Ett litet, blommande missionsfält mitt i byn

På sin prunkade hörntomt upptäckte Henric människors längtan efter samtal, vilket ledde till en Alpha-kurs. Nu samlas de som kommit till tro hemma i köket.

Förutom att arbeta på ett lokalt modulsnickeri är Henric Oderhem deltidsbrandman i Rydaholm. Det var i relation till olika kollegor han först vågade stå upp för sin tro även när det blev obekvämt.

– Jag har ofta kristna ljudböcker i hörlurarna när jag snickrar och inte minst vittnesbörd av personer från Mellanöstern har utmanat mig, berättar Henric.

– De här personerna sätter liv och hälsa på spel när de berättar om Jesus. Men vad har jag att förlora? Lite anseende kanske?

I olika sammanhang har han fått se att många i dag är dåligt insatta i tron och han har även upplevt att taggarna kan vara vända utåt när det gäller tro. Ofta utifrån missuppfattningar, men dessvärre även på grund av dåligt bemötande från andra kristna.

– Ofta har jag fått börja från »minus«, men det har lärt mig att försöka lyssna bättre och svara människor i en ödmjukare ton.

Dessa erfarenheter har han också tagit med sig hem, där han och hustrun Kerstin – för övrigt missionsföreståndare för EFS – har anlagt en prunkande trädgård på sin generösa hörntomt. Inte minst fylld med dahlior sedan några år.

– Vi har förstått att människor ibland tar omvägen hit. Jag vet inte om det är för blommorna eller för att vi ofta är ute – och gärna pratar med folk, säger Henric med glimten i ögat.

Några som, för några år sedan, stannade för att samtala, var de nyinflyttade grannarna Kjäll och Marlene Tingshagen. Det dröjde inte länge förrän relationen fördjupades. Ur samtalen över blomrabatterna växte till slut en Alpha-kurs i miniformat fram.

För tredje året i rad träffas nu Henric, Kjäll, Marlene och hennes pappa Sven ungefär varannan, var tredje vecka. Och ytterligare personer finns med i bilden.

– I den lilla, trygga gruppen har en stor öppenhet vuxit fram, och det har också blivit mer själavårdande samtal än i en vanlig Alpha-kurs, säger Henric.

– Ofta har vi tittat på filmerna i förväg, men träffarna har ändå varat i både två och tre timmar eftersom frågorna är så många.

Medan Kjäll hade en kristen barnatro med sig från föräldrahemmet, hade Marlene tidigare sökt inom nyandlighet. Vad har utforskandet av kristen tro betytt för dem?

– Jag har alltid haft en tro på någonting större, och så träffade vi Henric. När vi kom in på detta med Jesus var det äntligen någon som lyssnade på mitt intresse för tron och kunde förklara vad den innebär, säger Kjäll, som också berättar hur bönesvar och Guds-ingripanden gjort tron konkret.

Både hans mor och en av hundarna har blivit helade.

I dag är Kjäll och Marlene mer rotade i tron. Marlene matar sig exempelvis med Guds ord genom att skriva av evangelierna i olika anteckningsböcker. Och fler personer i deras omgivning har börjat upptäcka Jesus.

– När jag kom ut med att jag blivit kristen gick telefonen varm. Vänner och bekanta var nyfikna, och många sa att de också har en tro, berättar Marlene.

– Det finns så många människor som är kristna i hemlighet, så vi måste gå ut med budskapet till dem, avslutar Kjäll.