När detta skrivs har regeringen precis lyft de tidigare restriktionerna med anledning av pandemin, och från och med den 29 september – den dag när detta skrivs – kan fullvaccinerade återgå till ett mer normalt liv. Borta är reglerna för deltagartak för allmänna sammankomster. Borta är begränsningarna i hur man får sitta tillsammans i sällskap. Borta är kraven på avstånd mellan personer och grupper.
Tanken är att livet ska återvända till det normala, samtidigt som det inte är helt självklart vad som är det normala. De lättade restriktionerna innebär för kyrkorna att de kan öppna igen. Vi kan fira gudstjänst »som vanligt«. Vi kan samlas till bön och tillbedjan – och vi kan fira nattvard. Allt detta har vi längtat efter.
Men kanske har vi också glömt bort en del av glädjen i att mötas. Kanske har vi skaffat oss nya vanor där gudstjänsten och bönegemenskapen inte har samma utrymme som tidigare. Kanske har vi blivit bekvämare. Vi har kunnat fira gudstjänst hemma i vardagsrummet framför datorn på den tid som passat.
Visst finns möjligheter i det digitala som vi kan vara tacksamma för; i det avseendet kom pandemin i en fördelaktig tid. Om vi inte hade haft tillgång till digitala möten och gudstjänster via digitala medier hade livet varit ännu svårare, och det finns förvisso fortsatta möjligheter i den världen. Troligen kommer en del av digitaliseringens möjligheter att kunna användas även fortsättningsvis. Och ändå: inget går upp mot det fysiska mötet.
Det är i Mötet vi kan se varandra i ögonen, möta varandras blick, förmedla det ordlösa. Det är ingen tillfällighet att det personliga mötet är grundläggande både för gemenskap och för växt. Tänk bara på alla skildringar av hur Jesus mötte människor och hur mötet varit centralt i all levande trosutövning och avgörande i all förblivande trosöverföring.
De som vet påstår att corona kommer att finnas kvar länge än. Ändå kan vi möta framtiden med förväntan. Det finns ett liv »efter corona«, och det livet kan vi se fram emot med glädje och hopp.
MEST KOMMENTERAT
Hallå där Helena Eriksson …
EFS breddar stödet till Östafrika
Tuff verklighet för återvändare i Irak
Växa upp utan att växa bort
Vem är präst – egentligen? Om det allmänna prästadömet