Vi planterar nya församlingar är fascinerande läsning, fylld av vittnesbörd från Sverige. Boken är ett viktigt inslag bland den kristna litteraturen. Något jag fascineras av är att man tagit in en bredd av författare, i olika åldrar, män såväl som kvinnor. Det ekumeniska nätverket Vidare, som ligger bakom boken har enats kring följande mål: »Vi vill hjälpa varandra så att våra församlingar senast 2025 planterar fler församlingar än vad som läggs ner.«

I en tid då kyrkan tappar folk kan många känna sympati för detta mål, så även jag. Här finns att lära även för den som inte är med i en plantering. Något jag fastnar för och som är genomgående är att boken andas längtan. En längtan efter ett kristet liv som gör skillnad. Att få se människor komma till tro på Jesus. Boken kan här väcka en god längtan. Dock kan jag sakna en teologisk stringens i de olika presentationerna. Frågor väcks i mig. Vad innebär det att starta en ny församling enligt Nya testamentet och vad kan vi lära av kyrkohistorien? Är till exempel husförsamlingar framtiden, eller finns det skäl att slå vakt om den organiserade kyrkan? Jag slås av att det karismatiska livet och lovsången tycks vara centralt i många av presentationerna. Vilken plats får då Bibeln/predikan? Boken är läsvärd, men väcker olika frågor. Kanske gott bara det. 

• Della
• Twittra