Regeringen i Addis Abeba reagerade omedelbart på TPLF:s attack och dirigerade federala styrkor norrut. Samtidigt aktiverades den säkerhetspolitiska delen av fredsfördraget mellan Etiopien och Eritrea varvid eritreanska förband gick över gränsen. TPLF:s styrkor var inriktade på en offensiv söderut (mot Addis Abeba?) men hejdades av den federala armén i samarbete med Amhara-regionens militära förband. Under stridigheternas första tre veckor tvingades TPLF retirera och den federala armén omringade huvudstaden Mekelle som intogs efter artilleribeskjutning. Då hade TPLF:s ledarskikt redan lämnat staden och omgrupperat splittrade förband i bergstrakterna i Tembien. Samtidigt opererade eritreanska förband i den norra delen.

Enligt premiärminister Abiy Ahmed var det fråga om en polisiär insats för att återupprätta lag och ordning i regionen där TPLF gjort väpnat uppror. TPLF:s sagesmän bekräftade att de startat fientligheterna, men att det skedde i nödvärn inför ett förväntat anfall från Addis Abeba och Asmara. Det finns fog för båda förklaringarna. Den federala regeringen hade inget annat val än att agera kraftfullt när dess armé utsatts för attack. Samtidigt är det uppenbart att fördraget mellan Eritrea och Etiopien kunde uppfattas som riktat mot TPLF. Eritreas president Isayas hade offentligt uttalat sig att Eritrea aldrig befunnit sig i krig mot Etiopien (kriget 2000–2002) utan mot TPLF.

I januari tycktes förhållandena återgå till det normala i Tigray. Offentliga institutioner öppnade, fysisk infrastruktur och telekommunikationer började fungera. Men lugnet var bedrägligt. TPLF:s styrkor var inte krossade, utan splittrade. Skärmytslingar och sabotage ägde rum, transporter överfölls och flera av den nya administrationens tjänstemän mördades. Människor fortsatte att söka sig till flyktingläger och jordbruksarbetet försummades. 

Under de första månaderna 2021 koncentrerades nyheterna i internationella media på den allt svårare livsme-delssituationen. Tigray är som regel inte självförsörjande på livsmedel. Också ett »normalt« år som 2016 uppskattade World Food Programme att 24,7% av befolkningen i Tigray var »food insecure«.

Men skörden i december 2020 stördes av krigshandlingarna. Matbristen sommaren 2021 är extraordinär och FN säger att 80% av befolkningen lider brist. Därför borde mathjälp vara en högsta prioritet på båda sidor. Den federala rege-ringen säger sig kriga mot TPLF, inte mot Tigrays befolkning och TPLF säger sig företräda befolkningen. Därför kan man säga att det var obetänksamt av TPLF att utlösa konflikten strax innan skördetid, speciellt som man kunde vänta sig att kriget fördes på det egna territoriet. Det är också tragiskt att livsmedelskonvojer nu fördröjs både av regeringen och av TPLF av administrativa och säkerhetsskäl.

Den 28 juni kom ett fullständigt överraskande besked. I ett tv-sänt tal meddelade Abiy Ahmed att den federala armén utlyser ett ensidigt eldupphör och drar tillbaka trupperna från regionen. De orsaker som angavs var följande: 

Befolkningen i regionen motarbetar och saboterar för den provisoriska administrationen. 

Det går inte att vinna kriget eftersom TPLF:s sympatisörer är civilister om dagarna och gerilla-soldater om nätterna. Den federala armén ska inte föra krig mot folket.

Sedan november har tio gånger mer än Tigrays normala bidrag från den federala budgeten utbetalats (för återuppbyggnad och nödhjälp). Statsbudgeten klarar inte av en sådan utgiftsnivå.

Etiopien kan inte ha stora delar av armén stationerad i Tigray på lång sikt. Det måste finnas beredskap för eventuella fientliga angrepp i andra delar av landet.

Nu åvilar det TPLF att ansvara för administrationen av hjälpen till folket.

Om detta är hela sanningen så framstår motiveringen som beundransvärd från ett MR-perspektiv. Men situationen är mer komplicerad. Dagarna innan tillkänna-gi-vandet rapporterades inträffade eskalerande strider på en nivå som utomstående inte trodde TPLF var i stånd till. När den federala administrationen lämnat Mekelle, tog det inte lång tid innan tungt beväpnade TPLF soldater marscherade genom stadens gator och – till de hurrande stadsbornas förtjusning – visade upp flera tusen tillfånga-tagna federala soldater. 

