Jag fyller år i april. Förut tänkte jag inte att det var något särskilt med födelsedagar egentligen (förutom när jag var liten och det var kul med kalas och presenter, förstås). Men när jag själv fick barn blev det en ny stark dimension – att på min födelsedag utstod min mamma smärta och kamp för att mitt liv skulle födas fram.
Under februari hade jag förmånen att besöka Indien och kyrkan i Madhya Pradesh som fyllde 100 år. Jag besökte också några av EFS missionärers gravar och stannade i tanken vid detta, att de varit med och liksom fött fram denna kyrka.
Vid närmare reflektion är det mycket som liksom föds fram. En tanke, en vision som tar sin början och som sedan bärs hela vägen fram till verklighet. Varje kyrka eller bönhus, där vi firar gudstjänst, började någonstans som en tanke som sedan blev konkret.
Vi borde fira, fira alla dessa »mödrar« som liksom gett liv. Låta den tanken smitta oss till att fortsätta vara sådana som låter nya saker formas.
Det kan också komma tider när det som en gång föddes inte längre finns kvar. Jag har många böcker i mitt bibliotek om EFS historia som berättar om människor som levt, drömt och arbetat, verksamheter som kommit och gått – olika tider med olika berättelser. Jag vet inte om jag är udda, men jag har gjort många av dessa berättelser till mina därför att de är en del av EFS historia, och därmed både min och din. Människor som vi, som gått före, som kämpat för att liv skulle bli till i städer och på öde platser – och många gånger blev det också så. Vi är en del av dem och har en skyldighet att hedra vår historia, hedra kampen för livet och för vad de trodde på och bad och arbetade för.
När vi ser oss omkring idag behöver vi vakna och fortsätta den kampen. Jag hörde häromdagen att det finns droger på den ort där jag bor, och vårt lilla samhälle ska nu ha vuxna som går runt på byn på helgerna. Kampen för livet behövs på plats efter plats. Våra ungdomar fastnar i hopplöshet, missbruk och psykisk ohälsa. Våra äldre lider av ensamhet. Som kristna vet vi att Jesus är den som djupast helar och upprättar. Hur blir vi som våra »mödrar«, de som kämpade för livet?
I Nya testamentet läser vi om när Jesus ska lämna jorden. Han säger till sina lärjungar: »Jag lämnar er inte ensamma. Hjälparen den helige Ande ska undervisa er om allt.«
Vi är inte utlämnade åt oss själva. Den helige Ande är närvarande bland Guds folk. Det är dags för oss att be: Kom helige Ande. Kom forma mig och gör mig till en kämpe, en kämpe för livet.
Och så får vi inte glömma firandet – tillfällena att säga tack till Gud. Tack för livets gåva, tack för församlingen, tack för att Ditt rike växer till!
