Ledare

Vi får inte sluta ge

Det står i Lukas 21:1–4 om hur Jesus: … tittade upp och såg hur de rika lade sina gåvor i tempelkistan. Men han såg också en fattig änka lägga ner två kopparslantar, och då sade han: »Sannerligen, den där fattiga änkan gav mer än alla de andra. De tog av sitt överflöd och lade det bland gåvorna, men hon gav i sin fattigdom allt vad hon hade att leva på.«

Är vi i dessa tider alla i någon mån som den fattiga änkan? För vi vet inte vad som händer med vår trygga tillvaro just nu – med våra placerade tillgångar, våra jobb, våra framtidsplaner och så vidare. Den pågående pandemin med dess följder förändrar i grunden våra livsbetingelser. Och jag tror att vi alla drabbas lite av en kollektiv chock när samhället skakas på djupet. Den naturliga reaktionen är då att hålla fast vid det lilla (eller myckna) vi har, vi slutar konsumera allt som upplevs som onödigt och vi slutar kanske också att ge.

Men här tror jag att vi måste stanna upp och tänka till. Vår kris här hemma är i förhållande till vad som händer i våra missionsländer mycket lindrig. Pandemin i kombination med de enorma gräshoppssvärmarna, som just nu invaderar främst länderna i Östra Afrika men även andra länder runt Indiska Oceanen som Indien, hotar att orsaka en av vår tids största katastrofer. I samhällen som stänger ner och därmed berövar de allra fattigaste möjligheten till att försörja sig, som stänger skolor och institutioner, som har en helt obefintlig eller i bästa fall undermålig sjukvård och där nästan alla grödorna förhärjats av gräshopporna – där kan katastrofen bli total. Pandemi och matbrist är en ekvation som obevekligen ger död och lidande. 

Vi i EFS måste göra allt vi kan för att rädda liv och mildra lidandet. Om det så bara handlar om en så enkel sak som att bekosta tillverkning av enkel skyddsutrustning till den lokala sjukvården, vilket kan rädda tusentals liv. Låt oss hjälpas åt att förverkliga alla goda initiativ. På sidan 10 kan vi läsa vad EFS gör för nödhjälpsinsatser. Dessa var inte planerade och finns inte med i någon budget. Vi behöver nu – mer än någonsin – frikostigt dela med oss. Våra gåvor räddar liv!

Till Kristi ära!