Backen – så kallade vi det lilla skogsparti som skilde mitt barndomshem från vägen nedanför. I den backen fanns ett perfekt klätterträd. En stor bok med många grenar som gjorde det enkelt att ta sig upp, högt upp för den som vågade. Som jag minns det kunde vi och grannbarnen rymmas i trädet samtidigt. Från trädet hade vi utsikt, både upp mot vårt hus, ner mot våra kompisars hus och ner mot den stora vägen. 

Av någon anledning så kom jag att tänka på det där klätterträdet häromdagen. Det är väldigt många år sedan jag klättrade i träd, men känslan sitter i när jag låter kroppen känna efter. Då sitter jag uppe i grenverket, gungandes på grenen med barnets oräddhet och spanar ut över det som var min värld.

Med den utveckling som är i världen just nu, med växande konflikter mellan länder och kontinenter, sitter vi nog lite till mans och försöker skapa oss en bild av vad som sker. Jag följer med i medierna men beroende på vilket medium jag lyssnar till, så går berättelserna isär. Det är som om både världen och berättelserna sliter oss itu.

Genom nyhetsflödet ser jag världens ledare brösta upp sig mot varandra. I stället för att förvalta den jord vi fått, ökar nu utgifterna för vapen. I stället för att använda dessa miljarders miljarder till att göra goda saker som att utrota hunger och finna botemedel för sjukdomar, bygger vi högre och högre murar, bildar pakter och hamnar i olika läger: »vi mot dom«. Från skyttegravarna försöker vi få syn på varandra, vi som skulle behöva vara vänner blir ovänner. Det sker både i den stora världen och i vår egen närmiljö, i våra egna liv.

Djävul, diabolos, betyder »den som kastar isär« – och världen slits just nu åt alla håll.

Därför klättrar jag upp i ett annat träd, i korsets träd, in i korsets armar, för att få perspektiv. Korsets lodräta bjälke förbinder himmel och jord. Guds vackraste gåva förkroppsligas i Jesus. »Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att var och en som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv (Joh 3:16).« Himlen har nått jorden. Gud har stigit ner – han har inte lämnat oss ensamma. 

Jag spanar mot tvärbjälken som går vågrät genom korset, som en sorts omfamning av världen. »Tiden är inne. Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet«, säger Jesus (Mark 1:15). Han har bjudit in oss att vara i relation med honom och öppnat nya perspektiv på Guds rike.

Budskapet från korsets träd är inte att världen ska slitas itu, utan att Gud kopplar ihop oss med sig själv genom sin son Jesus. I det mest centrala budskapet om korset ligger världens räddning. Jesus ger oss en hälsning: »Jag har kommit för att ni skall ha liv, och liv i överflöd« (Joh 10:10). Var inte rädd!

• Della
• Twittra