Präster tillhör en grupp i samhället som har hög risk att bli sjukskriven på grund av sitt arbete. Den vanligaste orsaken är psykisk ohälsa, oftast utmattningssyndrom med stressrelaterade orsaker. Visserligen ökar psykisk ohälsa lavinartat i hela samhället, men präster är en grupp som är särskilt hårt drabbad.

I Överlevnadsguide för präster tar Matilda Nyman med oss på en bitvis personlig resa där hon berättar om sin krasch och vilka redskap hon funnit som hjälp för att begränsa sig själv och sitt arbete. Undertiteln, Handfasta råd från en utmattad kollega, förklarar bokens intention väl.

Boken avverkar ett flertal tips som handlar om att sätta ramar för arbetet. Förr i tiden begränsades vi naturligt på många sätt, vi var där vi var och fick nöja oss med det. Nu, främst på grund av våra smartphones som gör oss tillgängliga dygnet runt, behöver vi hitta sätt att begränsa oss då samhället är gränslöst. Här skriver Nyman om behovet av expeditionstider, att-göra-listor, strukturerad kalender med inbokade pauser, hellediga dagar och luft i vardagsarbetet. Många av oss som tjänstgör i församlingar har goda råd att dela med oss av.

Upplägget gör att boken kan upplevas lite torr, den blir en handbok med handfasta råd och inte något mer. Nyman lever upp till sin intention att ge råd, men råden behöver prövas och det goda får behållas. Samtidigt lever präster i ett spänningsfält där vi å ena sidan riskerar att gå in i väggen i Jesu namn och å andra sidan att i gränsdragandets namn gå från att vara tjänare till att bli anställd och avlönad arbetare.

Min förhoppning är att Nymans bok läses av många, att råden lyssnas till och prövas, och att vi i våra sammanhang kan samtala om den avgörande skillnaden mellan att tjäna och att låtsas vara Gud. Vi behöver ju upptäcka våra gränser som människor och samtidigt vägra att överföra dem på Gud.

• Della
• Twittra