Diakonissan Bengta Nilsson kom från Sniberup i Skåne. Där fick hon från tidig ålder lära sig innebörden av ansvar. Familjen levde under knappa förhållanden och var bara en generation från fattighuset där pappa Nils växt upp. 1866 skrevs Bengta in på Ersta diakonianstalt. Där utbildades hon till sjuksköterska och senare diakonissa.

I Stockholm arbetade hon vid diakonianstaltens lilla sjukhus med åtta sängar men också ute bland hungrande barn, misshandlade kvinnor och försupna män i Stockholms slum. Bengta skrev:

»Aldrig kan jag förstå varför karlarna räknas som mera än oss kvinnor! Om det var några som höll ihop familjerna, höll efter smutsen och ohyran, månade om barnen och lyssnade på Guds ord, så var det kvinnorna. Aldrig ska jag då gifta mig, tänkte jag många gånger när jag dödstrött stapplade hem efter arbetsdagen.«

Hon reste ut med missionsskeppet Angarius som missionsbrud för att gifta sig med Per Eric Lager den 22 november 1875. Med på samma resa, som gick via den nybyggda Suezkanalen, var Emelie Lundahl, Rosa Hagen och Bengtas studiekamrat, den andra diakonissan Beata Andersson. Visst hade det gjorts vissa ansatser till sjukvårdsarbete i Eritrea tidigare, men det var först i och med Bengtas och Beatas ankomst som det gjordes på allvar.

Det blev inte så lång tid Bengta fick verka som sjuksköterska. Men det är imponerande att läsa när hennes make i ett brev den 23 dec 1875 berättar om de sjukdomar hon behandlade i Eilet, ett halvår efter ankomsten i slutet av maj.

»Af de sjuka, som sedan Bengtas – min kära makas – ankomst varit i hennes vård, såväl i Abessinien som i Eilet, uppgår antalet till 374. De olika sjukdomar, dessa haft äro 51: 10 hava ansiktsvärk, 5 akut magkatarr, 4 benbrott, 6 benröta, 2 barnsängssjukdomar, 2 blodbrist, 2 bleksot, 7 brännskador … 2 äggvitesjuka, 35 ögonsjukdom. Af dessa hava två dött.

Om sjukvården kan sägas, att den vinner mer och mer ett glädjande erkännande bland infödingarne. Sjuka hava rekommenderats hit, såväl av de höga myndigheterna, som från andra uppsatta män, och sjuka anlända från nära och fjärran trakter.« (Missionstidningen, 1876.)

När läkaren Mehari Gebre-Medhin läste den långa beskrivningen av sjukdomar blev han mäkta imponerad över hennes kliniska iaktagelseförmåga: »Samtliga diagnoser verkar rimliga och var allmänt förekommande i området på den tiden. Man är nyfiken på hur hon behandlade dessa tillstånd«. 

Tiden blev dock kort, Per Eric Lager mördades den 17 juli året därpå och Bengta åkte hem till Sverige i oktober efter 1,5 år som missionär. Den första tiden därefter arbetade hon på Enskilda barnhemmet på Linnégatan 16 i Uppsala, där Bengta tog hand om fattiga och föräldralösa barn. Ur den brevkorrespondens hon förde med sin bror Göran, som emigrerat till Australien, framgår det att Bengta vid denna tid födde sin och Per-Erics dotter Erika. Barnet blev en ljuspunkt mitt i allt det mörka, men även denna ljuspunkt släcktes när Erika avled i sviterna av hjärnhinneinflammation efter knappt ett år.

Nästa tjänst blev som föreståndare för Ronneby brunn – den tidens mest besökta kuranstalt. Men det blev bara en kort tjänst, hon drömde som många andra om Amerika. 

Flera orsaker kan ligga bakom Bengtas därpå följande emigration till Amerika. För det första var flytt till Amerika vanligt. Över en miljon svenskar emigrerade till USA mellan 1860–1930. Därutöver bodde två av hennes syskon där och ett tredje skäl kan vara att hon behövde starta om på nytt.

I Chicago bytte hon namn till Benedicta, tog en medicinsk examen 1885 vid Hahnemann Medical College i Chicago. Kort efter utbildningen öppnade hon sin första privatmottagning i Rockford, men flyttade sedan till Minnesota och Missouri innan hon återvände till Illinois och Chicago. Hon finns med i register på legitimerade men får likt andra kvinnor inte arbeta vid något sjukhus.  

1887 gifte sig Bengta med svensken Mauritz Emanuel Carlsson, musiklärare vid Gustavus Adolphus College. 

1912 avlider Bengta, ett liv som blev 70 år, 7 månader och 12 dagar.

Mycket av fakta om Bengta Lager har jag hämtat från Lars-Olov Sjöström som forskat om henne och medverkat i ett par artiklar i Budbäraren nr 23, 2003 och aug 2011.

2017 kom en artikel i Läkartidningen om Bengta Lager av Tomas Bro, läkare och doktorand vid enheten för medicinens historia, Lunds universitet. Där har jag hämtat lite av de här senaste uppgifterna om henne. Han bekräftar det vi skrev i EFS jubileumsbok Det stora uppdraget, att Bengta var en av de första kvinnliga svenska läkarna. Vi skrev där att hon kanske var den första men han betecknar henne som den tredje kvinnliga läkaren i ordningen. 

Fram till 1889 hade EFS sänt ut 50 män och nära 30 kvinnor. 

• Della
• Twittra