Solen lyser över lägerbacken i Mjösjöliden och hjärtat slår glädjevolter när jag ser området fyllas. Det är augusti och jag är på Patrullriks, Salts och EFS stora Scoutläger. Det är dags för lägrets sista lägerbål. Vi har varit här tillsammans, nästan tusen personer, i alla åldrar, från bäbis till pensionär. Men det är främst barnen jag ser, för de är så många, och trots att det varit några blöta dagar, ser jag inga sura miner.

Under höstens första månader hör vi på nyheterna hur våldet eskalerar. Barn är indragna i gängkonflikter och i Uppsala, där jag finns till vardags, skakas staden av en stor våldsvåg. 

I samma veva läser jag en artikel i Budbäraren om ett arbete i Växjö bland ungdomar i ett utanförskapsområde. Jag läser om initiativtagaren, och blir uppmuntrad av att han redan som tolvåring fick en längtan att någon gång arbeta med människor med trasslig bakgrund.

Det ena läggs till det andra och inom mig börjar det brinna, som en eld. Det handlar om hjärtat för barnen. Det handlar om många saker men främst om en längtan efter att vi som EFS och Salt ska drabbas av kärlek till Jesus små lärjungar. En kärlek som driver oss att räcka dem hopp, trygghet och mening och dela berättelsen om Jesus, så att barnen ser att han vill vara deras vän. 

För flera år sedan blev det så att jag började arrangera barnläger. Jag suckade och sa till Gud, barn är inte min grej. Då tyckte jag att han viskade i mitt inre, men det är min grej.

I tankarna hoppar jag nu tillbaka till Patrullriks. Där var temat Rotad. Bibeltexten för lägret var hämtad från Efesierbrevet 3:14–21 som handlar om att stå fasta och vara stadigt rotade i Kristus. Jesus säger inte något om att vi behöver vänta till en viss ålder för att få bli rotade. Även små plantor har rötter och även små Jesus lärjungar kan få rötter, känna tillhörighet och vänskap med Jesus. 

Jag vet att flera av våra föreningar kämpar med att hitta ledare till söndagsskola, scouter och andra samlingar för barn och anledningarna är givetvis många. Men det jag vill vädja till er om, är att hitta kärleken i ditt hjärta för de små. Tänk om vi som föreningar, där det är möjligt, skulle börja formulera en vision och börja samtala om den och be för den. Tänk om alla i föreningen kunde bli delaktiga i den visionen. Vad skulle det vidgade hjärtat göra med oss? 

Jag återvänder igen i tanken till Patrullriks. Det barn som beskrev för sin kaplan hur det var att vara ensam kristen i familjen och om hur viktiga andakterna på scouterna är. Och den tonåring som efter grubblande fick inse att Guds kärlek räckte. Det är detta som är möjligheten och framtiden. Unga generationer som får lära känna Jesus.

• Della
• Twittra