ett tillfälle sa: »Jag stör mig på det mesta du säger, men just därför tror jag det är så viktigt att du är med«. De orden gladde mig. Jag var omogen på många sätt, men han såg att jag hade ett perspektiv som behövde finnas med.

Evangelisten har en särskild gåva och utrustning att nå ut med evangeliet till människor utanför kyrkan – men evangelisten är också en gåva till församlingen, precis som de andra tjänstegåvorna. Det innebär att evangelisten behöver uppmuntras och få utrymme att verka också i församlingen.

Det är lätt att känna sig obekväm i evangelistens närhet. Denne påminner gärna vårt stackars samvete när vi inte lyckas nå ut till de förlorade. Evangelisten drar sig inte heller för att utmana våra »heliga kor« som kan stå i vägen för att människor ska nås med evangeliet. Det kan till exempel vara när traditionen, bönehuset eller kyrkobyggnaden blir viktigare än kallelsen att nå ut.

Evangelistens radikalitet är en tillgång. Det ibland svart-vita och onyanserade perspektivet på saker och ting är inget problem som behöver tonas ned. Ibland behöver saker också sägas utan att lindas in eller balanseras. Är det kanske så att det vissa gånger blivit viktigare att vara positiv än att vara ärlig?

En annan av evangelistens tillgångar (som även kan upplevas hotande) är pionjärandan. Den tänker i nya banor eftersom dennes mål är att nya människor ska nås. Mod och risktagande är egenskaper som Gud har lagt ner i evangelisten, vilket församlingen behöver. Ofta har evangelisten också ett viktigt Gudsrikes-fokus. Är det bara verksamhet här eller ser vi frukten av Guds rike? Ser vi de under och tecken som ska följa de troende?

Världsevangelisten Billy Graham sa ofta att församlingens ödesfråga är att evangelisten blir inkluderad och bemyndigad i församlingen. Evangelistens perspektiv är förstås inte det enda viktiga, men församlingens övriga uppdrag som att döpa, lära, själavårda och lärjungaträna blir haltande om inte nya människor vinns. Jag hoppas därför att vi ska våga satsa på tjänster som är mer pionjära och utåtriktade, samt låta evangelistens radikala idéer få mer utrymme. Och ibland kanske det viktigaste är att uppmuntra evangelisten. Trots att det kan vara en jobbig typ.

Vincent Ihlberg

ungdomskonsulent Salt riks

Ninevehjälpen lanseras i höst

Medan sista slaget om Mosul pågick i början av juli befann sig representanter från EFS i Irak. Syftet med resan var att förbereda inför den kommande kampanjen »Ninevehjälpen« samt besöka den fritidsverksamhet för barn i flyktingläger, Child Friendly Space, som EFS sedan länge stödjer.

– Det som påverkade mig starkast var att höra männi­skornas berättelser. En kvinna i ett flyktingläger berättade hur hennes familj inte hade någonting kvar efter att IS tog deras husnycklar, id-kort och alla pengar, säger Josefin Norstedt, EFS insamlingsstrateg som var en av resenärerna, och fortsätter:

– Men mitt i all förödelse var det glädjande att se hur mycket fritidsverksamheterna betyder för både barnen och föräldrarna samt hur det skapar jobbmöjligheter för de anställda pedagogerna.

Med på resan var även EFS missionssekreterare Erik
Johansson, artisten Josef Johansson, en fotograf samt en journalist. Josef Johansson kommer under hösten släppa en låt och musikvideo till förmån för Ninevehjälpen. I nästa nummer av Budbäraren kan du läsa mer om varför Josef engagerar sig i Ninevehjälpen. 

Bibeln – både evig och ständigt ny

Bibeln må ha ett evigt budskap. Dock är det nära 2000 år sedan de senaste texterna skrevs. Kristna har därför i alla tider brottats med att hitta översättningar som hjälper nutida läsare att förstå vad Bibelns författare, och ytterst Gud själv, vill lära. Olof Brandt, generalsekreterare för Bibeln idag, guidar oss genom dagens bibelutbud.

Folkbibeln gavs ut 1998 och 2015 släpptes en språkligt reviderad och uppfräschad version med en utökad notapparat. Med över en halv miljon tryckta biblar är det en av de största bibelöversättningarna i Sverige och den används brett. Till sin karaktär vill Folkbibeln ligga närmare grundtexten, men med ett modernt och lättläst språk. De 15 åren mellan Bibel 2000 och Folkbibeln tycker jag känns av, och jag kan tänka mig att en yngre läsare upplever denna som lite mer lättläst. folkbibeln.se

Varför nöja sig med en översättning om det nu är bra med mångfald? Ta gärna en titt på Arguments bibel med åtta olika översättningar i en och samma bok. I spalter kan du enkelt jämföra verser från fem svenska biblar, två engelska och den grekiska grundtexten. argument.se

