Evolutionsläran eller Guds avbild

Frågan om när och hur Gud skapade världen har ibland skapat splittring bland kristna. Men vad är egentligen poängen med Bibelns skapelseberättelse?

Skapelse versus evolution. Tänk om Gud hade kunnat tänka sig att vara lite tydligare på den punkten? Bibelns författare hade kanske kunnat utesluta några rader från de där långa släkttavlorna, och istället bara lagt till ett antal bokstäver om ifall det handlade om en skapelse på sex tjugofyratimmarsdygn eller en mer långsam process? Nu är vi lämnade med den här slitningen mellan Bibelns skapelseberättelse och vår samtids syn på hur livet har utvecklats. Vi som kristna är alltid kallade att söka sanningen. Men som utgångspunkt kanske vi ändå ska lägga märke till vilken plats Bibeln ger till just frågan om hur och när världen skapades. Nämligen inte särskilt stor. Och det är kanske därför det finns en sådan spännvidd även bland bibeltroende kristna vad gäller tolkning av skapelseberättelsen i relation till evolutionsteorin. Bibeln ger oss helt enkelt inga tydliga svar.

Däremot kan vi utläsa väldigt mycket annat ur skapelseberättelsen om Guds tanke och syfte med sin skapelse:

1. Gud skapade ordning. En ordning och en genomtänkt design av både naturen och människan som sått frön till tro på en skapare hos många vetenskapsmän.

2. Gud skapade allting gott. Människan fick som uppdrag att föröka sig och förvalta den goda skapelsen väl. Gud skapade människan för något. För att leva i en kärleksfull relation med Gud själv, andra människor och skapelsen.

3. Gud blåste in sin livsande i människan och lät henne bli en avbild av sig själv. Han gav henne ett okränkbart värde bara i att vara människa, och gav henne platsen som skapelsens krona.

I skapelseberättelsen beskriver Gud människans identitet och plats på jorden. Gud skapade oss så att vi både skulle vara starkt sammankopplade till vår biologi och vår kroppslighet, men också med en egen ande, ett intellekt och en fri vilja. Här målas en rik bild av vem människan är, trots att vi inte får reda på vad som gör att nutidsmänniskan ser ut som vi gör idag. Men om den bild som Bibeln ger stämmer, är sanningarna om människans ursprung de mest avgörande för vårt mänskliga liv på jorden. Låt mig förklara.

En strikt sekulär-humanistisk förklaring av människan ser i grova drag ut så här: 

1. Någonstans började en blind och slumpmässig process utforma människan utifrån vilka egenskaper som gav fördelar för fortplantning och överlevnad.

2. Människan är ett djur bland andra som har lyckats lära sig att kommunicera väl och har en högre intelligens än andra djur. Men i egenskap av att vara en evolutionär produkt finns vi inte till för något.

3. Ingenting skapat har något objektivt slags värde nedlagt i sig, inklusive människan. Vi bara råkar finnas och vi får det värde som vi tilldelas subjektivt av andra människor. Eller som Richard Dawkins säger: »DNA neither cares nor knows. DNA just is. And we dance to its music«.

4. Utifrån en strikt naturalistisk världsbild är alla händelser bundna av lagen om orsak och verkan, och det finns ingen logisk möjlighet för människan att ha fri vilja. Våra handlingar är endast styrda av vår biologi, vår kultur och våra erfarenheter. Därför finns inte heller ett ansvar för de egna handlingarna.

Listan går att göra ännu längre över de konsekvenser, som en sekulär-humanistisk människosyn ger, när den dras till sin spets. När evolutionsteori alltså tar en strikt naturalistisk form och utesluter möjligheten till en skapare, är detta resultatet. Kontrasten blir stark till den kristna människosynen, där alla människor har getts samma okränkbara värde, är kapabla till att älska andra människor av fri vilja och ta ansvar för sina handlingar som moraliska varelser. När dessa sanningar levs ut får de konkreta konsekvenser. William Wilberforce, som spelade en nyckelroll i att avskaffa den brittiska slavhandeln i 1800-talets England, gjorde detta utifrån sin kristna tro och övertygelse om alla människors lika värde.

Gud har makten att skapa världen hur han vill: på sex 24-timmarsdagar eller genom en längre process. Därför borde inte frågan om hur eller när Gud skapade splittra den kristna kyrkan. Vi kan behöva leva länge med den ambivalens som frågan om evolutionsteorin skapar hos oss kristna, eftersom den i västvärlden ofta presenteras utifrån en naturalistisk grund. Att Gud är skapare av hela universum är dock helt avgörande för den kristna tron och ger enorma implikationer för mänskligt liv. De kristna sanningarna om människan är enormt hoppingivande och helt revolutionerande när de får ta sig konkreta uttryck och prägla hela samhällen – något de gjort länge i stora delar av väst. De ger en giltighet till FN:s mänskliga rättigheter och skäl till att fortsätta kämpa för varje människas upprättelse i egenskap av att vara Guds älskade barn. Vi kristna får vara bärare av sanningen om vem människan djupast sett är. Och en dag ska Gud själv upprätta hela sin skapelse.