Det är fredag eftermiddag, och klockan närmar sig tre när jag svänger in på den trånga gränden som leder upp mot Drothems medeltidskyrka i Söderköping. Några tidiga kaffegäster sitter redan och småpratar samtidigt som dagens värdar plockar fram pyssel och förbereder inför kvällen.

Efter kaffet passar jag, liksom flera andra, på att gå en tipsrunda medan solen kastar sina sista gyllene strålar över kyrkogården. Jag går tillsammans med EFS-föreningens präst Duressa Mabesha Teka. Duressa kommer från Etiopien och han berättar att just den här kvällen kommer det att bli etiopiskt tema på maten. »Min fru och några andra kvinnor har lagat Injera med Wat, men för dem som inte gillar det finns det tacos också«, berättar han medan vi går.

Injera är ett Etiopiskt surdegsbröd, som tillagas ungefär som svenska pannkakor. Det lärde jag mig att tycka om under min hittills enda resa till landet för ett par år sedan. Wat visar sig vara en fantastiskt god köttgryta.   

Mer folk ramlar in efterhand och lagom till kvällsmaten har borden fyllts. Vi sjunger till bords och låter oss väl smaka av den etiopiska maten.

När vi ätit går vi över till den gamla kyrkan. Några barn lägger sig tillrätta på kormattan medan vi sjunger och ber. Någon reser sig och berättar för oss andra om sin nöd för Sverige. Vi ber för landet, kyrkan och alla unga. För världen och Söderköping. För våra familjer och vänner.

Väl tillbaka inne i församlingshemmet har Nazret Awte dukat upp till etiopisk/eritreansk kaffe-ceremoni. Iklädd en fantastisk dräkt bjuder hon på starkt kaffe i små koppar. För mig blir det nu lagom att köra hem. På vägen ut till bilen möter jag några ungdomar. Nu ska de in och spela spel. Och en tjej berättar att just ikväll fyller hon fjorton år.

• Della
• Twittra