De första raderna ur låten »Mina områden« av gangsterrap-gruppen Kartellen skulle kunna beskriva Flavia Perez uppväxt i Jordbro, ett miljonprogramsområde utanför Stockholm: »Ungar röker braj utanför fritidsgården. Tjackisen står och dyrkar nåt av låsen. Polarns mamma gömmer Systembolagspåsen. Välkommen till mina områden«. Idag är Flavia 45 år gammal och har upplevt hur Gud räddade henne ur kriminalitetens klor. Hon har även fått se flera av medlemmarna ur Kartellen böja knä och ge sina liv till Jesus.
– Mina föräldrar kom hit som politiska flyktingar från Argentina under 70-talet. Min pappa bar på mycket ilska och trauma från sin uppväxt och han drogs till andra unga män med liknande erfarenheter. Pappa skapade gäng och hamnade i fängelse i omgångar från att jag var tre år. Mamma försökte skydda oss barn och brukade säga att pappa var på en skola för att lära sig engelska – jag trodde henne.
När familjen besökte pappan på olika »engelskaskolor«, mötte Flavia en hård och dysfunktionell man som hon hade svårt att känna samhörighet med. När hon fyllt tio berättade hennes mamma att hon skulle bli storasyster och att hennes pappa äntligen skulle komma hem. Drömmen om att leva som en normal familj blev inte långvarig.
– Pappa började arbeta som tidningsbud på nätterna, men han höll sig inte undan det kriminella livet särskilt länge. En dag när jag gick hem från skolan kände jag instinktivt att något var fel. Jag hörde rop och skrik och en polishelikopter svävade ovanför vårt höghus. Grannarna hängde ut från sina fönster för att se vad som hände – till slut insåg jag att ropen kom från min lägenhet. Pappa eskorterades ut av poliser och åkte återigen in i fängelse. Efter det var ingenting sig likt.
Flavias mamma försökte ta sitt liv i omgångar efter det som hänt och letade efter tröst i flaskan medan Flavia fick axla ansvaret för sin lillebror och hushållet. Hennes äldre bror blev försörjaren i familjen och med pappans kontakter bildade han snabbt ett eget kriminellt nätverk. Så höll de tre syskonen på tills Flavia fyllde 16 och hennes mamma återigen försökte ta sitt liv.
– Då upptäckte brandkåren och ambulansen att det fanns två minderåriga i hushållet och vi skulle bli omhändertagna av socialen. Men det var helt oacceptabelt av släkten, så jag och min lillebror fick packa våra väskor och sattes på ett flyg till Sydamerika för att bo med farmor.
Flavia fick börja om på nytt i ett främmande land. Hennes pappa blev utvisad från Sverige och hennes bror hamnade i fängelse. I Flavia tändes en strimma av hopp, kanske skulle hennes pappa äntligen ta sitt ansvar för sina barn när de återförenades i Uruguay? Det var inte hans plan – han skulle leva livet när han äntligen var fri. Flavia utvecklade en ätstörning och svimmade stup i kvarten på grund av undernäring.
– Jag slutade äta för att få min vilja igenom. Jag gjorde allt jag kunde för att få åka tillbaka till Sverige. Efter ett tag var min pappa tvungen att ge med sig. Jag hade precis fyllt 18 och sa för mig själv när jag satt på flyget: »Du kommer aldrig mer att se mig«.
Flavia började om på nytt i Sverige. Hon ordnade med lägenhet, tog körkort och började jobba på nattklubb. Det Flavia inte förstod var hur trasig hon var på insidan, vilket gjorde att hon drogs till killar som också mådde dåligt. Efter flera relationer som gått i krasch, började Flavia ifrågasätta sig själv.
– Jag tittade upp mot himlen och ropade ut: »Om du finns, vem du än är – hjälp!« Alla männen i min familj satt inne och mamma låg på psyket. Det fanns ingen i min närhet som kunde hjälpa mig, men jag var desperat.
Vad Flavia inte visste var att en man vid namn Leo satt hemma i sin lägenhet i Sydamerika vid den tiden och bad till Gud om att bli använd av honom. En tid därpå fick han åka till Sverige för att provspela för Hammarby. Leo kände Flavias kusin och därför började de snart umgås. Han blev en stöttepelare i hennes liv. Leo hade fått till sig att Flavia var hans uppdrag i Sverige, och att han inte skulle vittna till henne med ord utan i handling. Hon kände att något var annorlunda med honom men förstod inte vad.
– Leo hade sagt till mig att vi skulle gifta oss och jag hade svarat »aldrig i livet«. Men snart var vi gifta och jag väntade mitt första barn. Jag kommer inte ihåg hur det hände, men det var det bästa som kunde hända. Leo visade mig Guds kärlek – han försökte aldrig pracka på mig tron på något sätt. När jag hade fått min son insåg jag att cykeln av utanförskap och kriminalitet måste brytas i min familj. Då började Leo predika!
Plötsligt förstod hon varför hennes man var så annorlunda jämfört med de andra männen i hennes liv. Hans tro präglade hela hans varelse och i Flavia väcktes en hunger efter Gud. Leo föreslog att de skulle börja gå i kyrkan. Flavia gick på alla möten hon kunde och blev medbjuden på en kvinnoretreat.
– Där upplevde jag hur Gud talade direkt till mig. Han visade mig att han hade varit med mig när jag var yngre och grät mig till sömns. Jag brukar säga att jag var med om en andlig hjärttransplantation – mitt hårda, trasiga hjärta drogs ut och jag fick ett nytt hjärta av kött. Jag upplevde en ström av kärlek och jag började älska mig själv.
Där började Flavias resa till förvandling. Hon fick drömmar om hur hon skulle leda medlemmarna av Kartellen till Jesus, och så blev det slutligen. Idag arbetar Flavia på Heart Sthlm, en församling och center startad utifrån Sebastian Staksets arbete med Heart of Evangelism. Flavia hjälper människor att ta sig ur utanförskap och kriminalitet genom undervisning baserad på bibliska principer.
– Vi alla behövs, Svenska kyrkan, frikyrkan, EFS… Oberoende av vilken gren vi sitter på hör vi alla till Kristus. Vi kan verka i våra respektive sammanhang och vara Kristusbrev för våra grannar.
MEST KOMMENTERAT
Hallå där Helena Eriksson …
EFS breddar stödet till Östafrika
Tuff verklighet för återvändare i Irak
Växa upp utan att växa bort
Vem är präst – egentligen? Om det allmänna prästadömet