»Tror du att det blir kärnvapenkrig?« Frågan kommer en kväll från ett av mina barn och jag förstår varför han funderar över det. Nyhetsflödet de senaste månaderna har varit mörkt; kriget i Ukraina, svältkatastrofen på Afrikas horn och dödsskjutningar med tonårspojkar som både offer och förövare. I Iran misshandlas och avrättas unga människor som längtar efter frihet, och inför julen kom larmrapporter om att allt fler barnfamiljer i Sverige inte har råd med mat. Listan kan förstås göras mycket längre. När mörkret blir för stort och ogreppbart tar det lätt överhanden och gör att både rädsla och missmod flyttar in i hjärtat. Det är lätt att slå ned blicken och tappa hoppet. 

Men om vi fäster blicken på Jesus, världens ljus, kan vi se både hopp och liv i mörkret. Jag påminns om inledningen av Johannesevangeliet: »I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. I honom var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.« (Joh 1:1–5)

Stanna upp vid de här fem verserna en stund. Här finns vårt hopp! Det här året kan vi som Kristi kropp tillsammans ropa till Gud i bön att människor och samhällen ska förvandlas av Jesus. Vi kan låta Guds tankar prägla våra tankar genom att läsa Bibeln. Och vi kan vara givare som ger generöst av det goda vi har fått. 

Jag vill säga som psalmisten i Psalm 122: »Jag lyfter mina ögon upp till bergen. Varifrån skall min hjälp komma? Min hjälp kommer från HERREN, som har gjort himmel och jord. Inte skall han låta din fot vackla, inte slumrar han som bevarar dig.«

• Della
• Twittra