Torbjörn Freij har under nästan hela sitt yrkesverksamma liv varit en profil inom kristenheten och arbetat både som pastor och som journalist. Samtidigt har Freij kämpat med ett sexmissbruk som tidvis varit under kontroll och tidvis utom kontroll. Missbruket uppdagades år 2000 när han var ledarskribent på tidningen Dagen. Freijs missbruk ledde till löpsedlar och skriverier i kvällspressen.

Efter den kraschlandningen var Freij borta från offentligheten och alla ledaruppdrag i flera år, men nu är han verksam som ledare inom den kristna tolvstegsrörelsen Celebrate Recovery, som på svenska betyder ungefär »fira tillfrisknandet«. Denna rörelse är en modifierad variant av Anonyma Alkoholisters program. Men hur utvecklade Freij sitt missbruk?

– Min uppväxt präglades av sjukdom och förluster i familjen. Farfar var ett tabubelagt ämne. Jag har senare fått veta att han var alkoholist och nykristen när han träffade farmor. På den tiden fanns väldigt lite kunskap om beroendet som en sjukdom och ingen tolerans för återfall. Farfar uteslöts ur farmors liv, och är en blank sida i familjealbumet. Men jag vet att han på äldre dagar blev Frälsningssoldat, säger Freij.

Torbjörns far hade ett mer socialt accepterat missbruk: arbetsnarkomani. Han arbetade som evan­gelist, socialarbetare, skyddskonsulent och socialpolitiker. Arbetsnarkomanin tog hans liv när han bara var 47 år gammal och Torbjörn, som då var 10 år, kom att ta stort ansvar för både sin storebror, som led av tvångssyndrom, och sin lillebror, som led av en variant av diabetes som bland annat innebar att han drabbades av koma över 50 gånger före 15 års ålder.

– Pornografin blev en smärtlindring för mig i den här situationen. När jag som tonåring kom i kontakt med pornografin hade jag samma erfarenhet som en nykter alkoholist jag känner. Han berättade hur han som elvaåring drack slattarna ur sina föräldrars överblivna vinflaskor – jag var hemma. På samma sätt var det för mig, säger Freij och fortsätter:

– I dag brukar jag presentera mig som en »tillfrisknad sexmissbrukare som numera jobbar med missbrukets undervegetation«, vilket i mitt fall handlar om separationsångest, smärta och stress.

Uttrycket »undervegetation« är intressant eftersom det signalerar ett annat perspektiv på synden än det som enbart fokuserar på den konkreta handlingen, överträdelsen. Den ställer en djupare fråga: Hur ser den mylla i mig ut i vilken synden får fäste? Vad i mig är det som får mig att dras till problematiska beteenden och beroenden?

Detta brukar i klassisk teologisk terminologi beskrivas som skillnaden mellan laster och synder. Lasten är ett karaktärsdrag, en disposition (precis som dygden, som då disponerar till positiva handlingar), medan synden är handlingen – eller symtomet på lasten, om man så vill.

Celebrate Recovery startades ursprungligen av Rick Warren, välkänd pastor i Kalifornien i församlingen Saddle­back Church.
Bakgrunden till Warrens initiativ var att en nykristen medlem i församlingen, John Baker, blev entusiastisk när han hörde att det fanns smågrupper i församlingen: »Det har jag ju erfarenhet av genom AA«, tänkte han. Men Baker blev besviken och frågade Warren: »Varför finns det inte samma transparens och ärlighet i en församlingsbaserad smågrupp som i en AA-grupp?«

Även de som inte varit med i en AA-grupp kan nog relatera till den atmosfär som uppstår när människor är ärliga med att de har en beroendesjukdom, att de har kraschat och nu i ärlighet vill jobba med detta.

– Det stora problemet i svensk kristenhet är präktigheten, bristen på autenticitet.

Freij menar att det som hindrar människor från att vara autentiska är, förutom den allmänmänskliga tendensen att vilja dölja sina svagheter, att det förekommer en kyrklig kultur som kräver en from fasad:

– En pastor berättade för mig hur han i äldstekåren uppmanade medlemmarna att öppna upp för varandra och dela sin brottning. En i äldstekåren berättade att familjen nästan alltid bråkade hela vägen till kyrkan, för att bli tysta när de närmade sig kyrkan och sedan hålla masken. »Är det inte seger i hemmet?«, hade en annan i äldstekåren förvånat frågat. Och därigenom, som pastorn sa: »lagt locket på i 40 år framåt.«

Kanske kan det tänkas att också ett utpräglat juridiskt perspektiv på synden bidrar till denna kultur. Om vi tänker på synd i enbart juridiska termer är problemet med synden främst skulden som vi ådrar oss genom den konkreta handlingen: ingen skuld utan handling.

