Det finns tre stora livslögner som bäddar för att vi mår allt sämre och att samhället blir allt mer polariserat. Det gäller särskilt unga som är födda 1997 eller senare. Bakom dessa påståenden ligger den amerikanske socialpsykologen Jonathan Haidt, som blivit känd genom flera uppmärksammade studier.
Vilka är då de tre stora lögnerna som vår samtid gjort till »sanningar«? Den första lögnen lyder: »Människor och särskilt barn är ömtåliga«. Vi försöker skydda våra barn från alla slags farligheter. Det är givetvis bra – fram till en viss gräns. Problemet, menar Haidt, är att vi så lätt överbeskyddar barn under deras uppväxt. Detta leder bland annat till att fri lek får ett mycket mindre utrymme. Vi skyddar barnet från alla tänkbara fysiska faror, vilket gör att barn inte fått samma chans som tidigare generationer att träna samarbete med andra barn, göra riskbedömningar, hantera faror, lösa konflikter samt skaffa sig det självförtroende som kommer av att man klarat utmaningar. En lagom dos av påfrestningar får oss att växa och mogna. När vi inte får den typen av träning som gör oss lite mer robusta finns risk att vi även kommer att tolka det människor säger – ord som utmanar och inte stryker oss medhårs – som kränkningar eller »våld«.
Den andra lögnen är enligt Haidt: »Lita alltid på dina känslor«. Våra känslor är givetvis viktiga, men kan både vara självmotsägande och falska. De behöver därför ges rätt plats i helheten och inte alltid få sista ordet.
Den tredje lögnen är att mänskligheten kan delas upp i goda och onda människor: »Vi mot dom«. De som är onda kan vi hänga ut hur vi vill. De har inte gjort sig förtjänta av något annat. Detta ses som en naturlig del i kampen mot det onda. Haidt säger att vi behöver fler nyanser än svart och vitt när vi ser på varandra.
Dessa tre lögner – förstärkta av smarta telefoner och sociala medier – skapar en giftig mix som gör att många fler mår sämre idag jämfört med tidigare. Haidt utvecklar tillsammans med sin kollega, Lukianoff, analyserna i boken The Coddling of American Mind – How Good Intentions and Bad Ideas are Setting Up a Generation for Failure som kom 2018. Boktiteln är inte alldeles lätt att översätta, men betyder ungefär »Daltandet i den amerikanska tankevärlden – hur goda avsikter och dåliga idéer bäddar för en generations misslyckande«.
I boken beskrivs vad dessa lögner gör med oss och vad som främjat att de florerar som självklarheter. Boken avslutas med att författarna delar några tankar om hur dessa »lögner« kan motverkas, och då främst i universitetsmiljöer eftersom både Haidt och Lukianoff är universitetslärare. De har själva sett hur dessa lögner komplicerat undervisningen. Sanningen är dock att det inte bara är universitetsmiljöer i västvärlden som påverkats av dessa till sanningar förklädda lögner, utan hela den västerländska kulturen. De som framförallt tagit skada av »lögnerna« är unga flickor/kvinnor, där siffrorna för psykisk ohälsa stigit exceptionellt mycket sedan 2012. Haidt menar att denna dramatiska ökning av psykisk ohälsa hänger samman med att smarta telefoner och sociala medier blev tillgängliga på bred front till ungdomar under dessa år. De – smarta telefoner och sociala medier – blev extremt effektiva förstärkare av »lögnerna«, förutom att de hade en negativ egen dynamik.
I några olika intervjuer har Haidt, som själv beskriver sig som ateist, påpekat att unga i kristna miljöer visat bättre motståndskraft mot de tre lögnerna än unga som vuxit upp i sekulära miljöer. Han menar att det både beror på den kristna gemenskapen som sådan och på innehållet i den kristna läran – utan att gå närmare in på vad han menar med det senare.
Den kristna gemenskapen är viktig därför att den främjar riktiga fysiska möten med andra. Dessutom möten med andra som är annorlunda än mig själv. I en församlingsgemenskap kan det finnas olika åldrar, olika samhällsklasser, olika etniska ursprung, olika politiska åsikter och olika teologiska betoningar representerade. En församlingsgemenskap börjar vara en av de få riktiga mötesplatserna i en allt mer segregerad och många gånger även polariserad samtid.
Vilka resurser finns då i den kristna läran i relation till dessa tre livslögner? Istället för att enbart tala om att »människor är ömtåliga och behöver skyddas« (en delsanning, som blir en lögn om det är det enda som sägs) behöver vi lyfta fram det som ibland kallas »korsets teologi«: Lidande och svårigheter är inte bara oundvikliga i en människas liv. Rätt tolkade kan de även leda till andlig växt och mognad. I vår svaghet ökar vårt beroende av Gud – vilket gör oss starka! Vi behöver därför undervisa om motgångarnas plats i den kristna tron och att även lidande kan – när vi går till Jesus – stärka tron.
När det gäller känslornas plats säger den kristna trosläran att de har betydelse, men på grund av våra begränsningar och syndens verklighet kan de signalera fel saker till oss. De behöver därför prövas genom att vi med våra förnuft låter dem möta Guds ords vägledning. I en protestantisk teologi är Skriften den yttersta auktoriteten, inte våra känslor.
Den tredje lögnen, »vi mot dom«, »vi goda mot dem som är onda«, missar att vi alla bär både gott och ont i oss. Även den kristna människan är ett simul – ett både och. Vi kan därför inte dela upp världen i »goda« och »onda« människor. Alla är skapade till Guds avbild, och alla delar vi syndens verklighet i våra liv. Vi ska inte utse syndabockar. Det finns redan en som frivilligt för hela mänskligheten tagit den rollen – om vilken det sades »Där är Guds lamm som tar bort världens synd« (Joh 1:29). Detta är räddningen för var och en som tror. Detta är även bakgrunden till att vi ska se med nåd och förlåtelse på varandra, även när vi behöver tala varandra tillrätta eller när vi inte håller med varandra.
Så låt oss odla våra kristna gemenskaper, och där lära och påminna varandra om den kristna trons innehåll. Det är ett motgift mot de lögner som hotar att förgifta livet i vår kultur.
MEST KOMMENTERAT
Hallå där Helena Eriksson …
EFS breddar stödet till Östafrika
Tuff verklighet för återvändare i Irak
Växa upp utan att växa bort
Vem är präst – egentligen? Om det allmänna prästadömet