Det är en märklig tid vi befinner oss i. Många jag pratar med beskriver det som om man är med i en film. En overklighetskänsla. En känsla av att någon när som helst ska stänga av och sen går livet vidare som vanligt. Men det är inte en film utan den nakna verkligheten. Ett virus sveper över världen och vi kan ännu inte fullt ut greppa konsekvenserna. Vi kan ana med ett vuxet perspektiv att det kommer att påverka våra liv samtidigt som vi försöker sätta situationen i perspektiv och påminna varandra om att det hade kunnat vara mycket värre. I nyheterna sätter man med rätta fokus på riskgrupperna men i skuggorna står barn och unga och brottas med oro, rädsla och besvikelse utan att ha redskap för att hantera det. Jag läser på föräldraforum om barnkalas som ställs in, vi hör om planerade resor i påsktid som inte blir av och vi själva, EFS och Salt, tvingas ställa in våra läger som betyder så mycket för så många. I barns hjärtan bränner besvikelsen.
Vi har pratat om de unga som har längtat och som snart ska ta studenten där allt firande ställs in. Balkläder, som köpts in för att drömmar skulle bli till uppfyllelse, blir hängande, oanvända i garderober. I ungas hjärtan bränner besvikelsen. Vi har också alla de barn och unga som går i skräck för att skolorna ska stängas ner för att de för dem innebär att deras enda trygga plats tas ifrån dem och de tvingas befinna sig allt mer i hemmiljöer där de far illa.
Mitt hjärta värker för alla de barn och unga som den här våren behöver möta besvikelse på besvikelse. Vi måste tala om hopp mitt i allt mörker, men vi måste också få stanna kvar i de jobbiga känslorna. Genom att ibland stanna kvar i det jobbiga får vi erfarenheter som präglar oss som människor. Det ger oss nya perspektiv, och förhoppningsvis kan vi, när vi ärligt nuddat botten, lyfta blicken mot ljuset och hoppet. För mitt i mörkret finns Han som segrat över döden och som är det Ljus som övervunnit mörkret. Han är den Gud som trofast stått kvar genom tidigare pandemier och kriser. Han kommer att trofast stå kvar med oss även nu.
»Ty jag är viss om att varken död eller liv, varken änglar eller andemakter, varken något som finns eller något som kommer, varken krafter i höjden eller krafter i djupet eller något annat i skapelsen skall kunna skilja oss från Guds kärlek i Kristus Jesus, vår herre.« Rom 8:38-39
MEST KOMMENTERAT
Hallå där Helena Eriksson …
EFS breddar stödet till Östafrika
Tuff verklighet för återvändare i Irak
Växa upp utan att växa bort
Vem är präst – egentligen? Om det allmänna prästadömet