Från helgelse- till väckelserörelse

Helande och helgelse är temat när Torbjörn Aronsson tar oss vidare på resan genom karismatikens historia.

1800-talets väckelserörelser i USA föregrep pingstväckelsens genombrott på flera olika sätt. Andens dop och helande blev teman för förkunnelse och praktik genom den internationella helgelserörelsen. Andens dop förknippades med helgelse eller med kraft att vittna och ta initiativ för Guds rike. Helande och socialt engagemang sågs ofta som olika aspekter av helgelsen och förknippades med människans återupprättelse i Kristus.

1800-talet innebar metodismens globala genombrott. Vid John Wesleys död 1791 fanns det cirka 150 000 organiserade metodister i världen. Hundra år senare uppgick antalet till cirka 8,7 miljoner. Antalet personer som regelbundet deltog i metodistiskt gudstjänstliv kring sekelskiftet 1900 var cirka 25 miljoner runt om i världen. Metodismens centrum flyttades under 1800-talet till USA och påverkade de protestantiska samfunden där på ett kraftfullt sätt. Det gällde framför allt John Wesleys undervisning om helgelse, eller kristen fullkomlighet (Christian perfection) som han själv hellre uttryckte det. Att varje kristen var kallad att sträva efter fullkomlighet var en ny förkunnelse bland protestanter. Wesleys medarbetare John Fletcher underbyggde denna förkunnelse genom att peka på Andens roll i Apostlagärningarna. Genom dop i Anden eller uppfyllelse av Anden kunde människan få den kraft som behövdes för att helgelsen skulle fullbordas.

Från 1830-talet och framåt vann Wesleys och Fletchers helgelseförkunnelse insteg bland många av de protestantiska samfunden i USA och sedan under andra hälften av 1800-talet i många kyrkor i Europa. Förkunnelsen omformades och anpassades till olika teologier, med resultat att det snart fanns en lång rad olika definitioner av både helgelse och andedop. Tanken på helgelse kopplades också samman med tankar på fysisk och social upprättelse eftersom frälsningen innebar ett återställande av Guds avbild i Kristus. Helande, men också ett starkt socialt engagemang, kom att prägla den internationella och interkonfessionella helgelserörelse som tog form. Absolut nykterhet, hälsosam livsstil, och helande knöts samman med förkunnelse om helgelse, andedop och världsmission. Evangelister som Charles Finney (1792–1875) och Dwight L. Moody (1837–99) blev portalfigurer för att sprida helgelseförkunnelsen i allt vidare kretsar.

Eftersom den ursprungliga helgelseförkunnelsen inte primärt syftade till församlingsgrundande, utan personlig andlig förnyelse och mission, kunde kvinnor tidigt uppträda som predikanter inom ramen för helgelsekonferenser, evangelisationskampanjer, och informella möten och gudstjänster. Från slutet av 1860-talet började nya samfund och interkonfessionella helgelseorganisationer att bildas. De kunde expandera tack vare de nya snabba kommunikationsmedlen. Ångbåten och järnvägen skapade förutsättningar för både industrialisering, emigration och internationella kulturella och religiösa kontaktnät. De fredliga förhållandena underlättade ytterligare den snabba förmedlingen av nyheter och nya andliga rörelser.

Under 1880-talet planterades och grundades flera samfund och interkonfessionella helgelseorganisationer i Sverige med stöd och inspiration västerifrån. 1863 grundades Sjundedags Adventist-samfundet i USA av bland andra den tidigare metodisten Ellen Gould White (1827–1915). Den första adventistförsamlingen i Sverige startades i Grythyttan 1880. Frälsningsarmén grundades av den tidigare metodisten William Booth (1829–1912) i London 1865 och kom till Sverige 1882 under ledning av Hanna Ouchterlony (1838–1924).

1882 grundade Ebba Boström (1844–1902) Samariterhemmet i Uppsala som ett helandehem tillsammans med andra omfattande sociala projekt. Helgelseförbundet grundades 1887 av bl.a. Nelly Hall (1848–1916), vars helande- och helgelse-förkunnelse drog stora skaror. 1889 kallades John Ongman (1845–1931) från S:t Paul, Minnesota, till pastor Örebro Baptistförsamling.

1892 grundade han Örebro missionsförening, som blev ett centrum för en helgelseorienterad baptism inom Svenska Baptistsamfundet. Samtidigt med dessa nya samfund växte Metodistkyrkan kraftigt i landet, särskilt i hamn- och industristäder.

När Helgelseförbundet, Fribaptistsamfundet och Örebromissionen 1997 bildade Nybygget – kristen samverkan (2002 med nytt namn: Evangeliska Frikyrkan) förenades flera strömningar med gemensamma rötter i det sena 1800-talets internationella helgelserörelse. En betydande del av svensk frikyrklighet i dag har således sitt ursprung här och ytterst sett i John Wesleys teologi.

Den internationella helgelserörelsens teologi och globala nätverk utgjorde dessutom utgångspunkten för pingstväckelsens tillkomst, både i USA och i Sverige. Till den återkommer jag i nästa artikel.