Skedde Abiys ensidiga vapenvila under galgen? Han har under flera månader varit utsatt för hård press från USA och EU vilka dragit in bistånd och krävt eldupphör för att återuppta det. Vidare tyder det stora antalet förödmjukade fångna federala soldater i Mekelle på att den federala armén lidit nederlag. TPLF:s uttalanden har därefter varit stridslystna. Talespersonen Getachew Redda förklarade att man inte tänkte hörsamma Addis Abebas uppmaning till vapenvila. Enligt al Jazeera (29/6) sade han till AFP att

»De / TPLF / var beredda att förfölja sina politiska motståndare långt bortom Tigray – även så långt som till huvudstäderna i Etiopien och grannskapet Eritrea, som har allierat sig med Abiy«. 

I första hand gäller detta hot västra Tigray som nu kontrolleras av Amhara-regionens militära styrkor. Området är ett bördigt lågland med stora kommersiella jordbruksföretag som gränsar till Sudan. Om TPLF tänker sig en fortsatt fientlig relation till Addis Abeba så är det strategiskt avgörande att ha en internationell gräns. Men situationen är komplicerad eftersom området inte är en del av det historiska Tigray utan sedan medeltiden varit känt som Wolkeit – en del av de amhariska provinserna Beghemder, sedermera Gondar. TPLF inkorporerade Wolkeit 1994 när de tog över hela styret av landet, uppmuntrade tigreanska bosättare att slå sig ned, trakasserade den amhariska befolkningen och förbjöd amhariska att undervisas i skolorna. Sedan dess finns det i Amhara-regionen en politisk rörelse som argumenterar för de fördrivna amharernas sak. I inbördeskrigets inledningsskede tog amhara-regionens styrkor kontroll över området varvid delar av den tigreanska befolkningen flydde medan tidigare fördrivna amharer återinflyttade. När detta skrivs står tigreanska och amhariska militära enheter mot varandra vid den regionala gränsen.

USA – som driver en pro-TPLF linje – säger att de amhariska miliserna måste lämna Västra Tigray. Premiärminister Abiy, som är beroende av stöd från Amhara-regionen, kan svårligen gå med på detta.

I min tidigare artikel (»Vad händer i Tigray?«, Budbäraren nr 3, 2021) diskuterade jag informationskriget kring konflikten, där tongivande internationella massmedia och organisationer tydligt tagit ställning. Man uppfattar TPLF som en tappert kämpande underdog mot övermakten Etiopien, där fredspristagaren förvandlats till en krigshetsare som sanktionerar civila massakrer, våldtäkter, svält och etnisk rensning. Faktabakgrunden till en sådan bild är emellertid synnerligen skakig. Inne i Etiopien samlar Abiy sympatier inte minst sedan TPLF börjat föra trupper mot Wolkeit, mot norra Wollo och in i Afar-regionen.  Den 22 juli hölls massdemonstrationer i Addis Abeba till förmån för premiärministern och landets enhet. Flera regioner, till exempel Sidama, lovade sända sina regionala säkerhetsstyrkor norrut för att hjälpa den federala armén att stå emot TPLF:s attacker.

TPLF mobiliserar också totalt. Både äldre män och barn ingår i trupperna. Enligt Borkena News (24/7) säger talespersonen Getachew Redda att familjer som vägrar sända sina barn till krigstjänst inte kommer att få ta del av FN:s livsmedelsbistånd som nu administreras av TPLF. Den 24 juli rapporterade två kanadensiska forskare hur barnsoldater används av TPLF i deras pågående offensiv mot Amhara-regionen (Ann Fitz-Gerald och Hugh Segal »Canada must respond to use of child soldiers in Tigray«. Ethio12.com). Det återstår att se huruvida amhara-trupperna också mobiliserar barn.

Men Etiopien är mycket mer än Tigray. De nationella valen till parlamentet hölls den 21 juni i sju av landets tio regioner. Av de 37 miljoner som hade registrerat sig gick 90% till valurnorna där 47 partier (de flesta lokala) ställde upp. Abiys Prosperity Party fick överlägset flest röster. Kompletterande val ska hållas i september i de regioner/valkretsar som inte deltog (men inte i Tigray). Valet övervakades av bland andra Afrikanska Unionen som i sin preliminära sammanfattning noterade att valet hållit god ordning och varit fridfullt. USA (som inte skickade observatörer) kallade valet »betydligt bristfälligt«. Det slutgiltiga resultatet återstår att fastställa, men det står klart att Abiy Ahmed blir vald att leda landet för en femårsperiod. En viktig fråga för det nya parlamentet blir att skriva om landets konstitution. Man kan förvänta sig att den av TPLF införda etniskt baserade regionala indelningen kommer att revideras.

När detta skrivs (27 juli) är konflikten i högsta grad pågående. Det går inte att med någon tillförlitlighet spekulera om hur och när den kan biläggas och landets energi riktas mot gemensamma utvecklingsansträngningar. 

• Della
• Twittra