Du arbetar med bokföring och driver egen firma. Hur hamnade du där?
– Redan i sjätte klass visste jag att jag ville arbeta på kontor, att sitta med massa papper var det roligaste som fanns! Jag visste inte att det skulle bli just ekonomi, men på gymnasiet bestämde jag mig för att gå ekonomisk linje och efter studenten hamnade jag så småningom på en bokföringsbyrå. Där jag stannade i 10 år. Sedan har jag jobbat som ekonomiansvarig på flera olika företag fram till för 13 år sedan när jag startade eget.
Hur har Gud lett dig i ditt yrkesliv?
– Gud har lett mig på så många olika sätt, och det har varit väldigt konkret. Jag är uppvuxen i ett »EFS-hem« med kristna föräldrar som tidigt gjorde tron till en naturlig del av livet. Jag har aldrig tvivlat på Gud, även fast relationen har gått upp och ned. Men han har verkligen funnits med på hela min resa. Jag har blivit uppsagd två gånger av ekonomiska skäl. Trots osäkerheten det förde med sig, kände jag mig aldrig särskilt stressad över det, för jag visste att Herren hade en plan. Första gången jag blev uppsagd ledde det till att jag fick mitt drömjobb som ekonomiansvarig på ett företag. Kvällen då jag blivit erbjuden jobbet gick jag runt helt salig och tackade Gud, tills det slank ur mig: »Men varför har det dröjt så länge?« Mitt dåvarande jobb trivdes jag inte särskilt bra på och hade velat gå vidare. För min inre värld satt jag plötsligt inne på Guds kontor – han talade till mig i min yrkesroll – och bad mig att sätta mig ner. Han sa: »Thorbjörn, du vet ju hur min klocka fungerar. En dag är som tusen år och tusen år som en dag«. Gud påminde mig också om att han redan hade gett mig chansen att ta det här jobbet några år tidigare. Då hade jag tackat nej, men Gud hade inte gett upp. De första två månaderna på jobbet berättade två nya kollegor att de hade tänkt sluta för att det tidigare varit så dålig stämning på kontoret, men att det hade ändrats när jag kom. Jag har tagit livet med en stor portion humor, men det har inte alltid varit till min fördel. Tvärtom har jag många gånger känt mig missnöjd och frågat Gud varför jag inte kunde »växa upp« – alla mina vänner var så mogna. Men på det jobbet förstod jag att Gud skapat mig som jag var med ett syfte, och att det kunde vara till välsignelse på en arbetsplats. År 2012 blev jag återigen uppsagd på grund av ekonomi, och ett år senare upplevde jag att det var dags att starta eget företag.
Vad driver dig?
– Jag älskar mitt jobb – bokföring är livet! Delvis för att det är så roligt och även för att jag hjälper folk. Jag skulle säga att min drivkraft är att tjäna andra och det är ett sätt att leva ut min tro. Jag känner ett ansvar för att det blir rätt med siffrorna, blir det fel kan det kosta väldigt mycket. Mitt företag jobbar mest med små företag och det är lite som ett kall. Ibland har vi valt att inte fakturera en kund och det är en glädje att kunna göra det i vissa fall.
Vad har varit utmanande?
– Sedan jag startade eget har våren varit den mest hektiska perioden med mycket arbete fram på småtimmarna. Vid ett flertal tillfällen har jag känt doften av tegel och varit nära att gå in i den berömda väggen. Senast var för drygt två år sedan och då fick jag hjälp av en psykolog att hitta hobbys utanför jobbet. Min barndomsdröm var att bygga modelljärnvägar, så det har blivit en viktig del i min avkoppling från jobbet.
Berätta mer om ditt böneliv. Hur har det påverkat ditt företagande?
– För mig är bön ett samtal med Gud. Jag sätter ofta klockan en kvart före min fru på morgnarna för att få tid att prata med Gud, det är det viktigaste mötet på hela dagen. Även om det inte är varje dag, är det en viktig del i vandringen med Gud – att hålla honom nära i allt jag gör.
Jag upplever att Gud har använt mitt företag så att jag har kunnat be för flera av mina kunder, och jag har också fått se bönesvar. En av mina kunder var en yrkesskola som då hade för få elever. Jag satt på en kristen företagarlunch och upplevde ett tilltal rakt in i situationen som skolan stod i, så jag ringde upp ägaren och berättade att jag trodde Gud skulle lösa situationen, och sa att jag skulle be. Efter det ansökte 10 personer om att få börja skolan – exakt så många elever som de behövde! En bön jag ofta ber är: »Ske din vilja – inte min«, för det blir bättre när Guds vilja får ske.
