EFS har ett rikt arv som vi med glädje firar under detta jubileumsår för internationell mission. Det finns mycket att tacka Herren för, många pionjärer och bönemänniskor att låta oss beröras av. Men i allt detta goda kan det också finnas en risk att vi börjar leva i glansen av fornstora dar. Om vi tror att EFS har en fortsatt plats i vårt land i dag, kan vi därför behöva böja våra knän och pröva våra motiv, i lyhördhet för hur Jesus kallar oss att här och nu leva missionellt.
Styrkan i mycket av EFS teologiska arv – rättfärdiggörelsen genom tron på Kristus, försoningen i Guds hjärta och så vidare – är att det skapar en frälsningsvisshet förankrad i honom själv. Men samtidigt är Guds väsen alltid mission. Genom sitt folk vill Jesus nå fler människor, just utifrån den grundläggande vilan i honom. Inte främst för att fler namn ska komma med i våra matriklar eller ansvarsgrupper – utan för att han vill att varje människa ska få lära känna honom.
Våra sammanhang och förutsättningar ser olika ut, men vi får lita på att allt har sin tid. Vad visar Gud oss på hemmaplan när vi gemensamt söker honom? Är det tid att omprioritera vår verksamhet för evangeliets skull? Eller utmanar Herren oss att sända människor in i något nytt – kanske en nyetablering av EFS – även om det skulle innebära att vårt sammanhang fick offra en del av sin bekvämlighet, och att driftiga människor går vidare?
Som ett led i att skapa en mer samordnad och hållbar organisation för framtiden pågår just nu en remissrunda om en ny och förenklad organisation för EFS. Detta är kanske inte något som så många av oss går igång på, men låt oss jämföra med bilden av skelettets uppgift i kroppen. Det ger inte liv, men ger stadga och möjliggör för livet att pulsera och förnyas. Det är detta liv som vi behöver ha i fokus – i vårt fall hur Jesus kallar och sänder oss till att verka missionellt där vi står, för att fler människor ska få komma till tro.
Saliga de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket. Matt 5:3
MEST KOMMENTERAT
Hallå där Helena Eriksson …
EFS breddar stödet till Östafrika
Tuff verklighet för återvändare i Irak
Växa upp utan att växa bort
Vem är präst – egentligen? Om det allmänna prästadömet