Nu avslutar Carl & Marita Hasselberg sina fem år som EFS-missionärer i Tanzania, där de arbetat på bibelskolan i Kiabakari och på sjukhuset
i Bunda.
Åren i Tanzania har präglats av både glädje och utmaningar. Ett stort tacksägelseämne är de 14 nya evangelisterna som tar examen från bibelskolan och går ut i tjänst nu, men stiftets och bibelskolans ekonomi är också ett fortsatt böneämne.
Carl och Marita återvänder nu till Borås, där Marita har fått ett arbete på en barnmottagning medan Carl ska resa runt och berätta om deras arbete i Tanzania. De tackar för allt stöd och alla förböner under åren i Tanzania och ber för att det de gjort ska få fortsätta att bära frukt!
Marita berättar:
»En ljuspunkt var när jag fick leda min sjätte kurs i barnsjukvård för personalen på sjukhuset i Bunda. Kursen handlar mycket om barns rättigheter och hur man bemöter sjuka barn på ett bra sätt så att de slipper vara rädda. Första dagen fick deltagarna en vacker afrikansk tygkasse med läroböcker, såpbubblor och ballonger. Nästa morgon berättade Teresia, en ny sjuksköterska, om en treårig flicka som hennes familj tagit hand om. Flickan, som varit försummad och undernärd, hade inte lekt eller pratat. Hon var helt apatisk. Men Teresa hade blåst upp en ballong och gett den till flickan, som sträckte sig efter den – och log! Tack Jesus!
Så fantastiskt att undervisningen fick bära frukt så snabbt och påtagligt och att så enkla saker som ballonger kan visa på Guds, föräldrars och vårdpersonals kärlek.«
Erik Johansson har haft ett fantastiskt men utmanande första år i Armeniens huvudstad Jerevan.
Armenien är EFS allra nyaste missionsland. »Det finns inte så många upptrampade stigar här«, berättar Erik. Men han ser ändå tydligt hur Gud har lett under året och hur EFS vision »Människor och samhällen förvandlade av Jesus« fått konkret betydelse för många av de nykristna flyktingar han jobbar med. Församlingen som Erik leder består av människor som funnit en fristad i Armenien, men som fortfarande lever i utsatthet i det nya landet. Erik blir kvar i Jerevan fram till sommaren 2025.
Erik berättar:
»En äldre man dök upp på församlingens veckobön en onsdagskväll. Han hade kommit till Armenien från grannlandet i söder för att besöka sin vuxne son, som satt i fängelse här, eftersom han försökt ta sig till Tyskland med falskt pass. Den gamle mannen, som uttryckligen sa att han inte är kristen, ville ändå att vi skulle be för sonen. Fyra dagar senare – på söndagens gudstjänst – kom mannen tillbaka. Han hade fått bönesvar, redan under torsdagen hade sonen blivit frisläppt! Detta såg han som ett konkret svar på bön, och nu önskade han att få bli kristen. »Be för mig i dag, för i morgon bitti reser jag hem igen«, sa han. Vi bad för honom och dagen efter reste han hem igen, med en befriad son och en ny livsinriktning«
Rickard & Emmeli Karlsson Lundmarks första månader i Tanzania har fyllts av praktiska bestyr och fantastiska människomöten.
I augusti flyttade Rickard och Emmeli till Iringa med sina tre barn för att arbeta med den lutherska kyrkan i Tanzania. De första månaderna har bestått av allt från praktiskt fix med hus, bilar, el och internet, samtidigt som de också fått möta många nya människor i kyrkan och deltagit i daglig swahiliundervisning. Farhågorna om barnens skolgång och sjukdomar visade sig vara helt obefogade, men däremot har processen med uppehålls- och arbetstillstånd till exempel varit en rejäl huvudvärk.
– Mest påtagligt är hur livet i Tanzania är mer utsatt än i Sverige. Såväl motgångar som medgångar drabbar med full kraft. Utmaningarna och oförutsägbarheten är större och dalarna djupare, men glädjen, förundran och tacksamheten blir också starkare, berättar de.
Rickard & Emmeli
berättar:
»Något av det som berört oss mest är alla berättelser vi möter om EFS långa och trogna arbete här. Det kan vara en kyrka byggd av svenskar, fotografier på väggarna, svenska flaggor eller psalmtexter av Lina Sandell. Minnen av tidigare missionärer vårdas med stor omsorg. Deras insatser har ofta varit helt avgörande för människors tro och påverkat flera generationer. I Ihimbo blev vi särskilt rörda av pastor Yonas, som med stor stolthet bar blågul kostym för att visa hur viktiga de svenska missionärerna varit för hans församling. Att få vara en länk i denna långa kedja är oerhört betydelsefullt för både oss och församlingen. Vi gläds också över att få bidra till TEE, ett EFS-stött program som utbildar framtidens evangelister och präster och lägger grunden för sund teologi i kyrkan.«
I januari flyttade Samuel & Rebecka Folkesten med sina barn till Addis Abeba, Etiopien, för att arbeta som EFS-missionärer med fokus på en utsatt minoritetsgrupp.