Jonas Berg­stens projekt Kärnbibeln tar akt på problemet att det kan vara svårt att översätta så att författarens ursprungliga tankar kommer med. Kärnbibeln är en expanderad översättning. Där det behövs används flera svenska ord för att förmedla grundtextens fulla betydelse. Tanken är att man som läsare ska få med en större del av innebörden i vad ett grekiskt eller hebreiskt ord betyder. karnbibeln.se

Med massor av extramaterial och personporträtt på 80 bibliska personer är detta en perfekt bibel för en nybörjare. Den är skriven för att en tioåring ska kunna förstå och med andra ord passar den ganska bra för många andra också. Som översättning används Nya Levande Bibeln i NT och Levande Bibeln i GT. sjobergsforlag.se

The Message av Eugene Petersson är en parafras, alltså en friare översättning som försöker översätta tanke för tanke. På svenska finns Nya testamentet, Psaltaren, Ordspråksboken, Höga visan och Predikaren. Som bibel utmanar The Message, ofta kommer jag från läsningen med nyöppnade ögon, men också med frågor som »står det verkligen så« eller »kan jag verkligen översätta det så«. Har du börjat slumra till i din läsning rekommenderar jag någon månad med denna bibel som kur. Använd den dock inte som enda bibel, men den är ett mycket bra komplement till andra översättningar för att sätta igång hjärnan. libris.se

Visste du att …

  • Fördjupning? Jonas Dagsons bok »Vilken Bibel?« för dig som vill läsa mer om svenska bibelöversättningar.
  • Lyssna? Bibel 2000 finns numera på Spotify.
  • Fågelperspektiv? Vill du ha en snabb överblick, läs en barnbibel.
  • Bilder? För den som är mer grafisk finns ett par serie- och mangabiblar på marknaden.
  • Andra språk? Bibelbutiken.se har nästan 100 språk i lager.
  • Bibelsamtal? Bibeln idag har en podcast som tar upp bibelfrågor.

Enkla och kärnfulla – därför sjungs Lina Sandells psalmer

Prästen och psalmförfattaren Per Harling skulle välja ut ett 40-tal favoritpsalmer till en psalmbok med svenska psalmer på engelska, tänkt för sammanhang där det ge­men­samma språket inte är svenska. »Swedish Hymns« fick den heta, och den kom ut 2016. Fyra Lina Sandell-
psalmer kom med.

– Det var inte svårt att välja, säger Per. »Tryggare kan ingen vara« sjungs vid så gott som varje dop, och »Blott en dag« och »Bred dina vida vingar« är två av våra vanligaste begravningspsalmer. Alla tre finns med i psalmböcker i USA. Eftersom »Jesus för världen« är en av våra mest sjungna fastepsalmer tog jag med den också. Det fanns ingen översättning av den, så jag gjorde en.

Den är dessutom en av hans egna favoriter:

– När jag sjunger den tåras alltid mina ögon. Jag tror att det beror på kombinationen av den enkla melodin som pendlar mellan moll och dur, och texten som trots sin anknytning till fastetiden är så fylld av glädje.

Det har skrivits många psalmer sedan 1800-talet. Hur kommer det sig att just Lina Sandells fortfarande finns med?

– De beskriver tron på ett bra sätt. De uppmanar oss att vara nära Jesus. Min favorit är »Bred dina vida vingar« – den är så fylld av kärlek och omsorg, säger Anette Danielsson som är kyrkomusiker i Norra Tjusts pastorat i Gamleby.

– »Blott en dag« sjungs mest vid begravningar hos oss, men också vanliga söndagar när den passar in i temat, säger Sofia Falk som är kyrkomusiker i Brämhult i Borås. Den, »Tryggare kan ingen vara« och »Bred dina vida vingar« kan många här. Vi sjunger dem ofta på våra äldreboenden. De ger tröst, glädje och trygghet.

Anna-Lena Josefsson är musikpedagog i Björklinge, nära Uppsala, och arbetar mest med barnfamiljerna där.

– Att Lina Sandells sånger sjungs vid de viktiga tillfällena i livet visar på något. De har hängt med så länge. Den som ligger närmast mitt hjärta är »Jesus kär«, som bön. Den har varit min aftonbön länge, säger hon.

Per jämför texternas livskraft med melo­diernas:

– Hennes texter är fulla av bibelreferenser som nog går många förbi i dag. Tyvärr. Om jag ska vara ärlig tror jag att deras överlevnad i första hand beror på de enkla och berörande melodierna.

Ja, melodierna har nog gjort sitt till. Anna-Lena berättar att körsångare brukar tycka om »Bred dina vida vingar«. Själv är hon förtjust i »En liten stund med Jesus«, för tonsättningens skull. Sofia tröttnar ibland på att spela »Tryggare kan ingen vara«, men har börjat spela den med mjuka punkteringar och tycker att det blir bra.

På väggen i Sofias arbetsrum sitter en affisch från en mässa med Lina Sandell-
tema. Anna-Lena har haft ett Lina Sandell-program som hon har framfört på olika platser och sjöng nyligen Carolas tonsättning av »Modersvingen« med en av sina körer.

