Hur ska man veta vad som ska vara normerande i läran? Det finns ett antal olika förslag på vilken eller vilka måttstockarna ska vara. Traditioner, erfarenheter, upplevelser, vetenskap och Bibeln är de viktigaste kandidaterna som brukar nämnas. Reformatorerna ansåg att sola Scriptura, »Skriften allena« var svaret.
Hur skapas vår tros innehåll? Givetvis kommer en hel del från Skriften, men vi påverkas också av kulturen och traditionen – hur saker och ting brukar uttryckas och gå till – i de sammanhang vi är med i. Våra erfarenheter och andliga upplevelser spelar roll, liksom den vetenskap som finns i vår samtid. Förkunnelse vi lyssnat till och själavård vi fått styr också. Ärligt talat är det för de allra flesta av oss inte enbart Bibeln som är källan för vår tro. Hur blir det då med »Skriften allena« – enbart Bibeln?

Uttrycket skriften allena utgår faktiskt inte ifrån att Bibeln är det enda som påverkar vår tro. Vi behöver skilja mellan vad som är källor till vår tro, vilket kan vara nästan vad som helst, och vad som ska normera tron. ”Skriften allena« säger att enbart Bibeln ska ytterst vara bestämmande för trons innehåll. Det är i Skriften vi möter det som Gud har sagt genom profeter, apostlar och sin Son. Vi kommer inte närmare de ursprungliga händelserna än så här.

Är inte Skriften en produkt av kyrkan och traditionen? Luther ansåg att det var fel att säga så. Tvärtom menade han. Genom det bibliska budskapet skapas kyrkan. Det är Skriften som är kyrkans moder. Kyrkan mottog Skriften. Den kände igen Bibeln på dess livgivande Kristusbudskap. Kyrkans tradition står inte över Skriften utan under den.

Luther menade att kyrkans tradition var bra bara den fick rätt roll. Den hjälper oss att förstå Bibeln. Däremot är den ingen separat uppenbarelse. Luther hävdade att falska läror som fanns i kyrkan bland annat hade sin grund i att traditionen uppfattades som Guds ofelbara ledning.

Vad betyder skriften allena i praktiken i dag?
1. Vi får tillgång till ett redskap som hjälper oss att ge traditionen dess rätta plats. Vi kan med hjälp av Skriften pröva all tradition och nyttja allt gott bibliskt den bidrar med.
2. »Skriften allena« hjälper oss också att pröva all förkunnelse och alla (apostoliska) ledarskapsanspråk. Inget ord från vare sig små eller stora påvar, apostlar och profeter ska åtlydas om det inte på ett sunt sätt kan förankras i Bibeln. Hävdandet av Skriften som högsta norm innehåller ett djupt demokratiskt anslag. Vi har alla en möjlighet – och skyldighet – att pröva olika anspråk mot bibelordet.
3. Skriften allena är även ett skydd mot att våra egna subjektiva tolkningar får sista ordet. Vi protestanter har i praktiken ofta missförstått principen om »Skriften allena« och använder den som om det betydde »jag allena«. Våra egna mänskliga omdömen har enligt reformatorerna inte företräde före kyrkans gemensamma (traditionella) tolkning, om vi inte genom våra argument kan visa andra att det vi säger är mera troget Bibelns samlade budskap. Därför är också det gemensamma samtalet på Bibelns grund så viktigt. Kyrkan är, som man brukar säga, en tolkningsgemenskap.

Hur ska då Bibeln tolkas? Här är Luther och reformatorerna tydliga. Den ska tolkas utifrån sitt centrum: Kristus. Därför finns en balans mellan »Skriften allena«, som är uppenbarelsens innehållsliga ram, och »Kristus allena«, som är uppenbarelsens innersta innehåll. Dessa två samspelar, och gör det bäst i den kristna gemenskapens bibelsamtal: Var skulle vi finna Kristus om inte genom Skriften? Hur skulle vi förstå Skriften om inte utifrån dess centrum i Jesus Kristus?

• Della
• Twittra