Under familjens första år på plats har mycket tid ägnats åt att lära sig de nya kulturerna. De berättar att deras tidigare erfarenhet av arbete med flyktingar och migranter i Sverige gett dem en viss inblick i hur svårt det är med integration. Men nu, som migranter i Etiopien, känner de en ännu starkare samhörighet med sina migrantvänner i Sverige och ser hur viktig hjälp och vänskap är för att etablera sig i ett nytt samhälle.
Samuel berättar:
»I juni fick jag följa med EFS partner Warsan till internflyktinglägret Bali Mataan i Somaliland, där klimatförändringarna gjort att människor förlorat sitt levebröd när boskapen dött av torka och värme. Warsan ger bland annat läkarvård i byn, men jag berördes särskilt av ett projekt för att hjälpa människor ur fattigdom genom att bli självförsörjande. Ett av dem är ett symaskinsprojekt där kvinnor lär sig att sy kläder och får låna symaskiner för att sälja kläder på marknaden. I den stora tragedi som klimatförändringarna har orsakat på Afrikas horn såg jag hur Warsans självhjälpsprojekt gav människor nytt hopp!«
Sarah Nilsson har gjort sin praktik på sjukhuset i Padhar, Indien under hösten. En av de hon mött är Aruna Salomon, som studerar till sjuksköterska med stöd från EFS.
Aruna Salomon, 26 år, är en sjuksköterskestudent med stora drömmar om att göra skillnad. Aruna växte upp på barnhemmet i Shahpur, utan att veta vilka hennes föräldrar var. Under sin tid på barnhemmet berättar hon att hon mötte Guds kärlek och kom till tro på Jesus. Det var också där hon kom i kontakt med EFS, som fanns med och stöttade hemmet.
– EFS har hjälpt mig så mycket! Om de inte hade hjälpt mig, vet jag inte hur jag hade klarat mitt liv, säger Aruna.
Hon berättar att stödet inte bara gett henne ekonomisk hjälp utan också trygghet och vägledning i hennes studier och andliga liv.
Nu drömmer Aruna om att bli en skicklig sjuksköterska och specialisera sig. Hon vill stanna kvar i Padhar för att hjälpa de mest utsatta.
– Snälla berätta för de i Sverige att jag är så tacksam för det som EFS har gjort!, säger Aruna.
Under hösten har David Frosthagen & Filip Åkesson praktiserat på Hope for Children i Etiopien. Där har de bland annat varit på förskolan och på träningscentret för ungdomar. En av de unga tjejer som de träffat där är Tsehaynesh Amsalu.
Tsehaynesh är 17 år och kommer från Kodja i den konfliktdrabbade Amhara-regionen i norra Etiopien. När hon växte upp var hennes pappa allvarligt sjuk och det var svårt för hennes mamma att försörja hela familjen. Kriget gjorde det också svårt för Tsehaynesh att leva ett vanligt liv och gå till skolan, så hon bestämde sig för att åka till Addis Abeba för att hitta ett jobb och hjälpa sin familj.
– Flera av mina närmaste grannar dog och situationen var helt desperat. Jag var väldigt rädd, berättar Tsehaynesh.
Men att komma som ensam tjej till Addis utan utbildning och familj är både svårt och farligt. Därför är Tsehaynesh väldigt tacksam för att hon kommit i kontakt med Hope for Children, som gett henne en utbildningsplats och nytt hopp om framtiden.
– Nu läser jag till hårfrisörska och en dag drömmer jag om att kunna öppna en egen salong! Och här behöver jag inte höra någon skottlossning längre. Nu kan jag fokusera på mina studier, och jag behöver inte vara rädd för att dö.
Praktikanterna Ingrid Stenberg & Hedvig Hedström har tillbringat tre månader i Iringa, Tanzania. Där har de bland annat fått se olika delar av kyrkans barnrättsarbete. En av de ledare de träffat är
Hasborn L. Myenda, som arbetar
för att stötta de mest utsatta.
Varje lördag händer något speciellt i Iringa. Då slår kyrkan upp portarna för ett projekt som de kallar »Compassion« (omsorg/medkänsla), ett initiativ där barn mellan 3 och 11 år får hälsokontroller, och vid behov betalar kyrkan även för deras sjukvård. Kyrkan hjälper även utsatta ungdomar.
– Det finns fortfarande väldigt mycket tråkiga mönster här omkring. Mycket droger och alkohol bland ungdomar och oönskade graviditeter, säger Hasborn, som leder arbetet.
Nyligen döptes också en pojke med funktionsnedsättning som på grund av sitt handikapp inte varit välkommen till den kyrka familjen gått till tidigare.
– Guds älskar ju alla. Det spelar ingen roll vem du är, säger Hasborn och betonar hur viktigt det är att Guds kärlek också ska bli praktisk och synlig för alla genom kyrkan, oavsett vilken bakgrund och status i samhället människor har.
MEST KOMMENTERAT
Hallå där Helena Eriksson …
EFS breddar stödet till Östafrika
Tuff verklighet för återvändare i Irak
Växa upp utan att växa bort
Vem är präst – egentligen? Om det allmänna prästadömet