Men om vi tänker i mer medicinska kategorier och att problemet med synden inte minst är att det hindrar oss från att leva de hela och goda liv som Gud har tänkt för oss, är handlingen ett symtom på ett underliggande problem: »undervegetationen«, som Freij uttrycker det. Och då blir det kanske inte så stor skillnad mellan de som begår den synliga handlingen och de som inte gör det – något som Jesus menar i Bergspredikan och i sitt möte med äktenskapsbryterskan. Vi har alla en undervegetation, en del kan hålla den inom mer socialt accepterade ramar än vad andra kan.

För att få en förändring av kulturen menar Freij att det krävs att ledarna i en församling själva går igenom den process som beskrivs av tolvstegsrörelsen och vågar vara öppna med sin brottning. På så sätt skapar man utrymme för andra att också berätta om sin process.

Tanken med Celebrate Recovery är att det ska vara ett stöd inte bara för dem som har regelrätta missbruk utan för alla oss som inte redan är fullkomliga:

– Inom Celebrate Recovery är det bara en fjärdedel av deltagarna som är substansmissbrukare. Ytterligare en fjärdedel har ett regelrätt missbruk av något annat slag som sex- eller spelberoende. Hälften av deltagarna är vad jag kallar »normalstörda«, och där räknar jag in alla »vanliga« människor, som bearbetar undervegetation i form av sår, ovanor och beroenden.

Freij återkommer till präktigheten som ett hinder för väckelse och andlig växt. Det rimmar väl med grundtanken inom Anonyma Alkoholister att ärlighet är grundförutsättningen för ett tillfrisknande. En annan viktig aspekt inom tolvstegsrörelsen är insikten om att tillfrisknandet tar tid och att man behöver »leva en dag i taget«, som det heter i Sinnesrobönen. Hur förhåller sig denna tanke till den spiritualiteten som ibland betonar det snabba och omedelbara skeendet?

– Jag såg en rolig skämtteckning som anknyter till detta: »The elevator to recovery is out of order. You must use the steps.« (Hissen till tillfrisknandet är ur funktion: du måste använda trappstegen.)

– Min vän, som jag berättade om, som drack slattarna från sina föräldrars flaskor blev av med sitt alkoholsug på 20 sekunder efter förbön. Men efter det har han arbetat i 10–15 år med sin missbrukspersonlighet. Om Gud skulle ta bort alla våra karaktärssvagheter med en gång skulle vi bli andligt lobotomerade. Vi behöver växa och läka gradvis, säger Freij, och fortsätter:

– För att få förlåtelse räcker det med att bekänna inför Gud. Men för att bli helad från ett beroende krävs det ofta att jag får bekänna för en gemenskap. Ofta har mina ovanor och beroenden en anknytningspunkt hos något i mig, ett sår som jag inte sällan fått i relationer. Skadan har kommit i relationen och läkandet kommer genom relationer. Det finns en läkande kraft i detta att bekänna för andra i en stödjande miljö.

Det finns en paradox i den kristna gemenskapen. Å ena sidan är tron att människan är ofullkomlig och syndar helt fundamental i vår tro. Å andra sidan blir vi nervösa och har svårt att hantera när det visar sig att någon faktiskt syndar.

Celebrate Recovery finns i dag i åtta församlingar runt om i Sverige med möten varje vecka. Många fler församlingar har ett begynnande arbete och det finns även planer på församlingsplanteringar utifrån Celebrate Recovery. Potentialen i detta är stor då det skapar ett språk och ett sammanhang för människor att vara öppna och ärliga med sin undervegetation och stödja varandra i sin vandring.

Om kyrkan är lite för fokuserad på »skuldproblemet« jämfört med »syndproblemet« – alltså på skulden snarare än på den destruktivitet som synden för med sig – så skulle Celebrate Recovery och liknande sammanhang kunna vara mycket viktiga för att ge redskap att bearbeta undervegetationen i våra liv.

• Della
• Twittra