774: Som när ett barn kommer hem om kvällen

För körsångare i kyrkor och bönhus, inte minst ungdomskörerna, var 60- och 70-talet en guldålder. Profiler i frikyrkorna som Olle Widestrand, Lennart Jernestrand och Göte Strandsjö bidrog starkt till förnyelsen av musiken med ett nytt tonspråk och breddade teman. 

Göte Strandsjö (f 1916) var särskilt produktiv. Han växte upp i Malmö i en musikalisk familj som tillhörde den då mycket unga pingströrelsen. Utbildad till sångpedagog blev han lärare och så småningom professor vid Musikhögskolan i Malmö. Han var också körledare, kompositör, recensent och ofta med i tv. I 35 år verkade han också som musiker i sin hemförsamling.

Hans framtoning var varm och vänlig, men hans texter kunde också rymma en sälta och en utmaning till ett radikalare liv. En del läsare minns nog tv-programmen Sång på gång, där Strandsjö ledde NU-kören och presenterade nya andliga sånger; »Mötas och skiljas« blev en av de mest omtyckta. Körsångare kommer kanske också ihåg musikalen Herren känner de sina, med sånger som »Gud, du är här« och »Lovad vare Herren«. 

En sommardag 1967 funderade Göte Strandsjö på hur han skulle kunna uttrycka i en sång hur enkelt han trodde det var för en människa att komma till Gud. Då fick han som i en vision se sig själv som liten pojke. Det var vinterkväll och han hade varit ute länge. Han frös och trappan upp till lägenheten var lång att gå. Men innanför köksdörren var mor. Där fanns värme, ljus och mat, vänliga ord, kärlek och ömhet. Så är det att komma till Gud, tänkte han, och då föddes »Som när ett barn kommer hem om kvällen«.

Denna innerliga sång med sin enda vers är den mest sjungna av Strandsjös många sånger och finns idag i nästan alla samfunds psalmböcker. EFS tog med den i sitt psalmtillägg redan 1986. 

Tron och frälsningen har många dimensioner. Våra vägar till Gud kan se mycket olika ut och det kan vara olika sidor av kristendomen som talar starkast till oss. Men vi är nog ganska många som kan känna igen oss i bilden av tron som en hemkomst, och Gud som den som möter oss med en vänlig famn – så som en god förälder gärna gör när barnet har varit ute och lekt tills det blivit kväll.