Per skrev en biografi till 100-årsminnet av Lina Sandells död 2003, och i samband med det letade han också bland hennes mindre kända texter och tonsatte 15 av sina favoriter för kör. En av sångerna, »Modersvingen«, gav titeln åt häftet.

– Den är gripande med bilden av Gud som en moderlig fågel under vars vingar och modershjärta man får sin trygghet. Det är samma bild som hon använder i »Bred dina vida vingar«. Hon skrev om Gud som en mor långt före vår debatt om så kal-lat inklusivt språkbruk – i ungefär 60 av sina sånger beskriver hon Gud i moderliga termer, säger han.

Vad kan det vara som får människor i dag att fastna för hennes texter?

– Det finns en enkelhet i dem, säger Per.

– »Blott en dag« kan bli så uttjatad, men ibland kan den gripa tag väldigt. Ett steg i taget …, säger Sofia.

Vill du veta mer om Lina Sandell?

Lina Sandell har blivit föremål för forskning de senaste åren. Sofie Walters doktorsavhandling »’Det var en plågsam stund, en stund af inre smärta’ – En psykografi över Lina Sandells sorgebearbetning mellan åren 1858–1861« utkom 2013 på Artos förlag, och i senaste Kyrkohistorisk årsskrift finns Gösta Imbergs artikel »Brevet om Lillan«.

Gnistan i den djupa brunnen

Jag minns dörrar. Ytterdörrar. Innerdörrar. Dörrar i tunn masonit. Dörrar av tunnaste plywood. Dörrar det gick att blåsa omkull. Dörrar som var omöjliga att öppna. Portar. En ledde till polishuset. En annan var den lätta gallergrinden från tillnyktringsenheten. Och så fanns dörren som låste in oss på OBS-kliniken.

Slutstationerna. Inte alla. De viktigaste. Jag minns känslan av att stängas ute, utan att ens förstå vad som skedde. Dörrar från utsidan. Från fel sida, dörrar som slog igen. Dörrar som stängdes. Bakom oss, framför oss. Ingen dörr lät sig öppnas. Ingen väg ledde fram. Rum efter rum stod låsta. Slutna. Vi fördes bort. Var och en efter sin sort. Tunga tunga portar, som gjutna av all världens oro. Smidda. Det fanns aldrig ett ädelträd, en ceder i Libanon. Det fanns en tom oändlig skolgård. Tiden var bottenlös under sommarmånaderna. Jag minns dessa lätta grindar, andra slog i vinden, dörrar vi inte kunde dyrka upp, dörrar man bara lät vara låsta. För alltid.

Jag minns ljudet av nycklar i lås. Det blev en gräns vi inte kunde passera förbi. Ännu en dörr.

Komma till tro? Resa ett torn? En speciell innerdörr. En vacker glasdörr – motiv, färger, mosaik. En fiskare. Ett nät kastas i sjön. Det var dörren jag slog sönder på min väg ut från konfirmationsundervisningen. Glaset sprack – från kant till kant. Nätet fångade aldrig mig. Aldrig oss. Det kastades förgäves. Aldrig fick vi höra berättelsen om rösten som ropade in i mörkret, den döde Lasarus var vid liv. Hur stilla sin hunger med sten? Vad är en älskande fader? Vill han oss väl? Be och vi skall få?

Ät din sten. Stå framför din stängda port. Bli ingen.

Och det märkliga. Vetekornet slår rot, blir liv, en droppe nåd som plötsligt låter natten spricka upp. Som att omfamnas av kärlek från insidan. Se hur allt blir ljus, mitt i natten. Det fanns dörrar, hundratals portar. Det fanns vägar som aldrig gick mig till mötes. Dörrarna som var stängda för oss. Vår värld. Hur kan den svage vara den starke? Hur tro när allt är tvivel? Vad kallade på mig? Ropade hem mig om natten? Vad gnistrade i den mörka djupa brunnen? Stjärnorna sjöng för Job. Ingen talade för oss. Jag stängdes av från konfirmationsundervisningen. Smällde igen dörren till samlingsrummet. Sprucken. Från kant till kant. Nätet brast. Fiskaren gick itu. Jag kom aldrig tillbaka.

Det fanns svarta fält som aldrig övergav oss. Från ingenstans ett korn av hopp. I allt detta. Ett vetekorn lät sig dö, bli till. Glasdörren till undervisningen gick mitt itu. Jag lät mig stängas ute. Hur finna tro där ingen tar emot dig? Det är enkelt. Den son som ropar ut sin ångest, förtvivlan. Den son som är lämnad. Det gick att förstå. Himlen spricker, som en glasdörr man slagit igen bakom sig. Överlämnad till det som blir till dag, återuppståndelsen. All längtan efter att bli hel, nätet av kärlek fångade oss.

Var och en efter sin sort.

Kristian Lundberg

författare