År 2022 ser ut att bli ännu ett pandemiår. Samtidigt har nöden i världen förvärrats dramatiskt och de väpnade konflikterna har blivit fler. Budbäraren har varit i kontakt med EFS missionärer i Tanzania och Etiopien för att höra hur barnen i deras sammanhang mår.
Frida Thornell, som är utsänd av EFS till Addis Abeba, bekräftar att det psykiska illamåendet bland unga ökat i Etiopien.
– Nedstängningarna har inneburit mycket dötid då de flesta barn saknar möjlighet att studera hemifrån. De har varken datorer eller några vuxna som kan hjälpa dem. Dessutom har de förlorat det mål mat som de får i skolan. Många barn har också tvingats in i barnarbete, berättar Frida.
Även arbetslösheten har förvärrats, vilket i sin tur leder både till ekonomisk stress, sysslolöshet och att kriminaliteten bland unga ökat. Många barn vittnar om pressade hemsituationer och om mer bråk och våld i hemmen, enligt Frida. Oron för de pågående konflikterna i Etiopien påverkar också de familjer som inte själva befinner sig direkt i de krigsdrabbade områdena.
– Trots att det knappast finns några möbler i de enkla hem vi besöker, så har nästan alla en TV som står på. Timme efter timme sitter familjerna på madrasser på golvet och lyssnar på nyheter om pandemin och om konflikter, svält och människor som är på flykt. Gissa hur det påverkar barnen att lyssna på all denna information och propaganda som är ämnad för vuxna? frågar Frida.
Pandemin och dess konsekvenser har en tendens att förstärka den ojämlikhet och sårbarhet som redan finns. Frida berättar vidare om en ensamstående mamma som kommit till tro och som släkten därför tagit avstånd ifrån. Tidigare försörjde mamman den lilla familjen genom att arbeta som städerska, men när skolorna stängde behövde hon stanna hemma och ta hand om barnen och snart blev hon avskedad och stod helt ensam, utan inkomst.
– Under många månader satt de där hemma, tre barn och deras mamma i ett litet lerhus med ett enda rum, utan fönster. De satt i mörkret, för att spara el. Eftersom de var rädda för att bli smittade av covid gick de inte ut. Den yngsta sonen, som antagligen skulle få en diagnos i Sverige, har svårt att lyssna och sitta still. Nu har han halkat efter ännu mer och riskerar att inte ens få börja i första klass. Eftersom mamman inte kan läsa kan hon inte hjälpa honom. Det här är bara ett exempel på en familj som hade det svårt innan pandemin och som nu fått det ännu svårare, berättar Frida.
Förutom de humanitära insatser som gjorts i norra Etiopien har Hope for Children i Addis Abeba distribuerat mat och förnödenheter till utsatta barn och familjer. Mekane Yesus-kyrkan har också delat ut hygienartiklar och mat.
– Det har snabbt bildats långa köer vid utdelningarna, så det är tydligt att behoven är stora, säger Frida.
Även i Tanzania vittnar missionärerna om hur landets barn farit illa under pandemin. När skolor och internat stängde var det svårt för arbetande föräldrar att ta hand om sina barn och många fick flytta hem till släktingar.
– Vi såg tydligt hur tonårsgraviditeter, barnvåldtäkter och misshandel ökade under den första vågen av covid, säger Nora Sandahl som är utsänd av EFS och Bial till Tanzania.
Många sökte hjälp på sjukhuset i Ilula där Nora arbetar och hennes kollegor fick stötta drabbade på flera sätt.
– Min kollega Happy Mgaya, som är sjuksköterska och socialarbetare på sjukhuset, har arbetat hårt för att skipa rättvisa för de barnen, fortsätter Nora.
Sexualbrott är ett känsligt ämne och många familjer vill helst att det som hänt sopas under mattan, men Happy har varit ihärdig, följt upp fallen och kallat in anhöriga för samtal och haft kontakt med både polis och socialtjänst. Flera åtal har väckts och många förbrytare har fått sitt straff, vilket också gett brottsoffren upprättelse.
– Men framförallt har medvetenheten och engagemanget hos både sjukhuspersonal och i det närliggande samhället ökat kring sexuella brott och det är väldigt positivt, säger Nora.
Sammanlagt har 1,6 miljarder barn i världen drabbats av att deras skolor stängts ner och de flesta av dessa barn bor i utvecklingsländer där möjligheterna till distansundervisning är än mer begränsade. Den uteblivna undervisningen är givetvis en enorm förlust för alla dessa barn, men kanske är just den psykiska ohälsan som följt i spåren av nedstängningar, isolering och våldsamma hemsituationer ännu värre?
I Unicef:s årliga rapport för 2021 konstateras att ett av fem barn ofta känner sig deprimerade. »Barnen har spenderat ovärderliga år av sina liv avskurna från familj, vänner, klassrum och lek – centrala element av en människas barndom«, säger Henrietta Fore som är chef på Unicef, i en kommentar till rapporten. Hon menar också att de effekter vi ser nu bara är »toppen av isberget« och varnar för att vi kommer se konsekvenserna av den kraftigt försämrade mentala hälsan under lång tid om vi inte agerar nu.
I Bials och EFS internationella mission är barnperspektivet och barnens mående centralt. Marita Hasselberg är barnsjuksköterska och även hon är utsänd till Tanzania i samverkan med Dansk Luthersk Mission, huvudsakligen för att arbeta med barn på sjukhuset i Bunda och undervisa om barnsjukvård. »Att se världen genom barnets ögon« är ett av de viktigaste perspektiven hon försöker förmedla.
– Under utbildningarna pratar vi mycket om barns rättigheter och om hur vi själva påverkats av hur vi vuxit upp och blivit bemötta, berättar Marita.
Både Marita och Nora lyfter också vikten av att använda lek och lekterapi i vården.
– Leken är också ett lärande. Barn behöver pröva, titta och smaka för att lära sig. Många gånger uppfattas barns lek som något oviktigt, något barnen gör för att fördriva tiden när de i stället skulle kunna hjälpa till med arbetet hemma eller studera, men leken är livsviktig, menar Nora.
Att leka är också ett viktigt sätt att handskas med smärta och rädsla och Nora berättar att de försöker uppmuntra föräldrarna till sjuka barn att prata, sjunga, busa och leka med barnen, även om de är sjuka.
I skuggan av pandemin och det ökade psykiska illamåendet fokuserar nu Bials kampanjveckor i februari och mars särskilt på barns rätt till fritid, lek och vila.
–Oavsett hur behoven ser ut så vill EFS och Bial sätta barnens bästa i centrum, säger Sofia Svensson som är inspiratör på EFS internationella avdelning och även ansvarig för arbetet med Bial.
Genom utbildningssatsningar och skolluncher, söndagsskolor, hälso- och sjukvård verkar Bial för att möta barns behov och stärka deras rättigheter. Bial stöttar bland annat skolhem i Indien, barnverksamhet i Tanzania, skolor för hörselskadade barn i Eritrea och insatser för utsatta barn i Etiopien.
– Vi behöver se till hela barnet – till fysiska, såväl som andliga, sociala och psykiska behov. Det är vårt ansvar att skydda barnen, men också att stärka dem och öka deras chanser till ett gott och helt liv, säger Sofia.
MEST KOMMENTERAT
Hallå där Helena Eriksson …
EFS breddar stödet till Östafrika
Tuff verklighet för återvändare i Irak
Växa upp utan att växa bort
Vem är präst – egentligen? Om det allmänna prästadömet