Ängeln Gabriel har fått mycket exakta instruktioner om vad han ska säga till Maria, märker vi i söndagens evangelietext. Hans budskap avslutas med orden: »Din släkting Elisabet väntar också ett barn.« Välsignade information! Tänk dig för en stund in i Marias situation. Var ska hon nu ta vägen? Vem ska överhuvudtaget kunna tro på henne? Hon sitter där i Nasaret, av alla platser, till vem ska hon nu ty sig? Vem på denna jord skulle kunna ta hennes händer och säga orden: »Tänk Maria, att något så här ofattbart, fantastiskt och obeskrivligt underbart håller på att hända med dig?« Vem? Josef? Nej, han behövde tid att grubbla. Verkligheten vid denna tid var att om en kvinna blev gravid utan att barnets far trädde fram, stod hon inför en katastrof. Det är i denna kontext vi skall se ängeln Gabriels välsignade information: »Din släkting Elisabet…«

Det dröjer bara några dagar, så ger sig Maria iväg till Juda bergsbygd. Måtte det bara vara sant det ängeln sagt om Elisabet, hon var ju redan till åren. 

Det visar sig att hon stannar hos Elisabet i tre månader. Jag är övertygad om att vi här ser en av Bibelns djupaste vänskapsrelationer, något som också kan benämnas som vänskapens sakrament. Vi kan bara ana en bråkdel av vad kvinnorna fick betyda för varandra. Mänskligt sett skulle Maria aldrig ha klarat det utan den äldre Elisabets helgjutna stöd, och naturligtvis var deras vänskapsrelation med i Guds plan. Under dessa tre månader sa aldrig Elisabet: »Är du säker på att det var en ängel du såg? Var det inte en dröm? Var du verkligen vaken?« Nej, hon lyssnade och trodde vartenda ord Maria sa. Tillsammans anade de att Gud skulle göra något stort genom deras pojkar, och att de på ett alldeles särskilt sätt skulle stå i relation till varandra livet ut. Ängeln Gabriel sa så många underbara ord till Maria – men vi glömmer nog ofta bort vilken himmelsk omsorg som finns nedlagd i finalen: »Maria, din släkting Elisabet väntar också ett barn.«

• Della
• Twittra