Ljus i mörkret efter attentatet på Risbergska

Den 4 februari dödades tio personer på vuxenutbildningen i Örebro. Läraren Lena Warenmark berättar för Budbäraren om tiden efteråt.

Lena Warenmark har arbetat som SFI-lärare på Campus Risbergska i Örebro i åtta år, men ingen dag har liknat tisdagen den 4 feb-ruari 2025. SFI-eleverna hade haft nationella prov och därför gått hem redan vid lunchtid, när Lena stod i dörren till sitt arbetsrum. Plötsligt hörde hon konstiga smällar på håll. Kollegorna i rummet tittade frågande på varandra – någon sa att det måste vara bygget på taket. Men när smällarna fortsatte och följdes av skrik från korridoren, förstod Lena snabbt att det inte var någon vanlig situation. Tillsammans med tre andra lärare tog hon skydd under ett skrivbord. Där blev de kvar, sittande tätt tillsammans utan att röra sig, i över två timmar.

– När brandlarmet gick igång kunde vi börja prata med varandra utan att vara rädda för att någon skulle höra. Ganska snart kunde vi ta del av nyhetsrapporteringarna, och via våra telefoner höll vi kontakt med våra anhöriga. Jag var rädd men kände mig ändå ganska lugn, berättar Lena. Hon upplever sig som förskonad från mycket av det hemska som händer – när insatsstyrkan kom kunde hon ta sig ut snabbt, utan att behöva se något av förödelsen på platsen. Senare på kvällen fick Lena, liksom resten av Sverige, veta att tio personer dödats på skolan. Ingen av Lenas elever drabbades.

Dagen efter attentatet samlades alla skolans anställda i Filadelfiakyrkan i Örebro.

– Trösten och glädjen att få se varandra var så stark, kramarna och hälsningarna var ett ljus i mörkret. Senare stod vi – alla hundratals människor som delar arbetsplats – i kö för att tända ljus i kyrkan. Då blev det verkligen tydligt att vi, mitt i detta svåra, är så beroende av varandra för att klara det. Vi är Guds redskap för att hans kärlek och ljus ska kunna gestaltas i denna mörka situation.

Den gemensamma bearbetningen fortsatte de kommande dagarna, med stort krisstöd. Veckan efter dådet samlades lärargruppen varannan dag.

– Vi famlade oss tillbaka till något slags framtidstänk. Vi träffade eleverna igen och fick en provisorisk undervisningslokal i kyrkan.

Under våren har man diskuterat hur undervisningen ska kunna återupptas på ett säkert sätt när många, både lärare och elever, är traumatiserade och rädda. Tanken är att undervisningen på Risbergska ska återupptas vid början av höstterminen 2025. SFI-undervisningen bedrivs i dag i en skollokal mitt emot Sörbykyrkan i Örebro, där Lena är engagerad. Bara att se kyrkan gör att Lena känner sig trygg.

– Min församling har verkligen tagit hand om mig. Det började med att jag fick sms under skjutningen, och sedan har omtanken fortsatt. Min längtan efter Gud och gemenskap med honom har vuxit den här senaste tiden – det har funnits så många människor att be för och jag har haft mer ledig tid att lägga på bön och bibelläsning.

Lena hoppas att Risbergska återigen ska kunna bli en stor mötesplats.

– Att komma tillbaka kommer att vara enkelt för en del och väldigt svårt för några, men det är viktigt att det inte blir polariserat. Vi behöver ha mycket tålamod och förståelse hela vägen igenom.