Bra eller dåliga nyheter? I dessa tider av vitt skilda syner på vad som är vad, är det kanske fruktbart att damma av hur Bibeln talar om »goda nyheter«. I biblisk kontext handlar det inte om bra nyheter i största allmänhet eller en uppmaning att sålla bort otrevligheter. Nej, »evangelium« som begrepp springer tvärtom ur en mycket otrevlig kontext: krig.
När israeliterna drog ut i strid mot fienden stod religionen och kulturen på spel. Vann filistéerna var det en vinst för deras baalskult, med allt vad det innebar av lagar och högtider. Lyckades israeliterna freda sig var det i stället en vinst för Javeh och hans torah. Under denna tid skickade man ut kurirer med uppdraget att underrätta Sion om hur kriget gick. »Härligt är att höra budbärarens steg« heter det därför när denne kommer med bud »om seger« och »ropar ut goda nyheter« (Jes 40:7). Här används ordet evangelizo (evangelisera) i den viktigaste grekiska översättningen på Jesu tid, Septuaginta. Det glada budskapet – to euangelion – är ett segerbud. Eftersom Israels verklige regent varken är den sittande kungen eller folkets vilja utan Herren, är en seger för Israel lämplig att uttrycka med de fortsatta orden i samma vers: »Herren (och inte någon av avgudarna vars anhängare försökt bekriga oss) är (fortfarande) konung.«
Detta evangelierop – Herren är konung! – får i NT en fördjupad betydelse av att »Herren« identifieras som Kristus. Evangelieropet »Herren är konung« och den allra tidigaste bekännelseformeln för kristen tro »Jesus är Herre« (Rom 10:9), är alltså två identiska utsagor för den kristne. Det ropades ut över mänskligheten när han som korsfäst och uppstånden krossat syndens och dödens makt – allas fiender och krigets källa. Var och en som bekänner Kristus som segrare tar då del av segern, och ropet blir för den människan just »goda nyheter«. För den som tror och bekänner bryter evangeliet in!
Ännu en dimension öppnas av att det hebreiska ord som används för att »bära bud« (levaser, se till exempel Jes 40:7) av olika orsaker har samma rot (bsr) som ordet för »kött« (basar). Ordrötter är viktiga för semantiska kopplingar i hebreiskan, så när Johannes (visserligen på grekiska, men intimt förbunden med den hebreiska texten), skriver att Ordet blev »kött« (Joh 1:14) låter han den som kan höra hebreiskan bakom grekiskan förstå att just »köttet« (bsr) förkroppsligar det »goda budskapet« (bsr). Jesus själv är evangeliet. Det är han och inte någon annan; vare sig avgud, kung eller folkvilja, som har segrat och delar denna seger med var och en som kapitulerar inför honom.
Så får varje kristen löpa med detta glädjebud och inte glömma att en kurir bara har sitt uppdrag så länge han förmedlar det budskap han blivit sänd med: Herren Jesus Kristus är konung!
